… tangentbordet på ön … Vilket innebär att min laptop är totalt värdelös … Ni som följer bloggen vet precis vad jag menar. Ni andra – lika bra att ni inte vet ….
Det som hänt när jag inte kunna meddela mig, är att vi varit på besök hos ett trevligt par som bor söder om Trosa. En helt underbar dag. Naturligtvis så glömde jag min kamera …
Får jag ge min eloge till en trevlig dag med den mest härliga lunch, bestående av kräftströmming och inlagda strömmingsflundror. Följt av lammracks – så perfekt tillredda.
Lunchen avslutades i värdparets segelbåt med Kaffe och Hallongrottor – hemgjorda – vilken skillnad – läs smaksentation!! Jag, som aldrig äter kaffebröd, åt två stycken och jag njöt av varje tugga.
Sedan fick jag hjälpa värdinnan att ”lägga” nät. En enkel uppfinning hur man kan stå på land och lägga nät. Och enligt uppgift så var inte fångsten så dålig …
Undrar om det inte finns troll i den här skogen ... ?
Barnbarnet var lite ledsen när pappa lämnade i går kväll. Han ville inte det och inte det. Ok, svarade jag på allt och till slut så läg han i sin säng – men ville absolut inte borsta tänderna och lyssna till en saga. Som en god, vill jag tro, Farmor så sade jag ok.
Han somnade omgående och jag tittade på något nonsens program på TV. Normalt skulle jag ha lagt ett pussel, men det har inte varit läge för det i sommar. För sena kvällar – för det måste få ta tid – jag vill ha minst 300 bitar och då måste man räkna med minst en timmes koncentration. Om någon av er är intresserade av bra pussel så kommer länken här:
http://www.jigidi.com
Där kan man lägga upp egna bilder om man inte hittar något som faller på läppen … Men det finns en otrolig källa att ösa ur …
I vilket fall så vaknade barnbarnet ca en halvtimme efter jag hade lagt mig och precis somnat. Han var ledsen och ropade på mamma. Han måste ja drömt om henne, för han brukar ropa på Farmor. Hans minne om vart han befinner sig är otroligt. Jag frågade om han ville att jag skulle sova hos honom. Jo, det ville han – så vi samsades om 90 cm hela natten. Även om sömnen inte blev den allra bästa i mitt fall så var det underbart att ligga bredvid honom och lyssna till hand andetag. Jag kunde höra att han sov gott.
Strax efter sju i morse så vaknade han, det gjorde jag också – det var maken som väckte oss, på äldre mäns vis var han tvungen att gå upp. Barnbarnet, som redan tidigare visat tecken på att vakna, berättade då en läskig dröm som han drömt. Och jag skulle ha varit glad om jag vaknat om jag drömt den drömmen.
I vilket fall, barnbarnet steg upp och jag lade mig på andra sidan för att kunna ”böja till ryggen” och sova en stund till. Maken fick veta att barnbarnet inte hade kunnat sova eftersom Farmor läg i samma säng … 😉
Efter frukost gav vi oss av till ”Trollskogen” och letade svamp. Barnbarnet upplyste oss om att troll fanns på dinosauriernas tid, men de hade förvandlats till runda stenar. Så vi tittade efter runda stenar. Vi hittade inga typiska troll, men kom hem med ca 1 liter kantareller …
Det finns i alla fall kantareller ...Fika paus och gamla klassiska kex (som heter som Farmor) är favoriten än i dag ...Inget är roligare än att blöta ner sig ... (Glöm Farmors förmaniningar ....)Promenaden i sig var underbar - men vilken "topping" ...
Jag är bra på det här, spelar ingen roll att det är utan krok ...
Igår kväll då jag lade mig blev det öronproppar. Maken lät lite efter sin dag, men någon person stod ute någonstans och skrek på någon som antagligen låg och sov. Så jag tog inga risker, skulle ju stiga upp tidigt eftersom vi skulle åka till ön. Sonen och barnbarnet skulle också komma dit.
