Det var gråmulet i morse, enligt meteorologerna så skulle det ha varit växlande med sol. Kallt var det också, bara 6 grader och riktigt fuktigt. Det var som om vädret ville markera eller protestera, kl 11.00 var det så äntligen dags att få mammas urna i jorden.

Vi vimsade på här i stugan. Det var inte helt lätt att ställa om till normala och civila kläder efter dessa dagar av hårt arbete iklädda tränings/mjukis modellen på kläder. Kusin Olle med fru Ulla har varit behjälplig med dusch, vilket har varit ett bra och uppskattat komplement till våra små plask i handfatet.

Jag plockade några av de få blommor som fanns att tillgå och fick ihop varsin liten bukett att lägga vid graven. När vi kom fram till  kyrkan mötte kyrkvaktmästaren upp och undrade om någon av oss ville bära urnan, vi avböjde och han frågade om vi ville ha en liten klockringning. Och det ville vi naturligtvis ha, ingen hade ställt den frågan förut. Då började kyrkovaktmästaren att leta i sina fickor efter nyckeln till kyrkan. Den var inte där, så han sa till mej: ”Håll den här…” Det var mammas urna, och så stod jag där med henne i famnen. Det var en underlig känsla, men den var varm och det kändes bra, när han kom tillbaka sade jag att jag bär henne. Så där befann jag mej gåendes med henne i famnen mot hennes grav…  Jag hade inte trott att jag skulle kunna klara av det, men jag är glad att det blev så, det var en underlig känsla som kändes bra… Men jag klarade inte av att sätta ner urnan i graven, så kyrkovaktmästaren fick ta över. Sedan drog han sej tillbaka och gick in i kyrkan för klockringningen…

Det var visserligen gråkallt, men platsen är så vacker, kyrklockorna var så spröda – han lät antagligen bara de mindre ringa, så det kändes ganska bra, trots allt. Storspoven gjorde sitt bästa för att påminna om hur det låter här, bara några hundra meter från hennes barndomshem, denna tid på året.

Efteråt blev det spontant bestämt att vi skulle åka hem till Åke, mammas lillebror, och dricka kaffe. Vi hade tänkt äta lunch någonstans, men det hela gick så fort – så ingen var hungrig efter frukost. Min eloge till morbror Åke som bjöd in oss till sitt hem och kunde ta emot 8 gäster helt spontant och bjuda på de godaste, hembakta kanelbullar, mazarinmuffins och småkakor… Vi kommer gärna tillbaka…

Samling på kyrkbacken…

…………

Ännu en slitig dag … Inte fullt så många lådor som skulle flyttas runt. När kvällen kom så  hade vi det ganska hyggligt. De återstående lådorna är nu stapplade på ett sådant ställe så de inte syns. Så nu kan vi låtsas ett tag att är klart.

Det visade sej att där är en del arbeten som måste göras på vinden… Och tappra försök att åtgärda gjordes idag, men man var tvungen att ge upp. Materialet var för dåligt, så nu måste det bli en resa hit i sommar för att ta hand om problemet före vintern.

Själv har jag försökt att inrätta mej på att få det lite ”hemtrevligt”, dvs det är jag som har flyttat lådorna utom synhåll. Torkat golvet och letat i trasmattshögen. Hann precis klart till strax efter sju, då syster Kicki hade middagen klar och vi alla samlades för gemensam måltid. Då hade också syster Birgitta o Stefan anlänt. Vi åt god mat, Kicki är duktig på att laga mat, och drack gott och framför allt så hade vi trevligt. Det var skönt att sitta och slippa titta på allt som skulle göras…

Två som har tid att ta rast …

Gemensam middag i ett kök befriat från lådor och plastsäckar…

Sist, som vanligt… Alla har lagt sej efter en intensiv dag. Vi har fortsatt att försöka få ordning på tillvaron. Grabbarna o syster Kicki utomhus, jag inomhus. De snickrar, spikar, fäller träd o funderar på hur vi skall lösa de problem som finns. Jag packar upp, packar ner, flyttar lådor, flyttar prylar och går igenom vad som skall sparas, vad som kanske skall sparas, vad som kanske någon vill ha och vad som ingen vill ha och som skall gå i soporna. De blir högar här o högar där och däremellan flyttas dessa högar för att vi behöver komma åt ytan. Börjar bli ordentligt trött på att packa upp o packa ner.

