Att stänga stugan är samma procedur varje år. Vi har ambitioner att ”i år skall vi inte behöva stressa…” . Vi skriver listor och pratar igenom i vilken ordning allt skall ske. Det går också lungt och medtodiskt tillväga, men sista dagen händer alltid något som gör att planeringen skjuts framåt timme för timme – till slut inser vi att det här håller inte. Det blev likadant i år …

Det var bestämt att vi skulle till svärdottern på middag på kvällen, lät så trevligt och passade så bra. Slippa tänka på middag. Hon ringde och talade om att barnbarnet ville att vi skulle hämta honom på dagis – jättetrevligt tyckte vi – och då hade vi en tidpunkt vi skulle vara färdiga. Inga problem.

Maken skulle åka ut om två veckor för att ta upp båten och fixa vattentunnorna, så det var ju inte så mycket … När det var en timme kvar så bestämde vi att jag skulle följa med en dagstur för att tömma vattnet, vi hann helt enkelt inte. Det är en ganska komplicerad procedur – inte för att det är svårt – men lynnigt. Vattnet rinner inte ut på beställning, det är antagligen luftfickor som gör att det kommer stötvis och hur lång tid som det kan hålla på vet man inte. I år har vi fixat långa slangar (äntligen) som vi kopplar på under diskbänken och som räcker utanför trappen – så vi slipper stå och byta kärl hela tiden. Men det var ingen idé att ens fundera på att påbörja proceduren.

Vi hämtade barnbarnet, som blev glad – vi också. Sedan åkte vi hem till honom och lekte ute medan vi väntade in mamma. Det blev mycket lek, pussel och annat klurigt – han är ganska smart denne lille kille – innan vi serverades en god köttgryta. Så vi var mycket nöjda och belåtna när vi lämnade för avfärd mot lägenheten. Nu har vi flyttat in, även om det blir en dagstur för mig för att assistera maken med vattnet …
(Jag hade inga krafter kvar att skriva här …)

Man måste se till så att det finns vatten i gräsklipparen …

Maken och barnbarnet spelade bollspel, vääldigt roligt …

Titta vilket fint headset jag fick av min faster …

…. man kan använda det till att prata med kusinen i Californien …

Det vackra vädret, som SMHI lovat, har inte infunnit sej. Även om det varit varmare idag. Vi har ju en del att tvätta, och igår var det problem med torkningen, hela köket fullt med tvätt över stolsryggar och dörrblad. Idag torkade det nästan, bara lite som behövde hängas i köket.

Gräset trivs i detta väder, så maken hade anledning att klippa det igen. Det är så grönt och flödigt jämfört med för en månad sedan. Men imorgon är det dags att ta adjö för min del. Maken åker antagligen ut igen och drar upp båten. Det blir inte så mycket som skall med i morgon, vi har lagt om stilen. 😉  Förra året blev det ett flyttlass som grannen fick hjälpa oss över med, i år blir det en kylväska o lite kläder. Jag tog en tur till stan i dag med några blommor från altanen. Kände inte för att slänga allt på komposten, nu står de på balkongen istället och jag kommer att kunna njuta av dem i några veckor till.

Idag har köket skurats, allt för att mössen inte skall tycka att det ”luktar gott”. Nytt rengöringsmedel på sprayflaska inköptes – men det kom bara ut skum i plumpar, inte som jag trodde att det skulle duscha ut, sprida sej över ytan och sedan bara att torka av. Man har väl sett TV-reklam, men jag kanske köpte fel medel. Jag var i alla fall tvungen att torka ut det över ytan för hand. Fingrarna blev alldeles skrynkliga efter en stund – det tog dubbelt så lång tid – men rent blev det …

Varje år tycker man att det är ju inte så mycket, och varje år visar det sej att det är så mycket mer – i år är vi förberedda på det … 😉

Nu längtar jag till stan och att få sitta med mina bilder igen, som det är nu kommer jag inte ens ihåg kameran …

Det får bli en liten bild från arkivet igen.

Här är vi på väg till Skansen? kusindotter (tv) och mina två barn …