Ibland känns det lite svårt att skriva här, jag har ju en vardag som alla andra – den är för det mesta ganska vanlig. När jag började skriva här (många år sedan) levde jag ett helt annat liv – i en Afrikansk stat med helt andra betingelser. Familjen befann sig (och befinner sig fortfarande) på tre olika kontinenter. Nu har jag återvänt till moderkontinenten för sommarhalvåret på norra halvklotet – dvs. jag lever lika som alla andra i detta avlånga land som kallas Sverige.

För mig är detta lite ”exotiskt” … Visserligen behöver jag bara sätta ner foten i Sverige så vet jag vad som gäller och ”känner igen mig”. Men andra halvan av mig lever kvar i ett helt annorlunda samhälle – som naturligtvis präglat mig. Det är självklart att jag hälsar och har ögonkontakt med den som servar mig. Att be om ursäkt om jag knuffar till eller kommer ivägen för någon. När jag kliver på bussen, eller passerar kontrollen i tunnelbanan så hälsar jag automatikst. – Så naturligt, men så gör man bara inte – här … Ibland muttrar busschauffören/biljettkontrollanten tillbaka, men för det mesta märker/låtsas han/hon om intet. De närmast sittande passagerarna glor … Jag bjuder gärna på detta – men blir lite förvirrad – jag är ju hemma, borde inte dessa människor hälsa då, varför förstår de inte hur glad jag är. Skit i mig – varför hälsar de inte tillbaka …?

Idag firar maken och jag 20-årig bröllopsdag. Vi fattar ingenting – hur kan det ha blivit 20 år … – men det säger ju alla …

Vi fick blommor från dottern i CA som tydligen hänger med. En otroligt vacker bukett! Tack!!! så mycket – nu fattar vi …

Det har hunnit bli maj, björkarna utanför balkongen har fått musöron som växer för varje timme. Vi har varit i stugan och firat Valborg tillsammans med kusinen. Det blev några härliga dagar, men inte tillräckligt med regn för att vi skulle kunna elda undan allt ris som ligger kvar efter avverkningen i höstas.

På Valborgsmässoafton blev det några stänk så vi vågade göra en brasa nere i vassen. Visserligen vågade vi inte tända på den stora hög som vi dragit ihop föreående år och föregående år. Det är nu två år i rad som vädret har varit emot oss, men en del fick vi i alla fall bort. Det är slitsamt att försöka dra gamla grenar ur en gammal rishög, men den minskade i storlek och hög nr 2 fick vi bort helt.

Första maj hade väl inte det bästa vädret, men det gjorde inget, vi var så trötta så det var skönt att bara vara. Maken talade med grannen, som hade lagt nät, de hade fått gös. Vi bestämde att vi skulle försöka också och hade tur med vädret – det var spegelblankt – gör det så mycket enklare att ro ut och att få i näten.

På morgonen blev jag väckt av maken, jag hade redan glömt det där med nät – men inte han, tur det. Det blåste en del, så det gällde att klä sig. Maken slet med årorna och jag med näten. Det är alltid lika spännande att dra upp näten, när man ser något ljust under ytan, det närmar sig och innan man ser vad det är. Vi fick tre fina gösar och en aborre. Bara två ”skräpfisk” – så det var en lyckad tur. Vädret blev strålande vackert och det var skönt att stå ute och rensa fisken, sedan kunde vi sitta i solen några timmar innan vi drog in mot stan igen.