Sitter på restaurang och skriver detta. Vi har fortfarande inte fått inkopplat internet i bostaden.  Vi var bestämda med att nu skulle vi byta efter allt strul med servicen de senaste åren och att vi inte kunde toppa upp gigabytes utan att anlita vänner för att de inte accepterade vårt utländska kreditkort (som går alldeles utmärkt att betala med på alla andra ställen). Ett påfund de började med för två år sedan.

Vi fick tips på en annan leverantör och gick in på deras hemsida och började köpet. När det kom till betalning fick vi veta att de inte accepterar utländska kreditkort … Det finns inget fysiskt kontor att besöka. Det fick bli vår gamla vanliga leverantör. Maken hade varit där och frågat på priset, och det ska sägas att de blivit konkurrenskraftiga. Dessutom är det uncapped – dvs vi kommer inte att behöva fylla på.

När maken gick därifrån sade han att han skulle kolla med konkurrenterna. ”Gör det, men du kommer tillbaka – ingen kan slå oss”, fick han till svar. Nu var det inte riktigt därför vi kom tillbaka … Några kronor mer i månaden och att det fungerar är värt mycket. Tre arbetsdagar ville de ha – det var idag, fredag. Nu är det helg och den här restaurangen gillar oss …

I år fungerade den vanliga telefonen (förra året var den överkopplad till en annan person, men det tog ett tag innan vi förstod). Men mobilerna var avregistrerade. Maken gick dit och fixade det – dvs sin – jag hade av någon anledning kvar ett gammalt simkort i Sverige, som jag tagit med istället för det som var aktuellt. Så mitt superduper bra telefonnummer (som barnbarnet säger) är nu good bye. Fick lov byta telefonnummer – men killen var hygglig och bjöd på avgiften. Nu ska jag bara försöka lära mig det nya och distribuera det till alla som jag känner här nere. Inte så lätt utan internet. Har ingen sådan uppkoppling på telefonen här nere – men måste kanske lägga till den tjänsten på mitt kontantkort – om det går.

Hittills har vi haft skönt sommarväder, inte för varmt, idag är det höststorm med regn som gäller – men fortfarande ca 20 grader. Försökte med paraply på vägen hit, men höll på att blåsa ut på gatan vid ett tillfälle.

Vi sitter som sagt på vårt stamlokus med rött vin och osttallrik – det är ju trots allt fredag … Men visst hade det varit roligare med fredagsmys hemma i soffan …

Vi lämnade Strängnäs igår, stressigt den sista halvtimmen som vanligt.

En granne, som jag bara hälsat på erbjöd sig att köra oss till tåget. En annan granne har åtagit sig att läsa av elmätaren och vattna blommorna. Har tre hjärtebarn. En Svärmors tunga, som min moster gav mig när jag fick egen lägenhet i januari 1965. En Clivia, som jag köpte på mitt första arbete efter barnledigheten (även om det hette något annat då) och en suckulent, som jag inte vet namnet på. Jag stal skottet på Karin Blixtens farm i Kenya 1992/93. Denna planta har jag tagit med mig skott av till alla de länder vi bott i. När vi rest hem igen har jag lämnat moderplantan och tagit med mig ett skott. Det låter sig inte göras längre pga av tullbestämmelser.

Nu är vi tillbaka i Kapstaden. Har inte riktigt kunna fatta det än.

Resan har gått bra – även om man vissa stunder undrar hur man ska stå ut  … Resan är lååång, speciellt nattetid. Man ska helst vara asiat – liten o nätt – inte skandinav med långa ben och tillhörande överkropp.

