Luciakväll – första gången som vi inte har lussekatter. Hur kunde jag glömma? Också första Luciakvällen utan glögg – ändå har vi den godaste glögg i vinhyllan … Hur ska det här bli …?

I morse ville jag inte vakna – var så trött, maken påpekade att om tre kvart skulle vår tjej komma som städar. Jag staplade upp – hade totalt glömt. Jag hade söndag hela dagen igår, och i morgon är det redan onsdag och styrelsemöte. Tur att jag kommer ihåg det – men dagordningen kom ut på tok för sent …

Vi har klarat av den årliga julmiddagen. I början var det bara roligt när vi startade med förberedelserna, men allt efter så blev det mer stressande. Det hela gick bra på middagen – det var intensivt – men vi var flera som hjälptes åt.

Jag fick naturligtvis min svett-attack. Det är inte måttligt, det fullkomligt pyser ut och droppar t.o.m. från håret. Inget att göra åt – men så jobbigt när den kommer, vilket den alltid gör när jag blir det minsta stressad. De flesta tror antagligen att jag är i övergångsåldern – men även den har gått över. Märkte för övrigt inte av den … Eller kan det vara så att jag är så ungdomlig att den inte kommit förrän nu?

Har talat med doktorn om detta och hon säger att det antagligen beror på något diffust jag har i blodet, finns inget att göra – bara att gilla läget. Men, är så pinsamt – värst är att hälsa på folk. Här nere ska man kindpussas – på båda sidorna. Hur ska man hinna torka av och hålla sig torr – inte en chans …

Middagen blev lyckad, vi har så trevliga, tacksamma gäster. I år var där några yngre med som har mindre barn. Väntan blev lång för dem – men de var otroligt duktiga – inte ett enda gnäll hörde vi. Fantastiskt. Den minste var ca 9 månader. Vet inte om det var våra köttbullar, prinskorven eller snapsvisorna som åstadkom det … J

Några av barnen backade när det var dags för Lucia – men de andra var så söta – det är något visst med små barn på Lucia. Lucia själv är otroligt söt.

När allt var slut virvlade alla gästerna ut och vi var kvar med massor med mat och soporna … Helt slut satt vi bara i en halvtimme innan vi ens orkade röra på oss – sedan samlade vi ihop våra grejor. Maten lämnade vi till personalen – som redan lämnat, de skulle komma tillbaka nästa dag och städa. Vi orkade inte se en enda sillbit till – vilket jag naturligtvis ångrade igår, men …

De kommer dessutom att stå helt förundrade över alla de juldekorationer vi lämnade efter oss. Tänk er allt ni köpt genom åren i form av julgranspynt mm, lägg därtill en knallröd julbock …

Tack o lov hade vi beställd bil med chaufför – det var första gången – annars är det jag som har kört de senaste åren. Inte kul att köra på motorvägarna efter mörkrets inbrott. Folket här är så vänliga, men när de kliver in bakom ratten … Nu kunde jag bara kliva in och sjunka ner i sätet och ha det trevligt med mina kamrater.

Det var årets julmiddag för föreningen – nu måste jag ta tag i vår jul, har förstått att den snart är här …

Tack o lov har jag dåligt luktsinne – skulle antagligen inte stå ut med mig själv annars. Tror att jag luktar sill … Egentligen är jag ganska glad för det – för det betyder att den situation (= katastrof) jag hade i början på veckan har vänts i att jag har massor med sill. Nästa nervositet är nu att lyckas med att lägga in den, jag menar smaken. Inga problem i vanliga fall, men till 50 personer … Blir lite konstigt när man räknar om recepten. Det går faktiskt inte bara att räkna gånger 50 …

Kylskåpet är nu fullt av inlagd sill, löksill, sillsallad och gravad dragonsill. Varför det är så många sorter beror på detta hattande … Den första som vännen fixade var redan gravad – så det fick lov att bli en sås till den. Den andra jag fick blev inlagd, men eftersom det blev ytterligare en sill levererad på torsdagen så kunde vi ju inte gärna ha två inlagd sill. Det fick bli en löksill av den ena sorten. Nu får vi hoppas att våra middagsgäster gillar sill. Nog om detta …

Då finns egentligen inte mer att skriva här, har inte hänt så mycket mer än att fixa med ovan nämnda. Jo, en sak har hänt. En försändelse från dotterns familj med julklappar har kommit fram. Tullen har öppnat och till o med öppnat paketen – helt ok. De har tejpat igen dem igen med stor bred tejp.  Vad jag förstår så är det teckningar från barnbarnen – de måste ha varit mycket fina för vi fick betala tull, R70, för att få ut dem. Men det är det värt – bara att de kom fram – inte självklart här längre. Vi får se om våra paket kommer fram …

Det är nästan vansinnigt just nu. Jag försöker att inte tänka på allt som ska göras – vad som händer om det inte hinns med.

Jag vaknade med en fruktansvärd hjärtklappning och faktiskt gjorde det ont. Började tänka att jag måste städa ur lådorna, rensa datorn … ”men, när ska jag hinna det …” – behöver ju faktiskt  inte ytterligare något att lägga till på min ”To do list” …

Obehaget och smärtan höll i sig några timmar. Jag bestämde mig för att ta några timmars Time out. Är ju så vanligt nu för tiden. Dvs. jag öppnade inte mailen, lade istället patiens och drack litervis med te. Bestämde mig för att patiensen skulle gå ut till varje pris. Vet inte hur många gånger jag startade om den. Låter antagligen prilligt (ett underbart ord – eller hur?) för er som aldrig lägger en patiens – men det gäller att vinna och det går inte om man inte är helt koncentrerad.

