Sitter hos min barndomsvän i hennes kök på Alnö. Det är stor aktivitet framför diskbänken. Det ska grillas oxfile.

Ute är det nu mörkt, men idag har solen visat sig. Vi åkte på en rundtur och började med Norra Stadsberget. Där åt vi en god nostalgi lunch – bruna bönor med stekt fläsk. Vet inte när jag åt det senast, det måste ha varit i mitt tidigare liv. Jag älskade denna rätt som liten. Exmaken älskade denna rätt vilket gjorde att min mamma alltid lagade den när vi kom för att besöka henne. Det blev liksom hans rätt …

Idag blev det min  rätt igen, tog två gånger och vet nu vad man menar med paltkoma. Det hindrade inte att det slank ner en grillad oxfile för några timmar sedan, en god sådan  med goda tillbehör.

Skriver från plattan och har ingen aning om hur jag fixar in bilder – de får jag lägga in i morgon kväll när jag kommer hem till datorn. Har ingen aning om hur jag ska publicera detta heller – har gjort flera misslyckade försök redan. Måste nog ge upp och sova, vilket de andra gör för länge sedan …

Kära vänner- Tack för en trevlig dag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår vistelse i Dalarna är slut och vi är tillbaka på ön. Här var det sig likt – rådjuren hade hittat några fler knoppar att äta upp. Grannarna måtte ju undra hur vi har det möblerat – två stolar som blockerar trappan till altanen och en som står konstigt för att mota dem från baksidan.

Två av tamparna till båten hade gått av – kan tänka mig vilka svallvågor som gått i helgen av alla stora båtar som drar upp farten från 5 knop till 8 precis vid vår brygga. Och tvärtom när de kommer från andra hållet. Jag har nya tampar och krokar på gång – har aldrig varit med om så dålig kvalitet på både lina och krok. Kommer dessvärre inte ihåg var jag köpt dem, så att jag inte gör misstaget igen. Det tar tid att fixa och jag är urdålig på att splejsa – har jag kanske skrivit om tidigare.

Innan vi lämnade Rättvik fick vi se Mörksuggejakten, det är ett 7 mil långt cykellopp i backarna och skogarna i Rättvik. Man jagar efter mörksuggor i naturen. De se ut ungefär som mina urmelkottar, men de har lång svans och det har inte urmelkottarna.

De cyklade förbi utan för ingången till Lustigs Gården, där vi bodde. Bara att ta kaffekoppen med sig ut för att se. Det var en liten folksamling och alla hejade och klappade händerna. Några hade stolar med sig – sonen ställde fram stolar åt oss också, men det tog inte lång tid för cyklisterna att passera så jag hann aldrig sätta mig. Det sägs att de var ca 2000 som startade, det var trångt i kurvorna.

Har nu lärt mig att få över bilderna från telefonen via Bluetooth, men måste lära mig att minska dem först – de är vääldigt stora.

Några av bilderna är från igår från konserten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Idag har vi varit turister. Vi startade efter frukost – ja, fast egentligen när jag varit i byn och skaffat tandborste, tandkräm och lite svart till ögonen. Så blir det när man lämnar necessären hemma. Tack o lov hade jag min medicin i en separat påse.

Vi startade med att åka till en fäbodvall. Fick fina bilder kossor som minglade  med folket. Bilderna ligger så bra i kameran, och där lär de bli liggande tills jag kommer hem igen. Man hade höjt entre’n på vallen från 20 kr till 60 kr per person – vi tyckte inte det var värt det. Det var dessutom massor med folk.

Vi styrde kosan mot Vikarbyn, där var det massor av gatuloppisar. Den ena sämre än  den  andra. Rikard Wolff skulle uppträda på en liten minicamping på eftermiddagen – det skulle kosta 200 kr att gå in. Vi strosade omkring en stund i byn innan vi styrde kosan tillbaka mot Rättvik. Där  snurrade vi runt ett bra tag för att hitta någonstans att äta en lättare lunch. Tiden gick och vi konstaterade att vi nog bara skulle ta en korv. Det väntade middag på oss där hemma. Slutade med lång kö på ett hamburgerställe.

Hemma igen blev det en stund med ett glas vin, inomhus, himlen blev blåsvart hade öppnat sig i ett rejält regn. Vi var lite oroliga, vi skulle till Dalhalla om några timmar. Middagen, som bestod av varmrökt, vildfångad lax från Alnö, med sallad och hjortroncremefraiche. Laxen var dessutom normalt grårosa (laxrosa) och inte orange. Behöver jag skriva att det var gott …

Regnet upphörde, jag packade en väska med filtar och regnkläder. Sonen körde oss till ett närliggande hotell, där skulle buss avgå till Dalhalla  t.o.r. Men det höll på att bli ingen tur. Vi var massor av människor som väntade vi hållplatsen. Någon ropade att vi skulle upp på en annan gata och alla  började röra sig uppåt över en brant grässlänt.

Det är väldigt backigt här i Rättvik, med smala branta vägar med tvära kurvor. Det visade sig att man skickat tre bussar, men den största hade fastnat i en kurva och stod med bakhjulet i diket och vilade direkt på karossen. Den blockerade dessutom hela vägen.