Vi hade inte så mycket att packa och kom iväg i tid. Som de flesta vet så har vi en Saab av tidig års modell. Det är en turbo och den skjuter fram som ett spjut om man trampar ner gasen. Tack o lov så har vi farthållare, det är alldels för lätt att köra fort med den. Den ser inte mycket ut för världen och har inte gått 20.000 än, så den har mycket kvar att ge. Dessutom kör vi inte så mycket och bara några månader på sommaren, den passar oss perfekt.
När vi satte oss i bilen idag kommenterade maken att det är tur att den går så bra. Jag höll med och vred om nyckeln. Vi hörde bara suset från fläkten, jag försökte igen och igen. Vi stängde fläkten och då var det något som flärpade … En av grannarna var ute, han förbarmade sig över oss och vi kopplade kablarna. Det flärpade fortfarande, men kanske aningen snabbare … Vi tackade för hjälpen och han åkte sin väg. Bara att ringa sonen och säga som det var. Han erbjöd sig att komma och att köpa med ett nytt batteri, vilket jag var övertygad om att det var problemet. Det var precis samma i våras när vi skulle hämta den när vi kom hem.
Maken trodde inte det och protesterade, men vi gick tillbaka till lägenheten och gick in på Internet – tur för jag hade alldeles glömt bort att ta med datorn – katastrof … 😉 Jag fick i alla fall fram vilken batterityp det skulle vara – jo, de säljs fortfarande … Sms:ade sonen – jo, det går också bra på makens telefon, bara min som krånglar.
En halvtimme senare svängde sonen in på gatan med nytt, blankt, svart batteri med handtag – vilken utveckling. Maken krånglade bort det gamla batteriet och sonen satte dit det nya, jag provstartade – och ”Kära gamla Saab” du startade så villigt innan jag ens hunnit vrida färdigt nyckeln. Makens lättnad var stor och vi susade mot ön.
Sonen hade köpt riktigt fiskespö, riktig kniv, en massa drag och riktiga fiskedon som lades i en riktig fiskelåda med handtag till sonsonen. Först skulle det monteras och sedan provkastas med plastfisk. Detta skedde ner i ”skogen” medan vi vuxna drack kaffe. Han är riktig duktig att kasta, så sedan blev det provfiske från bryggan. Det gick lika bra där, tur det eftersom nu var det riktigt drag med krok på. Han blev överlycklig varje gång han fick ”napp” – dvs. botten napp – och drog upp sjögräs och jag tror han var lycklig att Aborren Svensson inte ville nappa idag …
För er som inte vet: Förra sommaren fick vi en aborre på kroken då vi metade och han blev jätterädd och tyckte så synd om fisken, så vi släppte i den igen. Jag frågade om han visste vad fisken heter. Det visste han inte så jag talade om att det var en abborre. Efter en stund säger han: ”Jag vet inte vad den heter i efternamn” – så nu heter den Aborren Svenssom … 😉
Titta Farmor, en alldeles riktig kniv ...Jag kastar långt, nästan ända ner till sjön ...
Nog blev det mindre i skåpen alltid, nu ligger det högar utanför istället – jag blev inte klar idag. Maken flyttade sin hög från sängen till en stol igår kväll när han skulle lägga sig. Där ligger den än, själv gav han sig iväg ut på stan för att träffa en barndomsvän. Vad jag förstår så hade de trevligt. Det blev både öl, lunch och middag, där emellan vandrade de omkring på Södermalm och talade gamla minnen.
Själv drog jag ut en låda för att rensa, vilket jag också gjorde, men blev avbruten och allt blev kvar på sängen i högar, liksom den tomma lådan, sedan glömde jag den. Maken klagade när han skulle lägga sig ikväll, men jag låtsades inte höra. Kikade in för en stund sedan och han hade lyckats klämma ner sig bredvid.
