Idag har jag haft en sådan där ”tråkig” dag som egentligen inte förtjänar att skrivas om … Men, när vi njöt på balkongen i morse med vårt te och GD, i solen , så dök det upp en Egyptisk gås på skolans tak … Stor sensation … 😉 Det visade sej senare på eftermiddagen att den var två, ett par. Vi får se om det är häckning på gång. I så fall kommer jag att ha bekymmer de närmaste veckorna – hur skall de, eventuella små bebisarna, kunna ta sej ner fem våningar – utan att slå ihjäl sej.

Vi njöt i vilket fall av värmen, den gick upp i 24 grader idag. Maken hade bestämt sej för att åka ner till Waterfront och besöka det amerikanska flottfartyget Monterei. Själv hade jag bestämt mej för att bara vara … Jag satt kvar i värmen på balkongen och läste en bok, det blev lite varmt ett tag och jag gick in – men inne är det faktiskt inte varmt – så jag gick ut igen och fortsatte med min bok.

För min del har det varit en ljuvlig slappardag. Maken kom hem – utan att ha kommit ombord – kön var alldeles för lång. De har visning i morgon också, får se om han gör ett nytt försök …

Sedan har jag strulat med att försöka tala med familjen via Skype – gick – men inget vidare bra … Fick i alla fall tala med syster i Gbg och, efter några försök, med dotterdottern i USA. Så kärt samtal, så roligt att prata med henne nu – hon har blivit så stor – och ville ju veta hur födelsedagskalaset hade varit …

Men i övrigt – en helt underbar, nödvändig, slappardag …

Vår i Cape Town …

Vi var båda fortsatt trötta – vi orkade helt enkelt inte koppla upp oss mot Ring så spelar vi. Visserligen ingen stor grej, men grejen är att vi måste ut med en dator i vardagsrummet – koppla FM-sändaren till radion, hitta rätt frekvens …. Nä, det var enklare att bara vara och sitta på balkongen och glana med varsin kopp te och ! GD – så länge sedan … 😉

Solen sken och vi bara njöt – länge. Sedan åkte vi ner till Waterfront. Amerikanska flottan är här med två stora fartyg. Det ena FT Roosevelt (?) har 5000 man ombord och 90 flygplan – det ligger för ankar i bukten. Det andra, lite mindre, som jag inte kommer ihåg vad det heter, ligger i hamnen och i morgon så får man komma ombord och titta. Maken är intresserad – det kanske jag också hade varit för ca 40 år sedan 😉 I vilket fall så hade de underhållning idag som vi ville se. Tyvärr var bussen försenad, dvs en tur uteblev … vå vi kom sent, och hann bara höra det sista numret av den ”fria underhållningen” – en helt suverän tjej, som sjön Route 66 och som, trots uniform och med svarta uniformsskor, lyckades vara sexig och hon var så bra. Hon fick stående ovationer från publiken. Sedan blev det marscher – men det gillar vi, både maken och jag. Det hela avslutades med Sydafrikas nationalsång, alla stod upp – en del sjöng med – och de högsta befälen gjorde honör … Lite pampigt – vi har ju inte sånt i Sverige längre, om man inte går på vaktavlösningen på slottet …

Sedan blev det en Bloody Mary, på ”Bloody Mary”-stället – i år var det ingen mås som sket på mej (som förra året). Sedan blev det lunch på stamstället Hildebrands. Vi hann inte mer än sätta oss så kom vår favoritkypare fram och tog våra händer och önskade oss välkommen tillbaka. Han frågade också efter Syster … så här syster kommer en hälsning från Neville …

Priserna har gått upp, men än är det långt till svenska priser. Vad sägs om två Bloody Mary för ca 65 kronor …

Är tyvärr ingen vidare fotograf, tjejen är faktiskt sexig, (om ni överhuvudtaget ser henne) …

Här spelas Sydafrikas nationalsång, lägg närke till befälet – till höger i bild – som gör honnör uner hela sången …

Det här är något nytt, man kan krypa in i dess bollar och ”skumpa” runt i vattnet. Såg ganska kul ut …

Neville som poserar och hälsar till syster …

De gamla gubbarna, som spelar dixie-musik är kvar och ser likadana ut som för många år sedan …

Solen sken i morse och maken öppnade på persiennerna för att släppa in värmen, men då får man också in ljuset – med stor L – ja, så blir det med svensk stavning L för ljus.  Jag vände mej om, så gott jag kunde pga av axeln, på andra sidan och somnade om en halvtimme. När jag vaknade var det mulet, och så var det i flera timmar och då kände man hur utkyld lägenheten är. Igår värmde solen, men idag så har vårt lilla element stått på hela dagen. Solen kom tillbaka på eftermiddagen, men då är den på andra sidan så den hinner inte värma så mycket innan solnedgången.

