Vi avslutade vår resa i CA med en bilfärd till Sonoma Valley. Dit når man via Napa Valley, om man åker de slingriga vägarna genom bergen – långt ifrån motorvägarna och bara så vackert. Det var så underbart vackert att vi inte ens kom ihåg att man kunde fotografera.
På ett ställe passerade vi kullarna där det brunnit och det var en både skrämmande och fascinerande syn. Träden stod kvar med alla löv, som blivit bruna, marken var en blandning mellan gult och sotfärgat. Hur kan man bara glömma att fotografera …
I vilket fall var det helt underbart att slingra sig fram bland bergen på en smal väg och så krokig att bitvis såg man bagageluckan. Vi ångrar inte att vi tog denna långsamma väg. Lagom till lunch var vi framme i Napa – där vi åt lunch. Sedan blev det en tur norrut genom Napa Valley för att åter slingra över den bergskam som skiljer Napa Valley från Sonoma Valley. Härligt att köra genom alla små städer/hålor, se alla vackra små trähus i gammal stil. Kossor som betade i hagar och massor med vinodlingar, förståss – men det är vi så vana vid att se i Sydafrika – det var lantlivet som var intressant. Båda dessa dalar är mycket vackra trakter, kanske med plus för Sonoma Valley – men de är inte så framåt med att marknadsföra sig.
Vi kom fram till vår destination och körde in bland de vackra, höga cypresserna som omgärdar gården. Där sprang vita höns omkring och en del fruktträd bar fortfarande frukt – bl.a. granatäppleträden och persikorna.
Jätteroligt att träffa värdinnan, vi har inte sett henne på flera år. Det var åtta år sedan vi besökte hennes vinfarm i CA, men sist vi såg henne och hennes man var i Sydafrika, Tulbagh, där de också hade en vinfarm – med det mest vackra hus de byggt i Sydafrikansk stil. Nu är det huset sålt och hon tyvärr blivit änka i början på sommaren, men det var inget fel på humöret – hon var fortfarande lika sprudlande glad som alltid.
Hon firade sin 84 års dag när vi var där och vi åkte på en sightseeing tillsammans med en väninna (Swea) från Spanien . Vi hamnade på en fantastisk vingård som drevs av Francis Ford Coppola, mannen bakom Gudfadern bl.a. Där var också ett intressant museum och bl.a. stod bilen där som gudfadern åkte i. De hade en underbar terrass med utsikt över vinodlingar på böljande kullar. På den intog vi en utsökt lunch med gott vin – vad annars … CA är lika duktiga på vin som SA.
Nästa dag tog vi bilen och letade oss ner till Oakland och flygplatsen. Med tungan rätt i mun och en vänlig dam i GPS:en tog vi oss fram och hamnade rätt i de sju filer det fanns att välja på. Kloka dottern hade laddat ner Google Maps och jag fick ”testköra ” – i alla fall se vilken fil jag borde leta mig till – det var nog bra. I alla fall blev det inte så nervöst. Många bilar var det och långtradarna i Sverige är bara en västanfläkt mot somliga ”over there”. Vi kom fram i tid, planet gick på tid och nu är vi tillbaka i Sverige igen efter en rolig, intensiv tid i CA – vi kommer tillbaka …

Vi har varit i USA och hälsat på dotter med familj. Det blev en intensiv tid med allt vi ville hinna med vad gäller barnbarnen. Denna gång var även maken med.

Det drog igång redan morgonen efter vi landat. Vi har varit på gymnastik träning och tävlingar. Sett dotterdottern stå på guldpallen i Beam (bom).

Varit på dottersonens fotbollsträning och sett ett gäng småkillar som inte är så pigga på att springa på bollen. Såg inte deras fotbollsmatch, som förlorades med 7-0 – en vanlig slutsiffra. Men såg när dottersonen fick in tre snygga mål under träning, och fick i dag veta att de vunnit senaste matchen med 1-0 och det var han som sparkat in den. Som han förklarade i telefon – ”han hade fått springa med bollen jättelångt och sedan var det bara att sparka in den … ” De’ ni …!

Dotterdottern firade födelsedag – 12 år. Då är man på gränsen till tonåring och det syns tydliga tendenser vad som komma skall … 😉 Det är inte hårda paket som gäller, jo, om det är en ny mobiltelefon eller häftigt fodral till den gamla. Nej, mjuka paket med mjukt innehåll ska det vara, häftigt nagellack (där mamma varit med och valt nyansen …).

Dagen firas alltid med fotografering och middag på favoritrestaurang och så får hon välja ut berlock på Pandora. I år blev även maken och jag förevigade. Vi förärades ett foto inramat i fin ram – alla tycker att vi är så fina, inklusive maken – men jag vet inte jag. Vem vill se, genom en proffsfotografs lins, hur åren har tagit ut sin …