Ett tunt lager …

Upp tidigt, hantverkarna kom och vi satt instängda i sovrummet. Maken börjar bli orolig och tog sig en promenad. Det blev också en sväng in på något café för att använda deras faciliteter, och ett glas vin satt inte heller i vägen vad jag förstår. Man kan ju inte bara gå in, göra vad man skall och sedan gå ut igen. Tror jag det – själv undviker jag att dricka något alls. Vi kan ju inte båda springa runt på byn – det skulle se ut det …

Idag har jag faktiskt tagit mej tid att ladda upp pussel som jag har lagt. Men hade en massa annat utskick som måste iväg. Så det har inte hänt så mycket mer …

Något har också hänt här på sidan – all min information och mina rubriker ligger i längst ner på sidan. Vet inte om jag är människa att ändra det – vet ju inte hur det blev så …

Som ”vanligt” igen …
img_2204.jpg

Dörrlöst …

Klockan stod på ringning halv sju. Jag måste hinna vakna före klockan åtta då hantverkarna kommer. Blir nog snart en morgonmänniska jag också. 😉

De kom in och började täcka golv och skrapa färg. Maken och jag stängde in oss i sovrummet, där vi klämde ner oss på varsin stol och levde livet genom våra datorer. För första gången verkar vi ha fått tag i hantverkare som vet vad det gör och som kan sitt arbete. De skrapade hela dagen och skulle fortsätta i morgon.

När de fick tepaus, så serverade jag ute dem ute på loftgången. Då kunde en hålla vakt och den andre få använda toan, vi har ju ingen dörr.

Maken och jag gick ut och åt och av Hildas städning syns inte ett spår, ett tunt grått skikt täcker nu allt …

En ledig dag …

Idag kom Hilda och städade. Jag hann ikapp med några maskiner tvätt och hon hängde som vanligt. Tänkte inte på att jag också hade med mina nya linnen och några toppar. Dessa är nu förvanskade till oigenkännlighet. Hon har spänt ut dem på bredden och satt fast på nypor då hon hängde upp dem – sedan strök hon dem …  Vis av samma erfarenhet sedan långt tidigare, så har de (alla hjälpredor jag haft) aldrig fått hänga mina trikåplagg, men jag glömde mej …  🙁

Själv ägnade jag mej åt, med makens hjälp, att tömma garderoberna och allt lösöre i gästrummet. Så nu har vi det som vanligt igen. Dvs. vi är omgivna av våra prylar och tar oss fram i gångar. Och vi hittar naturligtvis ingenting …

Jag tog mej friheten att gå ut på stan och dricka te med Kicki. Det var väldigt skönt att bara sitta ute i solen och prata, och framförallt prata om hur lyckat vårt evenemang blev …
Nu har jag uppdaterat lite fler dagar, resterande kommer men är hopplöst efter …

(Har ju inte bara den här hemsidan just nu)

Det gick …

img_2203.jpg

Vår första amaryllis har slagit ut …

Det blev ingen sovmorgon idag heller. Maken skulle till golfbanan och en snickare skulle komma till oss – Jo, vi kan inte ta det lungt och bara vara. Det måste hända något … 😉

Det som hände nu var att de tog med sej alla dörrarna, utom den till sovrummet, och alla garderobsdörrar i gästrummet. De skall nu slipas ner och målas i vitt. På onsdag återkommer de och skall börja arbeta med att skrapa bort all gammal färg på dörrkarmarna.

Men jag tog det lugnt framför datorn, och försökte komma tillbaka i ”normala gängor”. Jag fixar lite med Sweas hemsida – men det går trögt. Så mycket som inte är på plats. De flesta av mina foton från evenemanget – i den mån jag hann med att fota – blev misslyckade. Som tur är så deltog en fotograf, hon har lovt att skicka mej bilder, eftersom mina inte duger att sätta ut på den hemsidan. Här får ni dock stå ut med dem …  😉

Final …

img_2165.jpg

Utsikten från Manor House, Laborie Wine Estate …

Upp tidigt – igen … Men idag skulle jag få ledigt, jag följde med på en vintur. Ville så gärna träffa damerna under andra förhållanden än att sitta i receptionen och försöka höras eller skrika och överrösta musik.

Vi styrde kosan mot Paarl. Först besökte vi en vingård, Seidelberg Wine Estate. Där finns också ett glasblåseri, Red Hot Glass, som drivs av en svensk. Tyvärr var det söndag och vi fick inte se själva blåsningen, men alstren. Så otroligt vackra. Efter att vi beundrat, och några handlat, så var det dags för vinprovning – det var långt före lunch och tanterna blev fnittriga och en del helt tokroliga. Om det var den unge mannen som serverade, eller om det var vinet  …  😉

img_2160.jpg  Alldeles fantastisk glaskonst … img_2158.jpg

Efter detta bussades vi vidare till kulturminnesmärkta Manor House på Laborie Wine Estate. Där får bara celibriteter bo, som kungar o sånt – vår kung har bott där med sin drottning. Så nu har också jag varit i det badrum de använde och tittat på deras säng. Glömde ta kort just där – förståss. Vi åt en otroligt god lunch där i deras restaurang. Förätten kom in – spetsad med en piggsvinstagg. Några av damerna satte genast upp små tofsar med rosmarin, mynta och denna tagg.