Vi grejade det och nu kan vi bara vara i nästan 6 månader …

Nu är här inte roligt … Tvättmaskinen har gått i två dagar och vädret har stått oss bi. Det har varit torkväder. Ingen balkongvärme idag, men lika bra att vänja sig. Vi har nu demolerat alla blomlådor. Klistrat upp de sista piggarna på räcket för att fåglarna inte ska kunna slå sig ner. Igår när jag satt där ute och läste kom en stare och slog sig ner mellan piggarna. Den lät som en hes gris – både maken och jag reagerade. Hoppas det inte var för att han gjorde sig illa. Sedan förflyttade han sig raskt till vår blomkruka med våra rosa blommor, som de äter av i den takt de kommer. En variant av ”Höstglöd”, som ju finns både röda, gula och rosa. Han generade sig inte trots att jag satt där och tittade på honom – antar att det var en han. Dessa vackra starar är otroligt fräcka, framfusiga och intelligenta … De är ett stort problem på många restauranger om de inte håller efter dem. Men, de är vackra att se på, kolsvart blank fjäderdräkt med en roströd kant längs ving”kanten”. De tillhör de fåglar i denna stadsdel som står för den vackraste sången. Även om den bara består av visslingar – vackra och tonsäkra strofer. Inte som vår svenska koltrast – som vi nu ser fram emot att få lyssna till.

Vi har varit mycket bekymrade idag – vi lyckades inte komma in på on-line incheckningen på vårt flygbolag. Vi har försökt flera gånger i timmen från båda datorerna och via olika internet sajter. Till slut gick maken in via en sajt han aldrig använder och lyckades komma in. Då var vi redan seatade på två bra platser … När man ska flyga 11 timmar på natten är det viktigt att inte hamna i mitten på ett fyrsäte och att inte kunna ta sig ut. Nu är den biten klar och vi behöver inte åka ut extremt tidigt för att fixa. Men lite frustrerade var vi under alla dessa timmar vi inte kom in på incheckningssajten.

Det är lika trist varje gång vi bryter upp – jag bromsar alltid i det längsta – vill hålla kvar det mysiga, de vackra balkongblommorna. Men blir bättre o bättre på att släppa taget – dvs sätta i gång med det tråkiga röjningsarbetet. Denna gång tycker jag att jag varit jätteduktig – det är visserligen jätterörigt, men det är pga av allt som hänger på tork. Det som återstår att packa är mitt handbagage. Det tar tid – datorn o alla prylar till den … Nu ska vi inte ta ut några bekymmer i förväg – det kommer att bli bra. Jag kommer att vara uppe halva natten, som vanligt, och i morgon behöver jag bara dra ur sladden och stoppa ner min laptop – sedan ska jag duscha, göra mig förberedd för kyligare breddgrader och,  får se om jag drar på mig stödstrumporna redan här hemma. Beror på temperaturen. Här börjar ju bli kyligare.

Har lovat några av mina vänner att jag ska ta värmen med till Sverige. Våra vänner åkte idag och de skulle också ta med sig lite värme – men kommer med resten på tisdag – via Istanbul. Det kan inte bli fel …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vädret har vänt – solen skiner, men det är kyligt. Satt på balkongen och läste några timmar. Det var lite varmare där än inne – det drar nu riktigt kyligt från söder. Det är ju tvärtom här mot hemma i Sverige. Här är det norr som gäller med sol, i söder är det skugga och kallt denna årstid. Temperaturen gick upp till 22 grader idag och då är det något varmt om ryggen som gäller. Men ljuset är fortfarande bländande under dagtid och solglasögon på.

Hilda var här idag och vi sade adjö till henne för denna gång. Vi passade samtidigt på att lämna över babypresenter till hennes syster, som skulle haft barn i måndags. Hon ska in till sjukhuset på söndag om det inte kommit igång, men vi lämnar vid lunch på måndag så vi får inte veta innan vi åker …

Det finns inga rester kvar i frysen, minimalt i kylen och det är hur tråkigt som helst att öppna kylskåpet – och gissa att helt plötsligt är jag sugen på något … Är jag aldrig annars – är det för att jag vet att det är tomt …

Maken och jag åt en spartansk middag i kväll, överblivna pannbiffar och stuvad vitkål. Vitkålen var underbart god, färsk – höst som det är här. Sedan blev det en rulle. Det får plats två filmer på varje dvd och när den första var slut så blev jag sittande och tittade på nästa. Vet att jag sett, åtminstone delar av den innan. En jättespännande, romantisk och läskig film. Beyond Borders. Ni är säkert många som känner till den. Jag hade en aning om vad som skulle hända mot slutet – och mycket riktigt det hände också. Men – jag fick inte se slutet …! Antagligen var det samma förra gången jag såg den och det är därför som jag inte kommer ihåg. Jag vet inte hur filmen slutar … Antagligen inte lyckligt eftersom jag såg explosionen och hur han sitter och läser ett brev … har försökt att kika in på You Tube – men inte hittat någon variant där jag kan gå till slutet … Någon som vet hur jag kan få veta? Så snopet …

