återigen en strålande morgon. Teblask på verandan, sedan maken kört över dottern till fastlandet. Inget barnbarn som kom för att säga hej, så vi blev sittande tills vi såg att klockan var nästan tio. Då gick vi upp till stugan och mötte barnbarnet i dörren, hon skulle precis gå ner till oss. Hon hade sovit till halv tio – så det är fortfarande lite jetlag. Den lille hade sovit nästan hela natten, bara en och halv-timmes vakenperiod. Själv sov jag gott hela natten – det tog några dagar att vänja sej vid ny säng. Börjar bli en prinsessa på ärten, tror jag …
Jag hade stora planer för idag, alla Ikea inköp som skulle skruvas ihop – jag hann ta fram skruvdragaren – den står där jag ställde den på en stol i hallen …
Istället blev det en fisketur – barnbarnet ville fiska, dvs dra strömming, som vi gjorde förra året. Det kom hon ihåg hur roligt det var. Vi lovade i ett svag ögenblick att vi skulle försöka hinna med det – vilket var det som vi hann med. Maken kom på att vi glömt ankaret, vi fick helt enkelt göra fast vid en brygga, men det gjorde inget, strömmingen gick till, så vi avbröt efter ca 20 minuter – man skall rensa också. Sedan fikade vi på vägen tillbaka. Vädret var så ljuvligt, inte ofta man inte fryser på sjön i maj.
Barnflickan kördes över till fastlandet, hon har ledigt i helgen och skall tillbringa den i vår lägenhet i Årsta. Dvs övernatta där, det lär nog bli en del turer till stan. Men som typisk amerikan (som inte bor i storstäderna) så har hon inte åkt buss många gånger eller tunnelbana. Allt gick bra, men det blev nog en missuppfattning när bussen stod i Gustavsberg – väldigt länge – och hon frågade om detta var Slussen (hon visste ju att hon skulle till ändhållplatsen). Chauffören svarade ja, och hon steg av – men förstod att det nog inte var rätt, det stämde inte med beskrivningen. Hon kom tillrätta efter 45 minuter och dottern mötte henne. Så nu är hon installerad i Årsta och vi hoppas på det bästa.
Under tiden som detta hände så hade jag hand om nattningen av barnen. Den minste har en egen vilja, som han verkligen försöker visa – men hans mormor har också en egen vilja, och jag är större. Utan större fajt så fann han sej, men inte riktigt – han måste ju visa lite motstånd, det pågick i 15 minuter och var inte alltför högljutt. Han måste ju också visa att han visst kunde kasta iväg ”poppa” och kramdjur. Mormor har tålamod, men är bestämd, så efter två gånger gav han upp och satt tyst väldigt länge – tror att han somnade så. Nästa gång jag kikade så låg han på mage och sov så gott … 😉
Har tyvärr inte varit så flitig med kameran idag, bara under strömmingsfisket, det blev ingen tid sedan …
Nu skall vi åka o fiska …
Jag fick den första fisken …
