Hade satt klockan på ringning till kl 7.00 – trodde jag. Maken vakande inte heller – vi sov till kl 8. Jag har ju berättat att jag har ambitionen att vända dygnet ”normalt”. Det blev ganska bra i allafall. Maken skulle till stan med en en ”swea”make – de skulle följa med på en guidad stadsvandring. Jag hade bestämt att jag skulle ta en runda med mina gåstavar. Det blev en hel timme och väldigt långt. Gick riktigt bra eftersom jag kunde gå i min takt. Måste ju tänka på både axlar och fötter – dvs tår, som skall börja användas ”normalt” igen. Inte så lätt när jag lärt mig att ta mig fram på utsidan av foten för att slippa böja min onda stortå i så många år. Eftersom jag har slarvat med gymnastiken under dessa hektiska månader, så är den på status noll. Dvs, det gör lika ont som innan operationen. Men verkar som om det blir bättre. Snart kanske jag kanske jag kan ha normala skor igen.

Sedan blev det lång frukost/lunch ensam på balkongen, satt och läste en gammal svensk veckotidning från förra året – det var som att läsa på nytt, ingen skillnad … 😉  En stund vid datorn – naturligtvis – det börjar röra sig så smått på mailen och det dyker upp nya saker som skall fixas varje dag.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att ta ”ut” granen – det började kännas fånigt med en glittrande gran. Skulle ha gjorts för flera dagar sedan, men ingen ville ta tag i det. Det blev jag som fick ”offra” mig. Så jag lade på mina amerikanska julskivor och började plocka av. Hann få ner alltsammans i sina förpackningar – nu skall det bara stoppas undan i kartonger. Det får lov att anstå till i morgon, för själv försvann jag på tjejmiddag. Innan jag gick fick maken order om att ta isär granen och att ta ner elljusstakar och stjärnor. Vilken han gjort då jag kom tillbaka, granen var dessutom prydligt nedlagd i sin kartong. Nu skall vi bara få plats med den i garderoben också …

Idag kom faktiskt brevet med vår post från Sverige, maken blev överlycklig över att sitta och öppna alla gamla räkningar – som redan är betalda …

Det var dimma i morse också, så jag slapp köra en tvättmaskin. Det var dessutom läge för den varma morgonrocken. Men det gjorde inget – jag har massor att förbereda inför kommande möten. Så mina planer var att sitta här idag också – vilket jag gjort, även fast solen kom lite senare.

Maken är ganska less, men han gillar ju att promenera – så han gick ut en stund och kom hoppfullt tillbaka och undrade om jag var färdig… Vilket jag inte var, men han var hygglig och gjorde ordning en tallrik med rester, så vi fick en sen lunch. Sedan fortsatte jag med mitt och maken satte sig i en fåtölj och läste på sin bok. Vilket han har gjort ovanligt mycket de sista dagarna. Han brukar tröttna efter ca 20 sidor. Denna bak har han snart läst ut!

Jag föreslog middag ute i kväll igen – vilket mottogs med glädje. Maken tog till o med på sig långbyxor – han lever annars i kortbyxor och barfota eller med sandaler. Det var nog lika bra det, för vi startade med att sitta ute på verandan på restaurangen, men när solen gick ner så blev det kyligt igen, så vi flyttade in lagom till varmrätten serverades.

När vi kom tillbaka och skulle till att låsa upp vår dörr, så lystes det upp av sprakande grönt sken – vi trodde att det varfyrverkerier – det det knastrade till ordentligt också. Men det visade sig att hela skolan var mörklagd, och folk kom utspringade med ficklampor. Nu en och en halv timme senare är det fixat. Man kom med en lastbil med en lift och två man hissades upp och fixade. Sedan satte man på strömmen och då sprakade det och gnistrade igen. Riktigt tjusigt. Man flyttade bilen och fixade där det sprakat. Jag vågade inte titta, ville inte se när någon fick all ström genom kroppen – för man stänger ju inte av strömmen när det repareras. Fem minuter senare så var det klart – utan sprak …

Ingen post idag heller …

Skall fatta mig kort ikväll – det blir en dusch och sedan sängen. Men vill tala om att nu har det ramlat in några julkort i vår brevlåda. Så jag vill tacka avsändarna. Tack Anita och Annika. Tack också famljen Björklund – vilket fint foto …  Tror att jag redan tackat familjen Rehnvall för deras fina foto, det kom förra veckan.

Nu saknas en försändelse från USA, som varit på väg i en dryg månad. Tredagars porto betalt, och vår egen post som skickats hit. Hoppas båda försändelserna kommer fram – vem kan ha glädje av våra räkningar …

Hilda var här idag, men det blev inte så mycket att stryka, ingen idé att tvätta så mycket då det var dimma och det antagligen inte skulle torka. För mig passade det precis – hann ikapp en hel del vid datorn.  Solen kom tillbaka och det blev det middag ute till makens stora förtjusning…

Trettondagsafton i Sydafrika är en helt vanlig dag. Maken och jag tog några koppar te innan vi gav oss ut på promenad. Jag med mina stavar, men idag gick vi längs stranden – där är det mest turister som går , så det blev inte ett enda skratt idag, inte ens lyfta ögonbryn. Jag gick så långt tills jag kände att det nog skulle räcka – det var ju lika långt tillbaka.