Sedan redigerade jag en artikel med massor med bilder som skulle läggas in – mer te. Efter några timmar kunde jag börja bena i kaoset. Den sill – som är livsnödvändig för julmiddagen – och som jag skrivit om tidigare. ”Vi har ditt telefonnummer och ringer …” Det var ingen som ringde. Maken gick ner till butiken igen och frågade. ”Näe, vi kommer aldrig att få in den igen …”

En god vän, som har kontakter med grossister ringde och sade att han nog kunde fixa – men ville leverera på prov först för att jag skulle veta att det var rätt sill. Det var det inte. Det var – jättegod – gravad ”strömming”. Men vi måste ha vanlig klassisk inlagd sill …

Maken, gulle han, gav sig iväg till en butik i andra änden av vår stadsdel där man har manuell fiskdisk. ”Jo, inga problem, de skulle kunna fixa salt sill. Men inte förrän på torsdag förmiddag.

Då hade jag redan gått in i en annan dimension. En väninna var här, hon hjälpte mig att nita ihop de sånghäften jag lyckats få till mitt i allt kaos. Vi passade på att lägga in den gravade fisken i en vitlökssås, sedan sätter vi oss på balkongen. Min telefon ringer och butiken ”som aldrig skulle få in sillen igen” talar om att det ligger 4 kg salt sill och väntar på mig …

Den är nu inlagd, de filéer som inte var så fina är uppskurna i bitar och ska bli till sillsallad. Det kommer ju 4 kg till på torsdag … Puuh! …

Mitt i allt detta så har Niclas haft namnsdag – igår. Käre Niclas – du var inte bortglömd – men  GRATTIS!

Nu har sommarvärmen slagit till igen … det blev 33 grader idag. Själv satt jag bakom neddragen persienn och jobbade vid datorn. Det är vissa toppar varje år – och nu är det en. Vet inte om det är extra mycket i år – eller om minnet sviker.

Har i alla fall – nästan – åstadkommit ett sånghäfte inför julmiddagen. Återstår bara detaljer – som att få sidorna att komma rätt när man trycker och häftar ihop. Tidningen går sakta framåt – väntar på uppgifter – svar på frågor …

Har redigerat en intressant artikel – där vi erbjöd arrangören som ingår i artikeln – att annonsera gratis. Gissa vem som åkte på att fixa annonsen … ?

Men, jag har också ägnat ca en halvtimme åt mig själv. Jag har duschat, tvättat håret och sminkat mig inför kvällens middag tillsammans med goda vänner. När jag väl var på plats, ”sval och helt avstressad” – det var fortfarande över trettio grader – så var dagen vid datorn glömd och jag njöt av det liv som finns utanför arbetsrummet.

Vi satt med den mest fantastiska utsikt över havet – underbar solnedgång förståss – och pratade i munnen på varandra. Det var nödvändigt – hur skulle kvällen annars räcka till …

Nu ska jag ta en stund ute på balkongen för att njuta av den underbara värmen. Borde lägga mig, men i sovrummet viftar fläkten just nu för att kyla ner, jättebra när man vill sova …

Kära Marita – Stort GRATTIS! På din födelsedag!

Kära Barbro – Stort GRATTIS! På din namnsdag!

Det har blivit en sådan där ”centrifug-tillvaro” igen …

Det var ju ganska bra ett tag – även om tempot var högt.  Men det var inga hinder och det gick att beta av punkt efter punkt. På torsdag förmiddag var det fortfarande ok. Vi hade styrelsemöte och prickade av en massa måsten. Fördelade arbetsuppgifter och vi kände oss väldigt nöjda då vi skildes åt.

På kvällen var det knytis för ”CT-gänget”. Vi har verkligen trevligt när vi träffas och timmarna räcker inte till. Samma den här gången. Sent i säng, men med ett leende på läpparna …

På morgonen efter fick jag ett samtal om en otrevlig händelse för ett par i gänget. De hade inbrott i huset och hon blev av med allt … Då pratar vi om allt. Datorn, id-papper, kreditkort, pengar, nycklar till hemmet och bilen – ja, allt. Fruktansvärt – går inte att föreställa sig hur hon mår.

Hon är samtidigt den som är ansvarig för vår julmiddag nästa söndag och blev dessutom av med den väska där alla de anteckningar/checklistan, som vi gjorde dagen innan på styrelsemötet, om vad som ska göras innan vår julmiddag (ca 60 gäster) – en fjuttig baggis i sammanhanget – då det ju är ett fruktansvärt kaos i hennes liv – men, middagen går av stapeln på söndag om en vecka och alla som anmält sig förväntar sig ett svenskt julbord.

Den känsla jag hade av kontroll har nu bytts mot något annat. Inte blev det bättre av att jag nu – den sista veckan, inte får tag i den salta sill som vi ska göra inlagd sill av. Den har funnits sedan jag kom i mitten på oktober – men finns inte att få just nu … Har försökt att beställa – men svaret jag får på mina frågor är att. ”Vi har tagit ditt telefonnummer och vi ska ringa dig när vi vet …”

Sedan är det ju lite annat också som jag pysslar med  …

Nu har det blivit så där ”konstigt” igen – för sena kvällar … Måste prioritera sömnen …