Regn – hurra …

Hade tänkt plocka hallon – det har funnits hur många som helst. Orkade inte förra veckan och nu behöver jag inte bekymra mig längre – de har torkat bort. Vi har varit i desperat behov av regn. Körsbärsträdet såg ut som om det skulle dö, liksom forsythian och andra buskar.

Men, vi kan inte klaga på sommaren. Den har varit fantastisk. Det har varit lite så som det är att leva i länder söder om ekvatorn – man behöver inte bekymra sig, solen bara finns där och det är varmt och behagligt …

Vi hade besök igår. Sonen till en kär, tyvärr bortgången vän, och hans lilla familj, liksom hans mamma. De kom med båten och vi hade några trevliga timmar på altanen. Vi åt lunch och maten föll våra gäster i smaken. Den gick åt. Det är ett väldigt gott betyg och värmer ett husmorshjärta. 😉

Deras son, snart ett år, är ett charmknippe, och tog sig runt med raketfart. Man behöver inte kunna gå för att förflytta sig. Jag tycker det är lite extra roligt att få uppleva en liten människa igen, barnbarnen närmar sig tonåren (med den charm som det medför). Det lär inte komma småbarn i familjen på många år så vi är glada att ha kontakt med denna lilla, trevliga familj …

Och…!, det har äntligen regnat. Körsbärsträdet slokar visserligen fortfarande, men inte så hjärtskärande …

Vem kunde tro att man skulle tillhöra dem som vill ha regn …

Är som vanligt urdålig att komma ihåg kameran  …

IMG_1130
Bedrövligt …

 

 

 

 

 

Blött ...
Blött – äntligen …

 

 

 

 

 

 

 

 

Det ångar om marken ...
Det ångar om marken …

De hatade små har slagit till – igen …

Det har varit tomt och tyst, ingen barnkanal – på föredömligt låg nivå, jag som hör så dåligt förstår inte att de hörde något överhuvudtaget, men det var tydligen inga problem. Men, nu är det totaltyst.

Jag har varit tillbaka till Strängnäs på ortopeden och fått mina inläggssulor till skorna. Det resulterade i att jag knappt kan gå, så märtsamt. Men jag har fått veta att det kan bli värre under några veckor – det blev det redan i korridoren från avdelningen. Får se hur det här ska bli …

Latmasken och tröttheten tog över sedan jag kört barn o barnbarn till Arlanda. Var så trött, kunde kunnat somna i stolen – inget för mig som aldrig sover middag om jag inte är riktigt sjuk. Råkade titta på mitt en ena ben. Det lilla envisa röda märket i knävecket, vilket uppstod vid midsommartid och som jag trott varit värmeutslag, hade vuxit ytterligare och nu kunde jag se en mörkare ring runt kanten. Borrelia? Jag försökte ringa vårdcentralen, men nu för tiden är det inte så enkelt. Ja, det är enkelt så till vida att man alltid möter en vänlig röst som talar om för en hur man ska välja bland en massa siffror. Väljer man rätt så ringer de upp efter ett tag – vilket man gjorde – men, vad hjälper det när det inte finns några tider …

På måndagen satte jag klockan på ringning och ”hängde på låset”. Jag fick en tid om några timmar och doktorn konstaterade att jag hade Borrelia. Men, inte den rodnad jag upptäckt, utan en annan konstig/fläckig rodnad som funnits där sedan före midsommar. Borelia kan tydligen se ut hur som helst …

Inte konstigt att jag varit så trött …