Det blev ingen julotta, men flera andra fina program frånSveriges Radio. Vädret var bättre så det blev en promenad längs stranden och sedan hem igen för att fortsätta lyssna på radion. Jag, som är van att vara upptagen med något hela tiden, tog äntligen tag i ett garn – som jag köpt för många år sedan och som bara legat här – vi har aldrig suttit stilla så länge förut att det varit någon idé att ta fram det.

Vet inte om man i SVerige uppskattar Sveriges Radio som det borde uppskattas. Vi uppskattar oerhört att kunna ta del av programmen här på andra sidan jordklotet, klassen på programmen står högt över det vi har tillgång till.

En av våra gäster som vi hade dagen före julafton påpekade: ”Ni tittar inte mycket på TV, va´!”  Detta sa han när han såg vår lilla TV, inköpt -94, en liten apparat med två antenner som spretar. (Då man fortfarande frågade om vi ville ha färg eller svartvit …) Och vi svarade att det gör vi inte – det finns inget att titta på – trots 4 kanaler. Även om man abbonerar på satelitkanalerna (vilket vi gjorde i Ghana till hutlöst pris), så finns det inget att se om man inte är extremt sportintresserad, och det är varken maken eller jag.

Kvällen avslutades med glada skratt till Mrs Bucket’s otroliga förmåga att röra till det för sig. Det är en konst att vara rolig och att inte gå över gränsen till det fåniga, vilket hon klarar galant …

Den här stod utanför porten när vi kom hem …

Ett av favoritprogrammen är när barnen ringer till Tomten. Tyvärr hade man bytt tomte i år. Vet inte vad den förre hette, och varför han inte är med i år, men Sven Wollter som ersättare, var inte alls i samma klass …  Redaktören var däremot lika rolig som tidigare och ställder härliga frågor till Tomten. Bl. a. om ”Tomten vet varför det är så många som köper tidningen på julafton …”  Vilket ju inte årets Tomte inte visste, men föregående hade säkert haft ett dräpande svar.

Vi fick så fina julklappar från Barn/barnbarn i CA. Maken fick en fågel som kan ”sjunga”,  han är faktiskt mycket glad för den … Jag fick penslar o annat mtrl till textiltryck, måste ha varit någon tankeöverföring för det var precis de typer och storlekar som jag saknar. Och så fick vi varsin underbar DVD: Povel Ramel och Skenet bedrar – julspecial. Så istället för den stulna Karl Bertil Jonssons Julafton, så såg vi ett dråpligt avsnitt med Fru Bucket …  Hon (och Nanny) tillhör en av mina absoluta favoriter.

Klockan blev sen, och nöjda kröp vi i säng. (Fanns inte en tanke på att uppdatera här …) Det var nog en av de mysigaste julaftnar vi haft, sedan vi började fira ensamma. Tack lilla familjen i CA och Sveriges Radio …

En ny favorit i familjen …

Först klockan tre kunde jag sätta in skinkan i ugnen. Räknade ut att den skulle vara färdig mellan klockan 7-8 på kvällen. Då skulle jag sätta degen till vörtlimporna i god tid för att utnyttja ungsvärmen. En vän från Norge, som är på besök här nere ringde och undrade om vi skulle ut och äta tillsammans i morgon. Vi hade chattat om det för en vecka sedan. Men av naturliga skäl så kunde vi inte det 😉 Då ville han att vi skulle gå ut i kväll istället, det fanns ingen annan dag för honom. Inte för oss heller, så vi sa – kom hit, du får vara med och provsmaka skinkan. Han accepterade.

Jag hoppade in i duschen, skulle egentligen skett på morgonen, men Hilda …  När jag kom ut ur duschen så kände jag att det doftade från skinkan – så jag gick in i köket och tittade på termometern. Den var upp i 90 grader, och skinkan skulle vara klar redan vid 70-75 ….  Tiden stämde inte alls, väntade mig en knastertorr skinka. Hade dessutom gjort mig till att göra Kajsa Vargs Kryddskinka.