Idag lyckades vi ställa upp en garderob, som när den flyttades hit, inte kunde ställas upp för den var för hög. Dvs. garderoben var inte för hög, den gick bara inte att resa – då var den för hög i ett visst läge. Vi löste problemet, maken och jag, genom att skruva isär den, maken hade tagit med skruvdragaren. Sedan skruvade vi ihop den i stående läge. Det gick ganska bra, vi är ju den generation som vuxit upp med Ikea, så något har fastnat i bakhuvudet. Nu står den i alla fall upprätt och den sväljer massor. Så nu har jag slutat att sorterat, Nu lägger jag in allt och det blir faktiskt plats över. Nu kan vi vänta med att rensa resten tills nästa gång vi kommer och jag kan koncentrera mej på att bli av med flyttlådor…

Kvällen har vi tillbringat hos kusin Olle med fru Ulla. De bjöd på surströmming, till syster Kickis stora lycka – är tydligen det bästa hon vet. Vi andra njöt också. Det var gott och dessutom rätt sort, Oskars surströmming, inget annat duger i vår familj… 😉 Ulla hade dessutom fått tag i färsk potatis, jag frågade om priset, men det talade hon inte om… Vi hade trevligt och det blev alldeles för sent, stackars kusin Olle skall upp tidigt i morgonbitti för att åka till arbetet.

Så jag vill tacka för den fantastiska upplevelsen som inledde en trevlig kväll – dush, varmt vatten och känslan av välbehag när man kan tvätta håret och resten, under rinnande vatten…

Kusin Olle öppnar surströmmingsburken och maken förser sej…

Den här traktorn är lite vilsen, åt vilket håll skall den egentligen styra. Och Dellen…

Är det verkligen en nyckel…?

Nöjd värdinna och nöjda gäster…

Det blev väldigt ”tidigt” i går kväll, mycket tidigare än kvällen innan. Klockan var 3.30 innan jag kröp ner mellan mina lakan. Då hade det blivit ljust och taltrasten höll full konsert. Det borde ha blivit en sen morgon, men så blev det inte. Den blev bara seg. Det påverkade inte dagens arbete, det var lika slitigt som vanligt. Jag packade upp, packade ner, flyttade lådor och flyttade tillbaka lådor. Möbler som släpades runt för att dels komma åt med dammsugare och skurtrasa, dels för att kunna flytta runt kartongerna… Så ikväll står det ouppackade i andra hörnor mot igår. Jag sliter naglarna varje gång som jag kommer på något som behövs i någon kartong/papperskasse. Då är det till att stoppa ner händerna och känna var denna specifika pryl är. Det lyckas faktiskt ganska bra, och jag har nu ganska god koll på det hela, även om jag önskar att allt vore på plats. Men det är lite ”katten på råttan…”

Vädret var väldigt ombytligt idag. Solskymtar, regnskurar och starka vindar som från början var ostliga, sedan sydliga och slutligen västliga. Himlen har varit dramatisk, och jag har som vanligt fotat ca hundra bilder… Bara för att sedan inte kunna välja bort 95… Och bland dessa 9d skall jag försöka välja en eller två till denna sida. Det tar timmar och nu är klockan snart samma som igår…

Idag har maken anslutit och jag måste erkänna att det kändes bra – på två sätt… Dels som make, naturligtvis…, men också var det välkommet med två starka – otrötta – armar, men efter några timmar så var dessa armar lika trötta som våra …

… !!!