Den globala uppvärmningen, som Europa drabbats av denna vinter, har nu spridit sig hit. Vi fryser … Det är kalla vindar och för första gången på många år föredrar vi att sitta i solen. Visst, jag har sjalar – men inte rejäla jackor – de hänger i Sverige. Riktiga skor att ha strumpor i och att vara snygg i saknas också. Visst har gympadojor, men …

Igår hade vi vår sista tisdagsmiddag. Jag var försedd med långärmad tröja, kofta och poncho. Hade också strumpor i mina sandaler … väldigt tjusigt. Vi bestämde oss för att det inte gick att sitta ute – vilket är det normala till den dag vi åker hem i april. Maken, som normalt lever i kortbyxor från den dagen vi landar till den dagen vi lämnar – har nu vid ett flertal tillfällen använt sina långbyxor och sin varma tröja … Han har också börjat stänga våra fönster. Jag är annars den som stänger, han öppnar och vi strider ständigt om denna luftväxling i lägenheten. Men sista veckan har vi varit överens. Gardinerna dras för, lampor och värmeljus är tända. Riktigt mysig höst med andra ord …

Idag var jag bjuden på semleparty, dvs semlor och kaffe – lite sent, men det bryr vi oss inte om. Har inte ätit semlor på flera år. Gott var det och mandelmassan var från Sverige – ja, riktigt gott! Tack till väninnan som tagit sig tid att baka dem.

Efteråt fortsatte jag till Waterfront med en lista med saker som ska inköpas innan avresan. Maken var redan där och vi åt sen lunch/tidig middag tillsammans. Vi fick flytta efter till solen några gånger och när vi var färdigätna var jag genomfrusen – igen – trots sjal och fleecejacka. Hade inga strumpor idag. Innan vi åkte hem igen fick det bli en varm Irish coffe. Ikväll har det blivit några koppar varmt te och nu blir det sängen – under duntäcket …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här har varit upp o nervänt vad gäller vädret. Det är ju höst, men alla talar om att vintern redan är här. Det har varit ”kyligt”, dvs som svensk sommar. Man måste ha en kofta över axlarna i skuggan. Imorse var det dimma och det har även regnat i form av spray.

I onsdags hade vi Sweas månadslunch på ett konstnärskollektiv. En samling olika konstnärer med olika alster. Smycken, målning, stickning, lera och mycket annat. Väldigt intressant, där fanns också en plantskola och restaurang. Vi gick runt och tittade och sedan samlades vi på restaurangen och åt lunch tillsammans. Ett härligt ställe, men jag frös, hade ingen kofta med – bara en tunn sjal och öppna sandaler. Har inte frusit så sedan jag varit hemma i Sverige. Kollektivet låg i Newlands och jag fick senare höra att där är alltid kallare och fuktigare. Det är väldigt grönt och frodigt där eftersom det regnar så ofta då det ligger på baksidan av Taffelberget.

Det tog flera timmar innan jag var varm igen. Det fick bli många koppar varmt te och Schweden Bitter, en mycket bitter dryck som finns att köpa på apoteket här. Den består av 20 örter, smakar som en mycket besk GD, men ska hjälpa mot allt, enligt svenska källor här … 🙂 Jag blev i alla fall varm igen och klarade mig från förkylning.

Sweden bitter har varit känt sedan mer än 430 år och fanns med under 30-åriga kriget. Här är drycken känd, men har någon i Sverige hört talas om den?  Vi hörde talas om den redan -93 när vi var här första gången. Doktor Urban Hjärne (1620-1724), hyllade i sin dagbok dessa örter som ingick i drycken. Han blev 104 år och dog i inte av ålderdom utan i en ridolycka. Jag vill gärna tro att det var dessa droppar som klarade mig från en förkylning …

Har fått en låt i huvudet – den vill inte lämna mig ifred. Det gör egentligen inget för den är underbar. Jag har nästan alltid en låt eller ramsa som ”maler”, eller spårar i huvudet. Ofta fåniga låtar, men nu har denna underbara låt fastnat. Ni får lyssna själva – och har ni tur fastnar den hos er också …