26 år …

Flaggan vajar på stången – det passar väl bra första dagen vi vaknat i stugan för den här säsongen. Vinden är lite lagom så vi får se den utvecklad ibland. Men, vi har också bröllopsdag idag. Det är 26 år sedan vi gifte oss i Amiralitetskyrkan Ulrica Pia i Karlskrona, den dagen hade vi hela kyrkan för oss själva. Ja, dottern o sonen var där, prästen, kantorn och en turist som föredrog att gå upp på läktaren till kantorn istället för att gå ut.

Kyrkan är stor, i trä och anpassad för skaror av soldater. Jag tycker den är vacker invändigt. Utvändigt är den inte så märkvärdig, rödmålad och det mest utmärkande är väl gubben Rosenbom, en fattigbössa i trä, som står nedan för trappan till ingången. Jag kommer ihåg från när jag var liten att jag blev upplyft, och lyfte på hans hatt och lade i en slant. Jag är född i denna församling, och min mamma ville att jag skulle heta Pia Ulrica – men min farmor tyckte annorlunda och hennes vilja var starkare.

Jag sover skönt här i stugan – vet inte om det är luften. Vi klämmer ihop oss maken och jag i en alldeles för smal säng – och det fungerar – vi sover gott. Sen brukar det dröja en liten stund på morgonen innan jag vet var jag är.

Imorse hade maken dukat fram te ute på terrassen i solen. Jag som är frusen av mig hade min varma morgonrock och för säkerhets skull min Lutha kappa. Den har hängt med i ca 26 år, alltid pålitlig mot kyla – men idag åkte den av väldigt snabbt – för varmt. Det känns i ansiktet att jag varit i solen.

Efter morgonteet på terrassen var det dags att sanera huset – mössen har haft orgie här i vinter. Vi hade glömt några värmeljus, varav ett på matbordet – dit har de aldrig lyckats ta sig någon gång tidigare. De hade också tagit sig upp på skrivbordet … Vi måste haft en/flera ovanligt lång/hög hoppande individer –

Det tog hela dagen att sanera, men nu är allt skurat, t.o.m. elsladdarna är avtorkade med såpa och klorin. Vet inte om det beror på att vi var ute i ovanligt god tid i höstas med städningen och att vi då torkade av efter hand för att slippa jäkta. Tidigare år har jag skurat hela huset samma dag vi lämnat och det blir hur jäktigt som helst – vi orkar inte riktigt det längre. Men det här att skura sig in …

I vilket fall underlättar det när man har dörrarna öppna och kan sätta sig utomhus för att vila.

Det gröna exploderar ...
Det gröna exploderar …

 

 

 

 

 

 

 

 

Ser skönt ut, men skulle aldrig våga ...
Ser skönt ut, men skulle aldrig våga …
IMG_0500
Vi har för närvarande den minsta båten vid bryggan – syns den?

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *