Det har varit en riktigt händelsefattig dag – förmiddagen var sval o disig. Börjar nästan vara normalt tillstånd – speglar kanske stämningen i Sea Point – vi sitter ju alla i husarrest. Lite kul egentligen, nu har vi chansen att se vilka som är våra grannar i huset. Inte bara på vårt våningsplan. Det är prat och skratt på balkongerna och folk motionerar så gott det går på garageinfarten och parkeringsplatsen

Denna årstid brukar annars vara den skönaste tiden på året här nere. Varmt o gott, men inte för varmt – bara behagligt. Temperaturen gick ner till 14 grader på natten. Vädret stämde överens med hur maken o jag mår. Blir vi kvar över påsk eller ska vi kasta oss iväg. Får vi besked 3 dagar innan – som man skrivit i något av alla de meddelanden vi mottar. Ingen vet – vi gick mest och lyssnade efter om telefonen skulle ringa.

På eftermiddagen kom solen och vi konstaterade att vi glömt tömma balkongen. Den var inplanerad att tömmas i helgen. Det var när vi fortfarande trodde att vi skulle komma iväg med ett plan. När vi fick ett samtal från ambassaden som sa att så inte var fallet så föll det i glömska.

Nu är blomlådorna tömda och står staplade inomhus. Går inte att lämna kvar ute – duvorna älskar att boa i lådorna och vi för ett ständigt krig mot dem. När vi förlorar så häckar de och lämnar en fruktansvärt grisig balkong efter sig – man måste skrapa bort deras träck. I november när vi kom hade de lyckats forcera de linor vi spänner upp och hade en nykläckt ”kyckling”.

Vi blev alldeles ställda och visste inte hur vi skulle göra. Vi väntade en dag – men att ha ett häckade duvpar i 4–6 veckor framåt och inte kunna använda balkongen eller ens öppna dörrarna var inget alternativ. Vi fick hjälp av en av ”gårdskarlarna” som arbetar i huset …

Kampen fortsätter, varje morgon vid 6-tiden kommer hanen och sätter sig på räcket och lockar på honan. Om det åtminstone vore trastarna som finns här – de sjunger vackert – men dessa duvor. Ett fruktansvärt trist ljud och genomträngande. Vårt straff för att vi tog bort deras unge är att vi nu får springa upp i ottan och skrämma bort dem. En mycket ojämn kamp som antagligen slutar i deras favör när vi lämnar – om vi lämnar …