Maken fick ta hand om gästerna, han hade sin son och dotter med. Inget problem med gästerna, de var trevliga alla tre. Problemet var mitt … jag hade inte satt degen till vörtbrödet, inte gjort köttfärssmeten, sillen, risgrynsgröten och grynkakan.Men det löste sig. Jag fixade gröten och degen. Medan gröten ”kokade” i ugnen, så jäste degen och vi provsmakade den underbart goda skinkan och sillsalladen, som också blev mycket god med lokal sill. Jag fick visserligen resa mig och forma limporna, men kunde sitta och ha trevligt under deras jäsning.

Sedan bröt jag taffeln för att grädda limporna, göra grynkaka, köttbullar och sill. Rimmstugan i Radio Stockholm började och våra gäster satt i vardagsrummet tillsammans med maken och lyssnade, jag lyssnade i köket. Suveränt med den nya tekniken … Via datorn har vi direktsändning och via en liten minimanick har vi sändning till våra radioapparater. Helt otroligt, eller hur?

Jag hann med allt utom sillen, som jag helt enkelt glömde. Men det är färdig inlagd sill, där man bara tillsätter kryddor och lök, så det får bli i morgon. Jag var inte riktigt färdig till min julafton här nere, men i god tid för svensk tid. Så den sista halvtimmen innan julafton, satt jag i lugn o ro och lyssnade på Rimmstugan. Sedan tycker jag att de har missat något på Sveriges Radio – att de inte har kunna ta upp ett mysigt julprogram, efter Bertil Perrollfs julaftonsprogram från Gotland. Där man verkligen kände att det var julafton.

Kändes lite trist att först sitta och lyssna nyheterna och på meningslösa, långa inslag om shoppingkrisen i New York, och sedan skulle Trafikredaktionen ha ett långt inslag. Tror att vi åtminstone slapp sporten, men kommer inte ihåg – jag kanske helt enkelt ”stängde av” …. Det hjälpte inte att de berättade att de satt och sög på knäck och hade stora påsar med skumtomtar och tomteluvor på huvudet … Först sju minuter in på julafton så sa de att nu skulle de inleda julaftonen med O Helga Natt. Jag har nu bestämt mig för att inte reta upp mig på sådant, så jag bara njöt framför min ljusstake …

Kajsa Vargs Kryddskinka och sillsallad …

Våra gäster, som vick vara testpanel för vår skinka o sillsallad …

Har nu uppdaterat, äntligen … men måste nu i säng. Klockan är över två på natten. Har hunnit fixa rödkål och sillsallad av lokal sill, den blev faktiskt riktigt god. Maken har gravat lax.

Swea har jag nu lagt på hyllan, bara några mail kvar som skall skickas – sedan har jag jullov.

Det har blivit kallt igen, det var mysbrallor och strumpor som gällde, igen. Stora kontraster – ena dagen går vi och svettas och vet inte hur vi skall svalka oss, nästa dag känner man kalldraget under dörren och kan inte ha några fönster öppna.

I morgon blir det vörtbröd, skinka, sill och grynkaka – om jag kan hitta saffran – glömde köpa med mig det …

Jag satt återigen vid datorn hela dagen. Vill bli av med det som ligger efter. Nu har jag kommit en bra bit på väg, men det skall in en massa ”puffar”, dvs klickbara rutor, i högermarginalen och tillhörande länkar. Och det ligger fortfarande bilder som skall in, men det tar sådan tid med varje bild.

Klockan sex hade vi bestämt att vi skulle ta en Sundowner på Winchester Mansions och titta på solnedgången. Det var fullsatt, så vi fick sitta inne på gården. Maten är alltid god där, men servicen … Vissa dar saknas den helt. Idag var det en mellandag.

Vi tittade på en rulle när vi kom hem, Tillsammans, en härlig film om sextio-talet och att leva i kollektiv. Efter filmen pratade jag med barnbarnet via Skype, vi pratade jätte länge …

När de gått så blev julgranen färdigklädd. För mycket lull,lull tycker maken, men jag delar inte hans uppfattning 😉 jag vill ha mina rosetter och kulor. Han slipper att både sätta upp och ta ner, så då bestämmer jag …