Jag har suttit större delen av dagen och fortsatt det jag påbörjade igår. Jag går igenom bilderna från mina Afrika år. Har lovat att hålla ett föredrag om detta och måste friska upp minnet lite. Förut pratade jag så ofta om detta att det fanns i bakhuvudet hela tiden. Så är det inte längre, men alla bilder gör att jag kommer ihåg mer och mer. Det är också lättare att minnas allt det som var bra och fantastiskt. När jag läser gamla anteckningar hittar jag att vi ofta var utan både el och vatten.

Vid sådana situationer kom aldrig kameran fram. När vi satt där svettiga med smutsiga händer och det inte fanns vatten varken till att duscha, tvätta händer eller att spola toan. Kameran kom inte heller fram när vattentunnorna stod på plats och vi ”duschade” med litermått. Eller när det enda ljus vi hade kom från fotogenlyktor.  Kommer inte ihåg vad vi åt, om vi åt, när vi inte kunde använda spisen.

Trots dessa situationer, som kom rätt ofta, så är de flesta minnen så glada och ljusa. Speciellt åren i Tanzania. Där var det mest besvärligt, men också som bäst med alla möjligheter till safari-turer och de underbara baden i Indiska Oceanen i det varma, salta vattnet. Man behövde inte kunna simma, bara att lägga sig ner och flyta, gärna med snorkel och titta ner i det kristallklara vattnet på alla fiskarna. På vissa platser – även muränor …

Har ägnat några dagar till att bringa reda i mina fotografier från alla mina år i olika afrikanska länder. Vilka minnen som kommer upp. Sjunker ganska djupt in i dessa och när jag tittar upp blir jag bländad av den svenska våren som lyser in genom fönstren. Väl så exotiskt. Ett tag var det så ljust och vattnet bländade så pass att jag inte kunde fortsätta. Satte mig på balkongen och läste istället. Vill ju inte dra för gardinerna – det gör man inte som svensk när våren är i antågande. Isen har tappat ”mark” rejält idag, bra en liten remsa kvar strax utanför vassen.

Det var molnigt till och från idag, när solen gick ner kom det moln som ljuset förvandlade som om det vore en stor brand. Fantastiskt vackert. Tröttnar inte på solnedgångar –har jag skrivit det förut? 🙂

Har blivit varse om hur dåligt den svenska sjukvården fungerar – den har varit skaplig hittills, men inte nu längre. Var iväg för en vecka sedan och lämnade blodprov för att kolla vilken dos jag ska ha på mitt hormon för min ej fullt fungerande sköldkörtel. Måste ha ny medicin men håller på att sänka dosen – därför nytt blodprov för rätt dos. Detta skrev jag om från Sydafrika för att beställa tid. Idag ringde jag och undrade vad som hänt, jag har inte hört något, brukar få svar inom några dagar. Min egen doktor har slutat och fick veta att den nye doktorn har så mycket att göra och har inte haft tid. Hon skulle lägga in en lapp till honom, men det kunde inte ske förrän i morgon, idag var det fullt …

Ville också beställa en tid då jag haft sådan yrsel sedan jag kom hem. Hade samma i Sydafrika också i ca två månader innan det gav med sig. Tycker det är värre nu och ville gärna få hjälp. Är det kristallerna som de säger så finns det rörelser som hjälper. Dessa gjorde jag i SA och det hjälpte till o från. Nu hjälper de inte. Jag får i alla fall inte komma till doktorn, hon tycker jag ska ringa en sjukgymnast …

Skulle också beställa en tid till maken om några veckor när han kommer hem. Men han skulle inte heller få komma. Hon hade en massa dumma argument bl.a. att han ju varit där i september och då skulle han få vänta till nästa september … Till slut fick han en tid, men hon ville att jag skulle tala om vad han skulle prata med doktorn om så hon kunde avsätta rätt tid. Jag påpekade att jag inte vet det.

Så här kommer det nog att bli i vårt län i framtiden, man har nämligen bestämt att det ska vara gratis att gå till vårdcentralen. Smart tycker jag när de sedan en tid går på knäna – för ingen vill väl ha något när det är gratis, eller …

Det är verkligen en underbar tid nu i Sverige. Ljuset, det är inte bara att dagarna blir längre – det är något visst med själva ljuset, Det är så ljust … 😉 Glittret från vattnet och resterna av isen. Den är nu ojämn med pölar och det glittrar och blänker. En dag var det hårda vindar och det öppna vattnet var mörkgrått med vitgäss. Iskanten var alldeles frasig av vit, sönderslagen is. Kanten kom närmare och närmare stranden för varje timme.

Emellanåt har det varit alldeles spegelblankt, vilket det har varit idag. Hade velat ta en långpromenad, men mitt onda knä håller mig tillbaka. Det har nu fått vila några dagar och om några dagar är det dag att testa en liten promenad.

Jag har tillbringat dagen ute på balkongen och bara njutit av den sköna värmen. Måste dra för jalusierna en bit idag och fälla upp parasollen – det är underbart att kunna sitta i en kortärmad klänning och barfota. Precis som i Kapstaden, med den skillnaden att där är det inte inglasat – vilket är förutsättningen här för att kunna sitta så lättklädd.

