Blött …

Efter regn kommer solnedgång ...

Imorse var det bestämt att vi skulle åka in till stan. Jag skulle förbi labbet för att lämna blodprover, sedan skulle både maken och jag ha lunch på stan. Han för nöjes skull och jag för nöjes skull, men vi – mina väninnor och jag  – skulle också prata ihop oss inför julmiddagen i Kapstaden. Ett återkommande arrangemang varje år och i år är jag inblandad.

Det var – faktiskt för ovanlighetens skull – så grått, knappt dagsljus, och det regnade lite. Jag skulle vara fastande så det blev lite te för min del. Sedan tömde vi kylskåpet och fixade lite, vi kommer inte ut mer denna vecka. Det kändes inte så angeläget heller i denna grådaskiga dager.

Regnkläder på, också för första gången denna i sommar. Temperaturen var ganska behaglig och det kändes varmt med regnbyxor och regnjacka. Jag tog med ett paraply, det var tur, för väl nere på bryggan satte det igång att blåsa och spöregna. Jag försökte skydda datorväskan med paraplyet. Innan vi kommit ner i båten var allt blött. När vi lade till på andra sidan slutade regnet, men det droppade från oss. Bilrutorna immade igen och vi fick köra full värme och fläkt.

När jag steg in på laboratoriet och tog min nummerlapp sneglade de andra som satt i väntrummet – det droppade från mig. De som satt närmast drog sig åt sidan … 😉 Jag försökte hänga regnjackan över knäna, vilket resulterade i blöta byxor. De var faktiskt torra eftersom jag hade haft regnbyxor över sjön.

En liten flicka sa till sin mamma att hon ville gå därifrån ”för här är ju inte roligt …” Det var vi nog alla beredda att hålla med om. Jag fick mitt stick, lämnade mina rör och kunde gå därifrån – den lilla flickan var kvar …

Vet inte om det trots allt skulle ha varit mysigare ute i stugan, här i stan har vi ingen värme. Tack o lov är det inte kallt ute, solen tittade också fram en stund i eftermiddags, men det blir rått i lägenheten och vi eldar ljus. De har sagt att de ska koppla på värmen i morgon. Då ska vattnet fyllas på i systemet igen, efter termostatinkopplingen, och elementen ska luftas. Möblerna står fortfarande mitt på golvet …

Det – kanske – är något visst med hösten – trots allt …

Höst i trädgården ...

Sitter med tårarna strömmande ner för kinderna. Ledsen …? Nej, inte alls! Tittar på ”Moraeus med mera”och Tommy Sjöberg sjöng Månstrålar klara glimma …

Det var en av de första melodier som jag lärde mig att spela på pianot och min syster och jag sjöng den för att underhålla när våra föräldrar hade gäster. Om de satt med tårar i ögonen vet jag inte, och tvivlar på att det var så. Men den var så ”vacker” – tyckte jag då och ikväll när jag hörde den framkallade den tårar – kanske inte för att den är så vacker – men vilken nostalgi. Har inte hört den sedan jag själv sjöng den i slutet på femtiotalet, kanske början på sextiotalet … Har aldrig hört den framföras på TV – faktiskt … Hur gammal är jag egentligen …

Det där med hösten är både härligt – svampskogen – och vemodigt. Alla växter på altanen, bara att lägga på komposten, de överlever inte klimatet. I eftermiddag har jag plockat en enorm bukett för ta med till stan i morgon. Kanske kan jag njuta av några dagar med den sista sommarblomstringen …

De sista svamparna rensades för att inkluderas i den pyttipanna som faktiskt var planerad, annars är det en rätt som blir till spontant av matrester. Jag börjar blir så ”svensk” igen, dvs uppskatta typiska svenska maträtter, innan det är dags för oss att återvända söderut igen. Grytbitarna ligger i kylen – det bli köttgryta i morgonkväll.

En sista njutning ...
Dessa är från frön som grott i komposten ...

Obotligt …

Ett litet urval ...

