Vi har ett strålande väder med klarblå himmel och björkar som bländar oss med sin skira grönska. Flugsnapparen och de andra småfåglarna försöker överrösta varandra. Till o med göken har gett sig tillkänna – många år sedan jag hörde den och den vågade sig så nära att vi såg den. Två ladusvalor var och provsatt under taket på syrrans hus – vår närmaste granne – men efter två provsittningar gav de sig iväg. Kanske lika bra, det är lite svårt att ha häckande fåglar bredvid ytterdörren.

Idag bar det av till Delsbo, vi skulle komplettera lite och försöka få tag i en fågelholk. Flugsnapparen fajtas med talgoxen om den enda holk som är ok. En holk har hackspetten gjort för öppning på. Vi hittade också en gammal holk, som visade sig vara ok. Maken spikade upp den och då övergick flugsnapparens intresse till den + plus den med för stor ingång. Talgoxen var nog ganska glad för det.

Vi fick tag i en jätte fin holk, den var så fin att vi köpte en till för att ta med till ön. Visserligen för sent där nere, men vi har letat holk i flera veckor utan resultat. Så fåglarna får finna sig i att det blir sent. Men, är det bostadsbrist så kan man inte ha så stora krav.

Vid hemkomsten blev det en fika ute i grönskan och vi satt och njöt av fågelsången när vi hör ett buller. Det kom en grävskopa upp för backen, den ska skrapa bort mittsträngen på vår väg. Förra gången vi var här körde vi av avgasröret när vi körde på en sten. Vi får se om det räcker eller om vi måste lägga på ett lass grus också …

Vi flaxar och far – vet ibland inte i vilken säng jag vaknar. Det kan ju låta lite ”så där”, men jag menar bokstavligen att jag inte vet om jag är i stan eller i stugan på ön. Nu är det dessutom en tredje säng inblandad – stugan i Hälsingland. Här befinner vi oss sedan två nätter. Jag sover jätteskönt, innanför maken och kan inte kliva ur åt fel håll. Maken eller väggen tar emot. Här sover jag så skönt, vet inte vilket som är huvudorsaken. Tystnaden, den svalare luften eller att det är en våningssäng – vilket innebär att jag har ”tak över huvudet”.

Vi har haft en fantastisk tur med vädret, sol, sol och sol. Sängkläderna kunde hängas ut på vädring när vi kom. Stugan har kunnat vädras ut, fönstren är putsade och vi har haft tid att sitta och njuta i solen vid våra kaffepausar. Mössen har lyst med sin frånvaro – tack o lov. Vi petade ner små minilökar för två år sedan, det är nu andra året vi slipper besök av dessa små varelser som har en förmåga att lämna överdrivet mycket (otrevliga) spår – med tanke på deras storlek.

Kvällarna är dock kyliga, men det gör inget – vi sitter i värmen från brasan av kaminen. Gör gott för våra trötta muskler, en del av dem är inte använda på länge och de har fått arbeta rätt bra. Gott att veta att de fortfarande hänger med …

Några som verkligen är med är de stora myggor – som helikoptrar, nånting – de kommer inflygande och anfaller mig – bara mig. Maken och kusinen klarar sig om jag är i närheten. Har inte sett liknande tidigare – mycket målmedvetna, snabba och med långa ben. Visst, vi har haft stora myggor tidigare år, men de har varit klenare och långsammare. De har betet sig som ”typiska” mygg – lite långsamma och man har hört deras ”inande”, de blir till mer eller mindre damm när man får in en fullträff – inte dessa. De är dessutom större, snabbare och ljudlösa. Men jag är snabb och har tagit kål på många idag. Bara att hoppas att ingen är (levande) kvar i sovrummet där jag ska krypa till kojs om en liten stund. Maken och kusinen sover redan och det borde jag också göra …