Söndag, lika med deckardag. Det var jättemysigt i höstas, innan jag åkte ner till CT, att sätta sig framför TV, tända ljus och med ett glas rött vin. Det är fortfarande mysigt, men jag är inte med från början. Sitter hellre kvar på balkongen lite längre i solnedgången än går in och sätter mig framför Tv:n.  Det dröjer dessutom många timmar innan det är dags att tända ljus.

Det är åttan som kör deckarkväll – det krockar med Poirot på sjuan, så honom får jag banda. Är nog den sista entusiasten som håller på med sådant – måste väl skaffa en smart TV och fixa på annat sätt – som alla pratar om – men som jag inte begriper mig på. Det fungerar så bra så här, vilket innebär att det är ingen brådska med den nya tekniken …

Igår blev det verkligen det. En bild på kronärtskockan jag åt dagen innan istället för strömmingen. Ja, den har jag fortfarande ingen bild på – men har ätit idag igen, fortfarande så fantastiskt gott. Tur att man inte är i barnafödande ålder – då ska man akta sig. Det ska säkert vi andra också, men …

Hur ironiskt kan det bli. Jag har ägnat dagen åt att lyssna igenom en stor del av mina afrikanska skivor för att plocka ut några ”typiskt” afrikanska låtar – så som jag vill att det ska låta. Så mycket dålig musik det är på dessa plattor. Man hör en bra låt, köper plattan och resten orkar man inte lyssna på. Så sätter jag på TV:n, programmet Gokväll börjar och där är ett inslag med precis den typ av musik jag vill ha. Triple & Touch, som har uppträtt i Afrika under några år med en musikgala som spelar in pengar till skolor, var där med en afrikansk kör och de sjöng den typ av musik som jag letar efter.

Förr köpte man en CD, ja, för riktigt länge sedan – jag var med på den tiden –köpte man pressade plattor, LP. Lagom till att jag blev tonåring så gick tekniken framåt och man kunde köpa singlar. Dvs en låt på framsidan och en på baksidan. Dessa plattor var inte större än assietter, till skillnad från LP, som var som mattallrikar. Dessutom började singlarna säljas i färgglad plast.

Vad jag vill säga med detta är att när jag köpte mina LP eller singlar,  kunde jag spela av de låtar jag ville på ett magnetband/tape. Jag slapp lyssna på ”baksideslåtar”, plockade russinen ur kakan.

Så kom datorerna och CD plattorna. Man köpte sin -CD, kopierade in de låtar man ville i datorn och slapp ”baksideslåtarna”. Idag försökte jag göra just detta, spela in mina bra låtar i datorn och strunta i de andra. Tror ni det gick …?

Näe, nu ska man rippa. Jag slog på nätet och försökte förstå vad det betyder och hur man gör. Följde instruktionerna, men alternativet Rippa finns inte i min senaste version av dator.

Satte mig vid min gamla dator med Windows 7, det gick jättebra. Jag rippade 4 låtar. Fick klartecken att nu var det rippat och klart, – undrar vart de tog vägen. Jag har inte hittat dem, får se om jag lyckas få fatt i dem imorgon.

Isen försvinner snart …

Egentligen händer det inte så mycket, men jag har fullt upp med det. Igår gick tiden bl.a. åt att tracka sonens resa tillbaka från CA, dit han åkte på en brandkårsutryckning för ett tag sedan. Det är fascinerande med tekniken, men också skrämmande. Precis det som vi vanliga uppskattar, att kunna ha koll på flyg och annat, precis det är det man använder sig av i oärliga avsikter. Jag kunde i vilket fall följa flyget precis minut för minut och även se de svängar som gjordes innan landning. Nu är sonen åter hos sin familj och förhoppningsvis är ordningen återställd inom kort i CA.

Idag har jag köpt ett nytt munstycke till vår dyra, tysta dammsugare – därför vi valde den, men som är värdelös att dammsuga med. Den är hopplöst svårmanövrerad, ett stort tungt munstycke som ingen pensionär orkar med, speciellt inte med dåliga handleder. Maken brukar sköta det där, men han är inte här. Jag var i valet och kvalet med att skänka bort den och att istället köpa en ny billig – med gammeldags enkelt munstycke.

Åkte till butiken och frågade om de inte hade något enklare, lättare alternativ till det tunga åbäke till munstycke som man ska försöka få in mellan stolsben osv. Hade själv sökt på nätet, men fått till svar att inget av alternativen passade min dammsugare. Den unge mannen i butiken tyckte det var konstigt och bad mig återkomma med modellnummer. Vilket jag gjorde, hade även med mig sista delen av röret till dammsugaren. Jo, han hade ett enkelt, lättviktigt munstycke som jag fick prova på plats. Vilken skillnad.

Åkte hem och efter 10 minuter var lägenheten dammsugen och detta utan att jag hade ont i handlederna. Varför måste man krångla till det så mycket och designa om allt – varför inte behålla ett vinnande koncept – vad var det för fel på de gamla dammsugarna, som dessutom fått en godbit uppkallad efter sig. Nu har man börjat sälja en enkel dammsugare med textilslang igen och ett enkelt normalt munstycke, jag var frestad att slå till. De slangar i plast som gällt de senaste 40 åren och som lever sitt eget speciella liv och konstrar när man dammsuger – kommer kanske äntligen försvinna och den gamla fungerande tekniken kanske återkommer …

Ja, så stekte jag strömmingsflundror också, köpte inte dammsugaren men kunde inte motstå erbjudandet om strömmingsfiléer, så gott med egen pressgurka och blomkålsmos …