En underbar morgon med morgontéet ute i trädgården. En hel del båtar passerade ut mot skärgården, kanske sista färden ut innan det är dags att lägga upp den.

Massor att göra för att stänga ner stugan, men vädret var så underbart – synd att inte göra något för att njuta och få ett härligt minne …

Jag startade en maskin med tvätt, kokade kaffe och packade en korg. Sedan bar det av i båten. Först sökte vi av ett av mina gamla svampställen – resultatet var ca 10 mini trattkantareller. Efter att vi suttit och njutit av utsikten och druckit vårt kaffe gick vi tillbaka till båten och träffade på en familj som blivit inlåste på vår bilparkering – det hade inte sett att det var en bom som låstes – ifs bara när det kommer en ordentlig medlem – annars är den öppen. Det misströstade och efter en timme hade startat en liten grill för att grilla korv. Jag råkade ha nyckeln på mig och de kunde flytta bilen utanför och sedan grilla klart sin korv. Dagen goda gärning – svampkorgen var tom …

På bryggan träffar vi på en familj och hustrun talar om att när de kommer tar hon alltid en repa och kollar efter svamp på samma ställe där vi varit. Inte undra på att det var tomt … Hon berättar också att hon systematiskt söker av vår ö – inte undra på att jag inte hittar svamp här längre …

Vi styrde kosan mot Storholmen, en unik obebyggd ö där det går hästar, ibland får och baggar. Vi – mina väninnor och jag blev jagade för några år sedan av en bagge. Inte kul, men det gick bra. Ifs han åt upp en hel del av den svamp vi spanat in – men å andra sidan var det just den svampen som gjorde att han glömde bort oss …

Nu styrde jag kosan långt ifrån de två hästar vi såg. Vi fyllde vår korg med goda svampar och fick en härlig stund på altanen då jag rensade – halva nöjet. Jag fick också en fästing …

... utvald ...

Lugnt …

Så här har vi det ... 😉

I morse slapp jag ha klockan på ringning – elektrikerna var klara igår. Jag har ägnat dagen åt att komma ikapp på datorn och dvd-spelaren. Bandar en massa program för att ta med till SA när vi åker tillbaka. Är hopplöst efter med det mesta …

Maken lämnade in vår gamla Saab till verkstaden igår för genomgång och besiktning. Han skulle få hämta den idag och vi var väl båda inriktade på att den knappast skulle passera ett år till. Jag hade lite sorg i hjärtat eftersom jag aldrig har kört någon bil med sådan körglädje som denna gamla bil fortfarande ger.

När maken gick frågade han om han skulle handla någon på hemvägen – vad vi skulle äta till middag. Jag sa :”Går bilen igenom så köp en krabba, annars får vi äta något ur frysen …”

Det blev krabba, den gick igenom – man ska inte dömma (felstavningsprogrammet vill ha ett m – jag vill ha två …) hunden efter håren. Många gånger har vi fått tvärnita då nya fina bilar bara åker ut framför oss – ingen tror något om en gammal skruttig bil. Men jag är glad att vi har hastighetshållare, den behövs – det är svårt att inte köra för fort med den. Nu behöver vi inte fundera på ny bil på ett år – bara var vi ska göra av med den över vintern.

Idag har jag inte gjort något vid alla möbler som står mitt på golvet – man lär sig att hitta gångar och vänjer sig vid dem …

Vägs ände, eller – nu orkar jag snart inte mer …

Hilmlen söderut ...

Allt är kaos runt omkring mig – bokstavligt. Sitter i soffan i stan – mitt i centrum av våra ägodelar. Dvs de som finns i vardagsrummet. Jag får riktigt rå om allt. Kan bara räcka ut armen och nå det mesta. Det enda utrymme som är intakt är köket – i resten av rummen är allt staplat ovanpå allt som går att stapla på. Jag är en mästare på det, tro mig …

Maken bad mig för en stund sedan att hjälpa till att tömma sängen på byråar, nattygsbord och innehållet från en garderob, som med stor möda placerades där i morse före kl 8.00, men jag orkade knappt svara. Än mindre resa mig upp. Kroppen sade nej (eller var det mentalt …).