Vi har fixat lite, men jag har tyvärr fått tillbaka min onda arm igen. Efter allt stökande så satte jag mej vid datorn för att koppla av lite, ja, dvs – först skulle ju allt kopplas ihop, sladdar dras och jag kröp dubbelvikt under skrivbordet. Det hade jag inga problem med förut, men nu får man tänka sej för så att man inte blir kvar där under …

Nu har jag i allafall kopplat allt och sitter här med mitt externa tangentbord och min ”nygamla” skärm, den är så stor att det tog ett tag att hitta rätt läsglasögon 😉

Det blev några patienser, men … framför allt – underbar musik … Ett stort tack lillasyster!!! Jag fick en cd med bl.a. klassisk musik i födelsedagspresent av henne. Den kommer att bli ganska sliten, så kanske jag kan få en dubblett när vi kommer hem  😉 Nu sitter jag här med tangentbordet i knäet och skriver och samtidigt lyssnar jag på denna underbara musik. Jag har redan bestämt att maken får ta hand om allt resten av dagen, vill han ha middag, fine, jag klarar mej med musiken … Men om han vill bjuda mej så tackar jag inte nej.

Vi får se hur det blir, skriver för en gångs skull ganska tidigt, så jag vet inte hur kvällen slutar. Har en liten aning om hur det blir – det är boxning på TV ikväll – till makens stora nöje (?!), har aldrig förstått det intresset – han är ju inte den typen … 😉  Så han får tillgång till TV:n och jag kommer att sitta här framför datorn, antingen med en romantisk ”rulle” eller denna ljuvliga (med stort L som i ljuvlig ) musik igen …

Nu vet jag hur kvällen slutade – det blev inte tidig sänggång för mej, jag hamnade i chatt med två av mina systrar och min dotter – så trevligt … Det blev ingen middag heller… men lite ost ,,,
Så här såg det ut i går morse från balkongen, vi har fått ”sjöutsikt” …

Det här är vår balkongutsikt, inifrån rummet – stökigt – naturligtvis …

Maken kopplar av med en bok mitt i uppackningen …

Jag har lyckats koppla upp den ”nygamla” stora skärmen …

Det blev sent 😉 igår kväll, men klockan 10 var vi båda på benen och fixade te som vi kunde dricka i solen på balkongen. Temperaturen var inte så imponerande i skuggan, men det var som en normal varm försommardag i Sverige, dvs varmt i solen och svalt i skuggan.

Vi var lite vimsiga i valet av vad vi skulle ta tag i … Det blev så att maken åkte till Telcom, för att fixa bredbandet och jag (som vanligt) packade upp, letade fram saker och fick igång vardagen … Precis rätt arbetsfördelning – nu sitter jag här i samma kondition som jag var innan jag började besöka sjukgymnasten för min axel/arm … Maken lyckades få igång vår telefon för utgående samtal, ingående fungerade hela tiden. Han tecknade också Internet abbonnemang – det skall vi få i nästa vecka – önska oss Lycka till!!

Men vi har fått ganska bra ordning, om man nöjer sej med att resväskorna är uppackade och att vi fixat både frukost och middag. Bortsett från krämporna, som faktiskt inte flygbolaget kan svära sej fri ifrån, i 11 timmar lever man lever på en yta som är ca 50 cm bred och ca 1,30 m hög – och på denna yta skall man försöka stoppa saker i mun osv … så känns det bra att vara tillbaka.

Jag tog en paus i mina bestyr och satte mej på balkongen och tittade mot vår ”sjöglimt”. Jag såg en VAL !!! Jag hämtade kikaren för att vara säker – jo, det var en val. Hela stjärtfenan syntes tydligt vid flera tillfällen – sedan simmade den ut ur bild … Döm om min förvåning när jag såg en till (samma?) som simmade åt andra hållet, men den visade ”luftfontänen” vid några tillfällen och sedan hela huvudet …  Tyvärr för långt avstånd för kameran, det blev inget …