I stort sett hela dagen gick åt till SWEA. Vår tidigare medlemsansvariga skulle lämna över till den kommande. Det tog tid – massor att sätta sig in i.

Vår gäst mådde betydligt bättre och vi försökte oss på en middag på lite rester. Ingen var egentligen hungrig, då det var varmt. Jag var så trött i huvudet så jag föreslog att vi skulle titta på en Midsomer Murders, och vår gäst biföll. Maken tog med sig tidning och lade sig i sängen för att läsa – tog inte lång stund innan han föll i sömn i stället.

Deckaren var för en gångs skull faktiskt riktigt spännande, så vi satte oss på balkongen och svalkade av våra nerver och njöt att den sköna kvällsluften. Det har varit så ”kyligt” att vi inte haft många balkongkvällar hittills, men ikväll var det riktigt skönt.

Vår gäst gick till sängs och själv satte jag mig här för att försöka komma ikapp. Nu ligger det bilder uppe – som inte låg i går – om någon har intresse för det …

Vår gäst vaknade och hade rinnande mage … Stackars henne, hur skulle detta bli. Vi skulle dessutom fixa picknick för att åka på den årliga picknicken hos Bokdals i Wellington på deras vingård. Jag gjorde iordning vår matsäck och vår gäst var mycket tapper. Vi funderade på vad hon lyckats få – vi åt samma mat dagen innan …

Hon bestämde sig för att följa med och vi stannade till vid Apoteket och fick piller. Dessa gjorde att hon var med oss hela dagen. Vi andra med ett vinglas i handen och hon med ett vattenglas. Ja, jag gjorde henne sällskap också då jag var chaufför.

Det blev en mycket trevlig tillställning i värdparets vackra trädgård. Trevnaden stod de för med god hjälp av alla oss trevliga gäster. Lyckat och vår gäst var mycket nöjd att hon hade följt med trots osäkerheten på morgonen …

Vi bara vände i dörren, vi skulle träffa en f.d. arbetskamrat till mig och hennes man. De är på besök några dagar i Kapstaden och i morgon skall de vidare. Jag börjar snart  bli en riktig minglare …

(Det finns några nya bilder på gårdagen också …)

Idag hade vi tänkt åka runt lite med hyrbilen och kika lite och sedan inta lunch i Hout Bay på Mariners Wharf. Nu kom jag ihåg att det skulle vara en quilt-utställning och eftersom vår gäst är intresserad så gav vi oss i väg med karta, vägbeskrivning, termos med kaffe och varsin macka. Jag hade också min stickning med – vet att det kan ta tid då det också är en del föreläsningar innan man får se olika alster – förutom de som redan hänger på väggarna.

Det är helt otroligt vilken fantasi och hur duktiga och skickliga många är … Vår gäst blev inspirerad och fick många idéer om vad hon skulle göra då hon kommer hem. Även jag fick en del idéer.

Nöjda åkte vi hem och hämtade maken och styrde kosan mot Hout Bay för en sen lunch/tidig middag och njöt av en god måltid och härlig utsikt. Vädret var innesittarväder, men det gjorde inget.

Vi återvände hem, men det var så fantastiska moln så vi var tvugna att stanna och fotografera. Det blev tidig sänggång för vår gäst och maken. Med mig var det som vanligt …

(Eftersom det är ”som vanligt”, så måste jag nu i säng – igen.  Kl är över två på natten och jag hinner inte få upp fler bilder idag – de har nu kommit in – nästa natt …)

Vår gäst har nu kommit. Vi har också fått veta att hon inte är närmare 70 än 80 – hon är 81 … En mycket vital och pigg dam som bär sina år med heder.

Hon var så pigg och glad när hon anlände och inga större klagomål heller, trots att hon fått tillbringa ett dygn i Istanbul – ofrivilligt. En dam som vet att se allt från den ljusa sidan.

Hon lade sig tidigt, liksom maken och det borde jag göra också, men det blir bara senare och senare för varje dag. Vet inte varför jag inte kan pallra mig i säng. Kanske för att det är så intensivt på dagarna så jag behöver egen tid för att ”komma ikapp mig själv” … Men vad vore bättre än att sova egentligen. När jag sover så drömmer jag så intensivt, så när maken väcker mig på morgonen – jag vaknar inte av mig själv – så ver jag inte var jag är. Det tar några minuter att komma till verkligheten och lämna drömmen därhän. Jag drömmer ”romaner” – men inte ligger de i facket för det romantiska. När jag var tonåring så drömde jag alltid så romantiska drömmar att jag föredrog att somna om och fortsätta min underbara dröm. Så är inte fallet idag – jag är ganska tacksam för att maken väcker mig …

I morse var det dimma och regn … Jag blir lika överraskad varje gång. Det är visserligen mitt favoritväder då jag har mycket att göra – så också idag. Men vi skulle ha styrelsemöte hos en av Sweorna som bor så fantastiskt i Camps Bay, med den mest underbara utsikt – och dimma o regn …

När vi kom dit så var det halvdant med utsikten, men vartefter som timmarna gick så klarnade det upp och innan mötet var över så fick vi se den underbara utsikten över havet, Lions Head och faktiskt också kabelstationen på Taffelberg.

När jag kom hem så meddelade maken att det var snöoväder i Europa och även södra Sverige var drabbat. Så vi undrade hur det skulle gå för vår granne, som skulle starta sin resa till oss idag. Det gick inget vidare alls … Planet var flera timmar försenat ut från Istanbul och än fler timmar från Arlanda. Hon sitter i luften just nu mittemellan och har missat anslutningen till Johannesburg.

Vi vet just nu inte när hon kommer, om hon får sova på hotell en natt eller om det finns någon tidigare flight i morgon som hon kan komma med. Tycker så synd om henne, det är så jobbigt med dessa långa resor ändå – utan att behöva drabbas av förseningar. Hon är dessutom närmare åttio än sjuttio …

Har inte skrivit här på några dagar – det har inte hänt något att skriva om.

Igår så hade vi arrangerat en lunch med damerna. Jag stog som kontaktperson för anmälan – men det var inga som anmälde sig. vi skulle bli tre stycken. Så ändrade sig antalet den sista dagen och jag tänkte att det är bäst att jag beställer bort trots allt. Då visar det sig att restaurangen är stängd för reparation … Ingen som helst anvisning om detta på hemsidan.

Det blev några hektiska timmar för att nå de damer som anmält sig och att försöka få tag i ev som inte anmält sig, men som tänkt komma ändå. Jag gjorde vad jag kunde och sedan kunde jag inte göra mer.

Vi var några som sågs på en av mina gamla favoriter i Constantia, men vet inte vad som hänt – omgivningen var samma vackra, men personalen var i stort sett obeftintlig och maten var inte alls av den utmärkta klass som tidigare. En klar besvikelse – inte minst för att denna restaurang har varit ett måste för oss varje gång vi varit här nere. Maken och jag hade bara inte hunnit dit än under denna säsong.

Vi  hade i vilket fall en mycket trevlig lunch – det är alldeles lagom att vara sju personer – man hinner prata med varandra och det kunde röra sig om ett och samma samtal runt bordet mesta tiden.

Jag var chaufför, vi har hyrt en liten bil – Atos – nånting. En variant som från utsidan ser ut som om man skall ikläda sig bilen, men som är rymligare än väntat på insidan. Den är dock inte automatväxlad och Kapstaden är en stad bygg på en bergssluttning – rena skräcken för en förare som kört automatväxlad bil sedan sjuttio-talet. Det blir mycket handbroms och sliring på kopplingen – tur att det inte är vår bil …