Jag har också gått och väntat på UPS hela dagen idag, liksom hela dagen igår. De var visserligen här igår, men det hörde inte jag. Just då satt jag och drack en kopp kaffe och lyssnade på sommar, hittade lappen innanför dörren efter två timmar. Hur kan man inte höra en dörrklocka som inte är särskilt långt borta. Antagligen använde han den som sitter på själva dörren, (vi har två att välja på), men den borde låta tillräckligt – kanske dags för hörapparat. Idag tejpade jag över den. Den andra, som kan väcka döda, nåja, den sitter på dörrkarmen där ringklockor brukar sitta.
Men jag kunde inte koppla av, denna sändning har jag väntat på i flera veckor. När jag ringde så visade det sig att den gått tillbaka för att ingen öppnat. Tror jag det, vi har ju varit på ön, men nu har jag särskilt stannat i stan för detta. Och i morgon bitti åker vi ut igen. Jag ringde ett par gånger för att förvissa mig om att den var på väg, sista gången halv fem för den hade fortfarande inte kommit. Tio i fem kom han och ringde på den nya klockan. Inte en chans att man inte hör den, den låter dessutom som Mrs Buckets ringklocka i Skenet bedrar – en av mina favorit TVserier …
Bilden från i förrgår, glömde lägga in, men tycker om den så ni får se den nu istället ...
Dagen har gått i samma tecken som igår, dvs inget speciellt har hänt. Jag har tömt några garderober och går igenom kläderna. Förstår inte, men de krymper när de hänger där och ingen använder dem …
Det tar tid att gå igenom garderober och under tiden blir det blir fullt på alla lediga ytor utanför dem. Sedan skall det väljas, provas och väljas igen. Det är lite som i Povel Ramels visa om han som staplade bräder – slutligen en liten hög för mig … Har ju försökt att gå ner i vikt under så lång tid, och under tiden har jag sparat mina favoritplagg. Det funger nu inte. Jag var antagligen den ende som var med i Viktväktarna under 16 veckor och vikten gick upp och ner och landade slutligen på 1½ kg ner. ”Vi har alla våra dåliga dagar …” sade damen som vägde in oss. Men leendet bler mer och mer ansträngt vartefter veckorna gick. Jag borde ha fått pengarna tillbaka, ok, reducedrat med de 1½ kg jag gick ner då, men i alla fall. Väninnan fick ”silverpris” efter några veckor. ”Du äter för lite fett”, sa hon till mig. Men det var ju det vi inte skulle äta …
Jag har nu köpt böcker och studerar Gi, Gl, GB hit och LCHF och Stenålderskost dit … Får se var jag landar, men det är ingen idé att hålla fast vid kläderna längre. Är ju ekonomisk och tycker att klassiska plagg med bra kvalitet kan man ha kvar, men just nu gör de mig bara deprimerad. Fast några ”godbitar”, förutom ”tälten” har jag sparat (igen) för min framtida viktnedgång 😉 Har dessutom lagt undan några plagg som skall bli utklädningskläder till barnbarnen …
Maken kom in till stan idag. Han såg lätt desperat ut då hela hans säng var belamrad med kläder som han skall prova sig igenom. Det är ju så att det inte bara är vikten, vi är ju bara hemma halva året och behöver kanske inte ha en garderob full med vinterkläder. Spelar ingen roll hur ”tjusiga” eller vilken kvalitet det är. Det är bara bekymmer för att de skall angripas av pälsänger. Bättre att lämna iväg.
Men å andra sidan så kan vi ju inte göra oss av med alla varma plagg. Vi vet ju inte hur klimatet kommer att vara när vi anländer och innan vi åker – så det måste även finnas varma plagg – men kanske inte så många.
Vilket tjatigt och tråkigt ämne, och urtråkigt att inte bara skriva om utan också hålla på med. Hoppas på att bli klar i morgon …
