Nog blev det mindre i skåpen alltid, nu ligger det högar utanför istället  – jag blev inte klar idag. Maken flyttade sin hög från sängen till en stol igår kväll när han skulle lägga sig. Där ligger den än, själv gav han sig iväg ut på stan för att träffa en barndomsvän. Vad jag förstår så hade de trevligt. Det blev både öl, lunch och middag, där emellan vandrade de omkring på Södermalm och talade gamla minnen.

Själv drog jag ut en låda för att rensa, vilket jag också gjorde, men blev avbruten och allt blev kvar på sängen i högar, liksom den tomma lådan, sedan glömde jag den. Maken klagade när han skulle lägga sig ikväll, men jag låtsades inte höra. Kikade in för en stund sedan och han hade lyckats klämma ner sig bredvid.

Jag har också gått och väntat på UPS hela dagen idag, liksom hela dagen igår. De var visserligen här igår, men det hörde inte jag. Just då satt jag och drack en kopp kaffe och lyssnade på sommar, hittade lappen innanför dörren efter två timmar. Hur kan man inte höra en dörrklocka som inte är särskilt långt borta. Antagligen använde han den som sitter på själva dörren, (vi har två att välja på), men den borde låta tillräckligt – kanske dags för hörapparat. Idag tejpade jag över den. Den andra, som kan väcka döda, nåja, den sitter på dörrkarmen där ringklockor brukar sitta.

Men jag kunde inte koppla av, denna sändning har jag väntat på i flera veckor. När jag ringde så visade det sig att den gått tillbaka för att ingen öppnat. Tror jag det, vi har ju varit på ön, men nu har jag särskilt stannat i stan för detta. Och i morgon bitti åker vi ut igen. Jag ringde ett par gånger för att förvissa mig om att den var på väg, sista gången halv fem för den hade fortfarande inte kommit. Tio i fem kom han och ringde på den nya klockan. Inte en chans att man inte hör den, den låter dessutom som Mrs Buckets ringklocka i Skenet bedrar – en av mina favorit TVserier …

Dagen har gått i samma tecken som igår, dvs inget speciellt har hänt.  Jag har tömt några garderober och går igenom kläderna. Förstår inte, men de krymper när de hänger där och ingen använder dem …

Det tar tid att gå igenom garderober och under tiden blir det blir fullt på alla lediga ytor utanför dem. Sedan skall det väljas, provas och väljas igen. Det är lite som i Povel Ramels visa om han som staplade bräder – slutligen en liten hög för mig … Har ju försökt att gå ner i vikt under så lång tid, och under tiden har jag sparat mina favoritplagg. Det funger nu inte. Jag var antagligen den ende som var med i Viktväktarna under 16 veckor och vikten gick upp och ner och landade slutligen på 1½ kg ner. ”Vi har alla våra dåliga dagar …” sade damen som vägde in oss. Men leendet bler mer och mer ansträngt vartefter veckorna gick. Jag borde ha fått pengarna tillbaka, ok, reducedrat med de 1½ kg jag gick ner då, men i alla fall. Väninnan fick ”silverpris” efter några veckor. ”Du äter för lite fett”, sa hon till mig. Men det var ju det vi inte skulle äta …

Jag har nu köpt böcker och studerar Gi, Gl, GB hit och LCHF och Stenålderskost dit … Får se var jag landar, men det är ingen idé att hålla fast vid kläderna längre. Är ju ekonomisk och tycker att klassiska plagg med bra kvalitet kan man ha kvar, men just nu gör de mig bara deprimerad. Fast några ”godbitar”, förutom ”tälten” har jag sparat (igen) för min framtida viktnedgång 😉 Har dessutom lagt undan några plagg som skall bli utklädningskläder till barnbarnen …

Maken kom in till stan idag. Han såg lätt desperat ut då hela hans säng var belamrad med kläder som han skall prova sig igenom. Det är ju så att det inte bara är vikten, vi är ju bara hemma halva året och behöver kanske inte ha en garderob full med vinterkläder. Spelar ingen roll hur ”tjusiga” eller vilken kvalitet det är. Det är bara bekymmer för att de skall angripas av pälsänger. Bättre att lämna iväg.

Men å andra sidan så kan vi ju inte göra oss av med alla varma plagg. Vi vet ju inte hur klimatet kommer att vara när vi anländer och innan vi åker – så det måste även finnas varma plagg – men kanske inte så många.

Vilket tjatigt och tråkigt ämne, och urtråkigt att inte bara skriva om utan också hålla på med. Hoppas på att  bli klar i morgon …

Idag har jag inget att skriva om – bara att jag skurat badrummet, kört en tvättmaskin och städat i skåpet under diskbänken. Och hur kul är det …?

Jo, det har också passerat 20200 besökare idag – det är kul …

Klockan skulle ringa kvart i sju, men innan dess ringde maken för att kolla att jag var vaken. Bra – för det är ingen garanti att jag vaknar bara för att jag stänger av klockan – ja, telefonen.