img_2177b.jpg En tjusig hårkreation …

Det hade kunnat gå illa vid desserten, jag satt bredvid en dam och påpekade att det är så gott med mandel. Jag trodde hon skulle flyga i luften, stackarn, hon hade inte sett den eftersom den låg under glasskulorna … Men vi fick henne att sansa sej så pass att hon fick fram medicin och spruta. Det räckte nu med tabletterna, men innan vi visste. Tack o lov hade vi en sjuksköterska vid samma bord och sjukhuset 5 minuter bort. Puuh …

img_2173.jpg img_2174.jpg

Vi fortsatte till KWV Wine Emporium, där fick vi knata runt i en timme – nånting först. Men med en utmärkt guide, vilket vi hade, så var det enbart roligt och intressant. Har nu lärt mej mer om vintillverkning än på alla andra guidade turer tillsammans. Hon är svenska som bott här nere sedan 27 år. Hennes man åkte ner för att bli opererad av Christian Barnard, och sedan ville han inte flytta hem.

Sedan kom det verkligt intressanta, vi skulle få choklad- och brandyprovning …  Då var det ingen hejd på tanterna längre … Tur att det bara var hemresan hem. Det blev en glad resa.

Jag sällade mej till receptionen, där Kicki och jag började packa ihop vid sex-tiden. Alla skulle gå och titta på när Volvo Ocean Race kom i mål. Den första båten, Ericsson hade redan kommit in på morgonen. Det skulle bli stort fyrverkeri. Våra andra halvor kom ner för att vi skulle titta tillsammans och sedan äta middag. Vi missade allt utom middagen.

En kom ner, hon hade tappat blusen genom fönstret … Det var bagagefrågor inför avfärden på våra resor till Kruger Park och Garden Route. En satt och grät, för hon ville inte dela rum med den som hon var listad med, osv osv. Detta tog inte slut för än klockan var efter nio …   Hotellet, (City Lodge Hotel Waterfront vilket jag kan rekommendera), vars personal har varit så hjälpsamma hela tiden, beställde inte en taxi åt oss utan körde fram ”limousinen”.  Våra tålmodiga män, satt kvar och väntade på restaurangen och vi fick vår mat.

Nu är det slut, och det är jag med, men det var faktiskt roligt – också …

Snart dags för vinprovning, kl är 9.52 …

img_2156.jpg

Ingen brist på fantasi …

img_2159.jpg

Vår alldeles utmärkta guide …

img_2177.jpg

Framför de vackert snidade vintunnorna …
img_2181.jpg

Den stora avskedsfesten …

img_2152.jpg
Sweas grundare håller ett tacktal till oss …

Det blev en stunds ”hjärntvätt” i receptionen innan det var dags för mig att ta ett gäng damer med mej och vandra till konferenslokalen i Waterfront. Vår ordförande infann sej, två timmars bilkörning igen … Hon stannade bara till lunch, men otroligt – hur orkar hon. Hon är 79 år. Vi hade ett bra möte där mycket diskuterades mycket, sedan skall vi var och en fortsätta i vår egen lilla ”håla”.

När mötet var över så skulle alla till hotellet för att göra sej fina inför kvällens festmiddag på Moyo/Spier – en afrikansk underhållning med afrikansk buffé. Men jag skulle visa vägen till hotellet. En skulle köpa sjal, visade vart hon skulle gå och  hon gick med löfte att vi skulle hämta henne. Men de andra bara försvann, jag väntade  en lång stund – så jag fick hålla mej till henne med sjalen – så att jag åtminstone fick med mej en tillbaka till hotellet.

Tre bussar skulle vi behöva och vi i receptionen skulle vara med den sista bussen – liksom våra män. Det blir alltid några eftersläntare, inget undantag denna kväll. Men, det kom ingen buss. Där stod vi och det dröjde drygt en timme innan vi fick en ersättningsbuss. Chauffören hade åkt hem och lagt sej att sova.

När vi äntligen kom fram, så hade vi missat vårt eget mingel med välkomstdrink och då deltagarna fick amerikansk målning i ansiktet. Det var mörkt och alla hade satt sej till bords och börjat äta. Fick inga fotografier från den roliga happening som skedde före vår ankomst, och där vi skulle ha hållit våra tal. Vi var tillsagda att inte hålla tal i det tält där vi satt, det skulle störa de andra gästerna.

Jag åt lite, maten var mycket god, men jag var inte hungrig. Jag ägnade mej åt att gå runt till borden och säga några ord och skåla. Kom underfund om att jag nog skulle låtsasdricka. 😉 Någon utverkade tillstånd att vi skulle få hålla våra tal i alla fall. Och så blev det. Alla vars så nöjda med kvällen, men maken och jag får väl åka dit någon gång så vi får se vad det är som sker före maten …

konferens-1.jpg

Dags för lunch …
img_2130.jpg
och  teabreak, bl.a. scones med vispgrädde och sylt …
img_2126.jpg