Vet inte vilket som är vackrast, solnedgångar eller det här…

Anpassad klädsel för livet på landet…

En ny variant…

Det blev mycket tidigt i säng igår, dvs vi kom i säng tidigt på morgonen – nästa dag – sömnen blev ca 4 timmar inatt. När jag lade mej hade det redan blivit ljust ute och fåglarna skrek ut sin glädje, fast jag förstår inte riktigt varför, det var ganska svalt, även om det inte var frost.

Dagen har gått i arbetsmyrans tecken, känner mej som hemma… Massor med packlådor som skall packas upp på obefintligt utrymme. Och för att kunna packa upp så måste man börja i ”boden” och rensa, så att det nya man packar upp – som man inte vet riktigt vad man skall göra av – skall kunna härbärgeras någonstans under tiden. Det har blivit många ompackningar de senste dagarna här uppe, men jag är ju proffs… Syster skickades till staden med inköpslista och sedan var det bestämt att vi skulle fixa middag. Den har bestått av ”spridda skurar”, dvs det blev inten ordning alls, men alla har vi fått mat.

Jag eldade upp i mormors stuga och gjorde så mysigt, för jag skulle intaga min middag här. Syster o boyfriend skulle inta middagen i syster Birgittas stuga. Nu skulle man kunna tro att vi ligger i fejd med varandra, men sanningen var så simpel att vi följde olika serier på TV – som var ett ”måste”… Jag blev sittandes i mormors stuga och bara njöt, tog hit datorn för att skriva detta, men eftersom det blev ett annat program som jag blev intersserad av, så ringde syster och undrade vad som hänt… Kunde lugna henne med att jag kommer alldeles strax… Så nu skall jag kolla spjäll och allt som måste kollas och sedan skall jag trippa – stapla – över till syster Birgittas stuga. Men imorgon kväll blir det nog av att vi sover här, då borde vi ha kommit så långt. Ja, vi kunde ha sovit här i kväll, ett sovrum är skurat och klart, vardagsrummet är också klart och där finns en bäddsoffa. Alla madrasser har legat och luftat framför kaminen idag, så nu är stugan och madrasserna uppvärmda.

Ja, jag sitter här och skriver just nu, det är bara så mysigt, men nu skall jag samla ihop mina dator sladdar osv och trava över.

Det var varmt i stugan i morse när vi vaknade, trots att vi bara tänt en liten brasa i vedspisen. Så jag kan inte nog prisa gamla vedspisar och timmerhus.

Vi fortsatte att röja i mormors stuga, idag var det kökets tur. Alla skåp och lådor tömdes liksom alla flyttlådor. Sedan jämförde vi vilket som var bäst och som skulle diskas och ställas och läggas tillbaka. När vi tömde ut alla bestick så hade vi tillräckligt för att starta restaurang, trodde syster Kicki …

På eftermiddagen kom det några regnstänk. Vi var alldeles ledbrutna och det bestämdes att vi skulle åka till stan och äta på restaurang. Efter en liten stund hittade vi en ”Texas” restaurang. De hade en trevlig servitris, hon hade en käck hatt hängande i nacken och pistolhölster med pistol. Om den var riktig vet vi inte, men käckt såg det ut. Maten var supergod och inredning charmig. Dit kommer vi nog att återvända.

Jag tog några bilder på servitrisen, den fantastiska maten, på vackra vitsippor och gamla gärdsgårdar. Sedan åkte vi hem och tittade på Wallander och hans äventyr. I reklampauserna lade jag upp bilderna och när programmet var slut så fick jag välbehövlig ryggmassage av syster Kicki. Sedan blev det en stund av syskonprat innan det var dags för lägga upp hemsidan. Jag gjorde vad jag brukar göra, trodde jag, men jag raderade!! mina bilder från minneskortet, utan att ha laddat upp dem i datorn – utan återvändo.  Tack o lov hade jag hunnit redigera två bilder, men de vitsipporna och den vackra gärdsgården får ni inte se…

…

Det är gott om’et…