Jag måste nästan illa för att jag var så trött.  Det regnade, som man lovat. Jag hade bestämt att jag skulle åka in till stan i sällskap med dottern för att slippa köra båt en gång till. Ångrade varje minut när jag stapplade omkring, försökte  fixa te och packa ner datorn. Sedan måste jag ta mig upp till huset där frukosten fanns. Vem har uppfunnit att man skall äta frukost på morgonen – inte jag i alla fall …

Det slutade med att jag tuggade på en hård brödbit med leverpastej på väg ner till bryggan. Det gällde att andas rätt för att inte få smulorna i halsen i det flåsande som uppstår i denna obehagliga stress. Just nu i skrivande stund kommer jag på – varför var jag tvungen att över huvud taget plåga i mig en frukost just idag. Jag äter ju aldrig före elva i alla fall. Kunde ju ha väntat till jag var hemma i stan.

Naturligtvis regnade det, vi var blöta – dvs jag. Dottern har ju haft vett att införskaffa vettiga kläder, det har jag fortfarande inte efter alla dessa år på ön. Kan det vara så att vi brukar ha vackert väder när dottern inte är här …?

Precis som det var dags att ge sig iväg till återföreningsträffen med arbetskamraterna så upphörde regnet och jag var modig och lämnade paraplyet hemma.

Det blev en trevlig kväll, arrangörerna hade fixat bubbel med björnbär vid ankomsten. Sedan var det en mycket god kyckling i citronsås – måste ta reda på receptet. Rabarberpaj med vaniljsås och som grädde på moset avslutade vi kvällen med Irish Coffe. Vi var några som trivdes så bra att vi nästan inte ville gå hem, men så blev det i alla fall.

Som alla sådana här kvällar var den för kort, men det är roligt att känna hur snabbt man kommer in i ”jargongen” när man träffar på ”gammalt folk” …

Det blåstse upp rejält igår och det höll i sig i morse. Det var mulet och man hade lovat regn, vilket det inte blev. Maken hade bestämt sig för att åka ut till ön, men först skulle bara … Detta bara tog många timmar och han kom inte iväg föränn på eftermiddagen. Då sken solen igen och det utlovade regnet skall tydligen komma imorgon istället. 

Jag jobbade vidare och har nu snart klarat av ytterligare ett dåligt samvete, några timmar kvar bara – när jag nu skall få tid med dem. I kväll tog jag mig egen tid och var inne hos grannen på middag. Vi var tre trevliga damer som hade det mysigt tillsammans och samtalsämnena tröt inte. Vi åt god mat och drack lite vin, men det blev inte så sent, det är arbetsdag i morgon för de andra. Och jag fick en stund att sitta här innan det är dags för sängen igen. 

Dottern från CA, som kommer på lördag morgon med barnbarnen, meddelade att den minste hade 40,1 i feber i går kväll – deras tid. Vad skall det bliva att detta. De reser redan på fredag från CA. Vi håller nu tummarna att han blir frisk och att de andra inte blir smittade.

Nu skall jag strax i säng, men först skall jag sätta mig framför TV:n och titta på Skenet bedrar …

Det var strålande sol ute när vi vaknade. Maken masade sig ur sängen, men jag låg ledbruten kvar. Dvs inte hela jag, men fötterna och vekryggen. Efter några ”kattsträckningar” och lite viftande med fötterna så kom jag upp och efter en stund kunde jag gå normalt igen. Vet inte vad jag skall göra. Kommer att tänka på en sådan där smörjkanna, som det fanns förr, med en lång pip. Kanske skulle en sådan komma till pass. Ett litet hål mellan stortån och pektån och sedan in med pipen och ”tryck till” – eller hur man gjorde. Detsamma i ryggen. Man kan ju göra så mycket nuför tiden, så något borde väl kunna ordnas.

Jag körde några maskiner och det blåste torrt på nolltid på balkongen. Var rädd att det skulle blåsa bort till o med. Själv satt jag vid datorn (har ni hört det förut?) och jobbade på hela dagen. Jag kom ikapp ett av mina dåliga samveten, men än återstår några. Maken ville ut i det sköna vädret, men jag föredrog fötterna i högläge. Men visst skulle jag ha velat promerna i det härliga vädret – men det kommer väl fler dagar i sommar hoppas jag.

På kvällen gick maken till Årsmötet i vår bostadsrättsförening, själv stannade jag hemma och fortsatte vid datorn. Men, jag hann faktiskt också göra majonäs, vill inte köpa den färdiga när jag läser på innehållsförteckningen. Det blev med vitlökssmak den här gången. När maken kom hem så tittade vi på ett av de program jag spelat in, och sedan avslutade vi kvällen med ett avsnitt av Skenet bedrar, som går i en av kanalerna. Sedan kryper man till kojs med smilbanden i rätt läge …