Som jag skrev så har vi varit där, varit hemma i Strängnäs, där igen och nu tillbaka i Strängnäs. Det är fortfarande ingen värme och det är elda i spisen på kvällarna i stugan som gäller. Det inbjuder inte heller till trädgårdsarbete.

Det skulle det kanske inte göra även om det var varmt. Ser på tomterna här hemma, ja, även på kolonilotterna, hur det prunkar i rabatterna med vårblommor och tulpaner – som jag älskar. När vi kommer över till ön ser vi inga blommor. Hos oss var vi glada att rådjuren missat en (!) pärlhyacint – men den gick åt när maken klippte gräset och missade den även han. Vi får glädja oss åt våra påskliljor, som får stå ifred.

I lördags var det soligt och maken förberedde för att vi skulle kunna sätta oss i lä och njuta av vårt morgonfika. Jag satt fortfarande inne och konstaterade att syrenen utanför fönstret vajade så besynnerligt – allt annat var stilla. Så såg jag en stor grå/brun fågel? som härjade i toppen av busken. Jag reste mig upp och konstaterade att det var inte en fågel – det var en älg som ägnade sig åt att äta upp syrenknopparna.

Toppen – de enda blommor som inte rådjuren når upp till …

Maken stod på trappan, men han såg inte älgen och älgen såg inte honom. Jag sade åt honom att han måste schasa bort den. Maken sade åt mig att du måste ta en bild …

Kan inte påstå att jag höll huvudet kallt – eller hur man nu uttrycker sig – jag var urförbannad och upprörd. Lyckades ta några bilder – men min önskan var att få bort älgen så att vi åtminstone ska kunna få se någon syrenblomma om några veckor.

Efter att jag knäppt några bilder, slängde jag upp fönstret. Älgen vände lite på huvudet och klippte lite med öronen. Maken gick emot den och gjorde några försök att mota bort den. Då gjorde älgen utfall och sparkade med frambenen. Körsbärsträdet var där och maken sprang mot det och älgen stannade. Den var tack o lov inte fullvuxen – det var en fjolårskalv – annars vet jag inte hur det gått.

Vi försökte göra olika ljud och få bort den från tomten, men den brydde sig inte om oss. All uppmärksamhet riktades mot en fyrhjuling som kom nere på vägen och den var helt stilla tills ekipaget åkt sin väg. Då lunkade den sakta in på grannens tomt – men de har inga syrener …

Vi har blivit med ny brygga – en jättefin med y-bommar. Det sista året har vi legat med bredsidan till för att kunna ta oss i land och i båten. Det var lite krångligt ibland att lägga till – men var enklare att ta sig i land.

Nu har vi fått bekymmer igen – först måste alla tampar anpassas – inte så stort problem, men vi har fått problem med att hoppa iland – vi kan inte hoppa längre. Och där finns ingen trall på y-bommen som vi kan kliva på. Har ägnat några timmar åt att kontakta leverantören, men de har inga – påstår de. Man brukar beställa samtidigt och får då något i metall som svetsas fast vid samma tillfälle.

Vi får se hur vi lyckas, men det kan inte vara världen största problem – om inte någon säljer färdiga trall, får vi väl ta fram såg och hammare …

Avslutar med att jag blivit ”gammelmoster” till en jättesöt liten kille … Stort Grattis!