Förvirringen var total. Där stod vi ca 30 människor som inte skulle komma med. Vi var förstås bland dem – trots att vi var bland de första i busskön. Det var nu en nackdel, vi hamnade naturligt sist. Chauffören beklagade, men han skulle hämta trettio personer på ett annat hotell. Vi skulle få vänta på – vad? Folk sprang hit o dit, en stackars tant med rullator stod kvar nere på vägen som var blockerad av bussen.

Då ilsknade väninnan till. Hon sade ifrån att vi skulle med bussen, vi har betalat 175 kr och våra pengar var lika mycket värda som de andra gästernas han skulle hämta. Hon klev helt sonika på bussen och vi andra följde efter …

Konserten med Malena Ernman och Sarah Dawn Finer var bra. Vilka tjejer – vilka musiker – och Malena avslutade med att bada. Måste varit iskallt.

Vi var snabba tillbaka till bussen och kom med hem – tanten med rullatorn kom fram till ”gropen”, som chauffören sa – om hon kom hem vet jag inte, men troligtvis …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Men, först ska man vara orolig och stressad. Maken steg upp tidigt i morse och körde bilen till verkstaden. Jag vaknade av att han kom hem igen. Det tar på krafterna att vara orolig.

Verkstaden som varit så njugg igår, fixade det hela tack vare en positiv mekaniker, som inte var närvarande igår. Det var en annan slang som gett upp. Den byttes och vi blev upplysta om att vi nog borde byta några fler.

Jag har alltid varit imponerad då vi haft anledning att öppna motohuven.  Där finns knapp något att titta på. Det är kliniskt rent. Inte som när man stod bakom pappa och tittade ner på motorn. Idag förstår man inte mer än att den finns där någo stans – än mindre att den är så stark. Tack o lov för farthållaren …

Nu är vi i Rättvik och har haft en härlig eftermiddag på sonens/sonhustruns altan. Det var fint väder, god grillad mat och trevligt sällskap. Tog fina bilder – men vad hjälper det, tog dem med kameran och där ligger de bra. Jag skriver på plattan och den har ingen kontakt med kameran …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Sitter i sängen i Rättvik. Börjar känna mig lika hemma här som i någon av de andra sängarna jag brukar besöka.

Sonen fyller år idag. Tänker inte skriva hur mycket, kan inte tro att det har gått så många år sedan jag satt och tittade på det lilla sovande knytet – som jag idag måste lyfta huvudet för att titta på. Han till o med rakar sej …

När vi bilade upp idag visade temperaturmätaren i bilen att det var 27 grader de två sista timmarna. Det var helt fantastiskt att bara slå sig ner på deras altan i skuggan och njuta av den sköna värmen. Det blev många timmar innandet var dags att avbryta för sänggående.

Det grillades både det ena och det andra – så gott! Allt avslutades med jordgubbstårta.

Tack för en underbar dag/kväll. Det glöder fortfarande i kinderna …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Här sitter jag nu trött och med en känsla av att vara urlakad – hur nu det känns, men det är nog så här. Det har varit intensiva dagar i Hälsingland, vi har försökt, men inte orkat att göra allt vi tänkt –det är så mycket mer än man tror och vi är ingen ungdom längre. Vi avslutade med att torka golven med såpa, för doftens skull – det finns ju annars modernare rengöringsmedel.

Solen och våren bestämde sig idag för att nu var det hög tid, så dags när vi skulle sätta oss i bilen för hemfärd. På vägen besökte vi kusinen i Enånger. Han har en underbar trädgård och nu började diverse blommor att spira och i växthuset var det hundratals plantor som såg ut att trivas. Måste erkänna att jag blev avundsjuk. Först på att ha ett växthus och sedan på att kunna plantera ut i trädgården (varken stängsel eller nät) utan att rådjuren står i buskarna och lurar och kommer fram så fort man vänder ryggen till.

Nu är vi tillbaka i Strängnäs, vi åkte mot solnedgången förundrade över hur fort dagarna bara blir längre och längre – ett lika stort under varje år, man vänjer sig aldrig. Jag vet inte hur grönt det kan tänkas vara här, får –  se i morgon – men när vi närmade oss Stockholm var det stor skillnad och så vackert med allt det skira, gröna.

Det var fortfarande varmt på balkongen och vi kunde sitta där någon timme innan det nu är dags för att krypa till kojs.

Vi har ännu inte varit på ön, men det måste ske nu då värmen kommer. Båtarna ligger på land så vi hoppas på att grannen är där och kan hjälpa oss över.

Rosorna är fortfarande bakom granris – antagligen ligger barren på jorden och det bara är kala kvistar kvar. Det betyder att rådjuren kommer åt de späda bladknopparna eftersom näten inte är på plats. Grannen publicerade en bild för en tid sedan på två rådjur som betade lugnt nedanför hans terrass – hos oss har de vid flertal tillfällen varit uppe på terrassen.

Som den ex-fotograf jag tydligen är så glömdes kameran (återigen) bort hos kusinen – hans vackra trädgård finns bara på min näthinna – vackert så, men lite svårt att dela med sig …

Nu har klockan slagit över till min kära svärddotters födelsedag. GRATTIS! kära Ulrica.