Vi bestämde att vi skulle äta frukost ute – det var ju ändå så sent att et kunde bli kombinerat. Så vi gick till vårt ”fredags lunchställe”. De serverade en alldeles utmärkt god frukostlunch. Sedan var det bara att gå hem, inköpa de sista råvarorna, och sedan sätta igång med matlagningen.  Allt gick bra – och när gästerna kom så serverades det en bubbeldrink på balkongen med nötter. Sedan blev det makens gravade lax, med min hemgjorda sås till, som förrätt. Kalkon med egenhändigt tillverkad waldorfsallad, egen sås, Hasselbackspotatis och  Woolworth’s svartvinbärsgele.

Som dessert blev det  ”365” – dvs fruktsallad, men med glass och Cointreau. Vi hade en trevlig kväll, men gästerna bröt upp lite tidigt i mitt tycke – hade gärna suttit ett tag till. Men jag är ju ganska ensam om att vara ”nattmänniska” . Vilket jag ju kämpar hårt på att ändra – men misslyckades i kväll igen …
(Ja, vi glömde kameran idag igen …)

Har försökt att starta mitt liv med tidiga morgnar och tidiga kvällar. De få dagar jag hållit på har resulterat i tidiga morgnar, men fortfarande sena kvällar … Varje kväll försöker jag att komma isäng tidigt – men när det är 24 grader och bara så skööönt på balkongen, så nänns jag inte lägga mig. Ikväll är det en sådan kväll igen. Det var likadant i går, men vi hade bestämt att vi skulle ta en promenad uppåt berget i dag på morgonen, jag satte klockan på ringning. Och vi kom faktiskt iväg – jag med mina stavar. Det var så lite folk, så ingen skrattade. En Sankt Bernhardshund – i form av en fem-månaders valp, kom dessutom fram och ville hälsa. Han tyckte inte om värmen – det var faktiskt varmt redan då.

Maken har tagit en del foton under promenaden idag, men jag orkar inte ladda in och titta på dem. Får se om jag godtycker imorgon 😉 .

Vi kom hem och åt frukost och fixade diverse saker, sedan tog vi en kort promenad – utan stavar. Maken undrade varför jag inte skulle ha dem – men det gäller att skilja på motion och vardagsliv. Det blev en lunch ute och sedan åter hem för att fortsätta med allt som sysselsätter oss. Börjar förstå vad folk menar med att pensionärer inte har någon tid …

Vi hade faktiskt bestämt oss för att titta på en rulle i kväll, men jag övertalade maken till att vi skulle sitta på balkongen och bara njuta. Vi har ju haft ovanligt kallt här också de senaste månaderna, så det känns igen ifrån Sverige – det gäller att passa på att njuta när det är varmt. Det gäller också att passa på innan alla måsar invaderar grannhusens tak. De har varit här i omgångar den sista veckan – även om de inte är här i ikväll – men när de kommer så blir det ett himla liv. Lustigt nog så är cikadorna helt tysta ikväll. Vill gärna tro att det är så, och inte att det är så att jag inte längre kan höra dem, liksom med syrsorna i Sverige. De försvann för några år sedan …

Och idag är det Rut som har namnsdag, Grattis!! …

Dito, dito – dvs: Ring så spelar vi och Melodikrysset … Jag klarade nästan hela. Går bet  på de nya artisterna. Upplever att vi fått en massa nya härliga och duktiga sångerskor i Sverige de sista åren. Men eftersom jag inte lyssnar frekvent på radion, så kan jag inte deras namn. Nu löste det sig, jag talade med syster i Göteborg via Skype. Så vi fyllde i våra tomma rutor och skickade in – skall bli spännande, tror jag, och se om vi har en chans att vinna.

Men vill gärna återkomma till Skype – ett gratis program där man kan prata gratis med vänner i hela världen. Jag undrar lite varför inte fler laddar ner så att vi kan talas vid utan kostnad. Som det är nu så utnyttjar jag den andra delen av detta fantastiska program. Dvs. jag har laddat in 10 Euro och kan då ringa till era vanliga telefoner för en billig penning. Det fungerar faktiskt tvärtom också …  Kostnaden är 0,017 euro per minut – alltså ca tio öre minuten … Så jag ser fram emot att få några samtal i framtiden … Vi har både fast fungerande telefonlina och två lokala mobiler. Vill man veta dessa nummer, så skriver man ett mail till oss …

Idag så invigde jag mina Nordic Walking Sticks. Det var faktiskt skönt för mina onda axlar – sedan försöker jag koordinera med mina ”felande fötter”. Jag möttes av undrande blickar – en del gapskrattade när jag gått förbi – andra log helt öppet när jag mötte dem… Precis som det var i Sverige för många år sedan – då man fällde kommentarer som: ”Har du glömt skidorna hemma …?” Här vet jag inte om de vet vad skidor är, men det ser i vilket fall fånigt ut … 😉

Imorgon blir nästa promenad …