Har nu i flera dagar haft klockan på ringning för att stiga upp och flytta möbler och prylar för att de, elektrikerna skulle komma fram och dra sina ledningar, maken var kvar i stugan. Han har fått kontrollringa så att jag var vaken.  I förra veckan röjde jag framför alla element, man skulle byta termostaterna i elementen. Nu står det mesta där det inte borde stå. Maken hade dessutom beställt fönstertvätt till idag kl 10. Passade ju bra då alla fönster är frilagda …

Elektrikerna blev klara idag, nu måste vi ut och köpa jordade kontakter till alla taklampor innan de kan kopplas in. Alla lampor som inte har Europakontakter kan inte användas och flera av våra gamla skarvdosor är bara att kasta. Det blir nog bra, snart …

Det är ingen idé att ställa tillbaka möblerna framför elementen – de ska komma tillbaka och sätta dit termostaterna – vilket jag trodde var gjort, men inte … Och sedan ska elementen fyllas med vatten och luftas. Hörde idag nåt om 1 oktober …

Vet inte om det var för våra nyputsade fönster som solen strålade extra fint i eftermiddag och dessutom byggdes ett imponerande åskmoln upp norr om stan. Jag sprang förståss omkring med kameran som en tokig, och tror att jag fått många dramatiska bilder.

Konstaterar nu när jag ska lägga upp detta att jag sitter på fel dator … Har varken bildprogram eller hemsidan installerat på denna ännu. Får se om jag orkar flytta över, att ens tänka på att ladda ner programmen i kväll – nej …

Jodå, det bor en envis liten Hälsing i mig … här sitter jag nu – fast jag borde ligga i sängen (maken har röjt allt, även min säng – gulle han). Texten har jag kopierat via en liten ”sticka”. Att jag ens hittade den, så liten som den är. Det är maken som har köpt den till mig – hur nu han kunde hitta den …

Bilderna kommer i morgon, inte ens fascinerande moln kan hålla mig vaken längre …

(Jag bara lovar o lovar, men nu lovar jag …)

Himlen västerut ...
... norrut ... (bilden tagen genom vårt nyputsade fönster ...)
Vad månde blifva av det här ...

Man börjar ana … – höst …

Björnbären har äntligen mognat ...

Jag har upplevt några helt fantastiska dagar i Hälsingland. Det är egentligen ganska underligt hur vi lyckats pricka in datum …

Medan mamma levde åkte jag alltid upp i samband med hennes födelsedag – 3 sept. Vi hade sköna sensommardagar, utan regn, då vi plockade lingon och svamp, vilka kunde rensas utomhus i solen. När allt var klart och det var tid att koppla slangarna, som ska leda bort vattnet från stuprännorna, mm … så har det inte sällan börjat regna och varit blött när det sista fixades och väskorna skulle packas i bilen.

Så blev det också i år. Men det var inte allt för häftigt. Vi blev bara lite blöta.

Resan gick bra – vi kunde fika utomhus … Tillbaka hemma skiftade vi p-plats med kusinen, en plats som vi själva lyckats ordna dagen före avfärd. En laglig p-plats här i Årsta är guld värd. Förut hade vi plats i ett garage,  men det föll offer för ”förtätningen”, och nu löper vi gatlopp tillsammans med alla andra som bor/flyttat  i denna populära stadsdel, för att hitta en plats på natten.

Nu sitter jag  i vilket fall på ön igen. Maken åkte ut redan  igår, men jag kom nu på eftermiddagen, Vi fick en härlig stund i solen – det kunde nästan vara sommar. Men efter ett tag så var tecknen tydliga på att så var inte fallet. Så fort vi hamnade i skuggan blev det svalt.

Tomater på gång ...
Nypon ...
Vildvinet ...