Vi hade bestämt att vi skulle äta frukosten vid poolen idag. Det var alldeles rätt dag, solen flödade och inte ett moln på himlen. Men det var så ljuvligt på balkongen, så vi blev sittande en stund iallafall, och bestämde att vi skulle köpa kaffe och färdiga mackor på vägen ner.

När vi kom ner så lade parasollet av, dvs den nedre delen av skaftet, eller vad det heter, så vi fick ett pygméparasoll, men syster Kicki ville pressa i solen och maken satte sej i skuggan av en palm, så det gick bra när bara jag sökte skuggan under parasollet. Våra solstolar är så låga, så det var inga problem. Maken badade, syster Kicki doppade sej och jag doppade fötterna, för kallt i min smak, det var bara 26 grader. Och eftersom jag solade under parasollet så var jag inte så varm heller. Trots att jag lyste i blått, så har det nu förvandlats till rött – solen tog med andra ord även under parasollet och även med solskyddsfaktor 30…

Vi åt våra mackor och drack vårt kaffe, och vid två-tiden kände vi att det var dags för lunch. Det började också bli mycket folk, och alla skulle spela boll i någon form. Det kom en Egyptisk gås och landade, men den gav sej av genast då den nästan fick en boll i huvudet, så vi gav oss också av. Vi slank in på New York Bagels. Där får man ett plastkort i entrén och sedan går man runt o pekar på vad man vill ha, de lassar på och drar kortet och vid utgången drar de kortet igen och man får betala. Det såg ut som om vi skulle flytta in med våra solstolar, parasoll, kylväska och ryggsäckar. Maken o Syster Kicki åt Grekisk sallad, men jag åt köttbullar med spenat o blomkål, jätteköttbullar och jättegott…

Eftermiddagen ägnades åt shopping här i Sea Point, det hänger nu några nya plagg i garderoben. Middagen har intagits på balkongen – fisksoppa – och nu ligger maken och syster Kicki på söta örat o sover, bara jag och måsarna som är vakna. De, måsarna, håller igång på grannens tak, trots att det är alldeles mörkt, jag försöker hålla mej vaken för att ladda upp detta, så att jag också kommer i säng…

Dagarna rusar fram här i Kapstaden. Börjar nästan tro att dagarna är kortare här, trots att solen inte går ner föränn vid 8-tiden. Men varför inte, solen går ju åt fel håll och står i norr, vattnet i badkaret snurrar också åt fel håll när det rinner ut, eller…?

Idag har vi försökt få tiden att räcka till att städa ut julgranen, dammsuga, lämna in tvätten och syster Kicki hade tid hos frissan, under tiden hade jag lite handtvätt. Sedan skulle vi dra in till stan o marknaden, och vi skulle också äta lunch. Vi hann nästan allt det där, alla rum blev inte klara och julprylarna är inte packade, men granen ligger i sin låda.

Vi lämnade dammsugaren framme och drog iväg till stan i alla fall, vi fick ta en av de små shuttlebussarna. Man visslar och tutar, allt för att fylla bussen till bristningsgränsen. Vilket man också lyckades med. Det går dock ganska fort, ja även hastigheten är hög, men de ordinarie bussarna vet man ju aldrig när de kommer. De är å andra sidan tomma istället…

Vi satte oss på en libanesisk restaurang som ligger ovanför marknaden. Lunchen tog väldig tid, alla sprang om varandra och vi fick vänta länge på maten, under tiden kunde vi titta på marknaden och alla andra som handlade. När vi äntligen kom ner började de packa ihop. Man skulle ju kunna tro att då har man ett drömläge vad det gäller att pruta, men de verkade inte allt för intresserade… Vi köpte iallafall några tygstycken och kuddöverdrag, och vi kände oss nöjda med det pris vi lyckades pruta ner till, de var nog också väldigt nöjda … 😉

När vi skulle åka hem så kom den vanliga bussen och då blev maken så glad, han har svårt att bunta ihop sej i minibussarna. Dammsugaren stod kvar när vi kom hem och nu har maken förbarmat sej, syster Kicki sitter nu och knypplar med julgransbelysningen….

Bak i bussen…..

Utsikt från den stora bussen….

Den här dagboken tar nog snart knäcken på mej, dvs det är nog inget fel på själva dagboken, men hon som sitter bakom tangenterna gör ibland så konstiga saker, tror jag… Dvs, jag tror inte att jag gör så konstiga saker, tycker att jag gör samma varje kväll, men det händer olika, och ibland – ja, ofta – försvinner allt. Igår räddade min webbmaster mej, men klockan blev 3.30 innan jag kom isäng… Det känns nu ikväll, vi får se hur det går…

Idag på förmiddagen så tog vi en promenad längs havet och stannade till på Winchester Manisons för en liten paus innan vi promenade tillbaka hem. Vi skulle se Stomp i eftermiddag, kl 15 – konstig tid, men det var sista föreställningen och den var helt fantastisk. Publiken var i extas och jag med den. Maken var road och syster Kicki var road, hon tyckte den var bra, men hon blev så trött för det var så mörkt… 😉

Vi hade förbeställt en taxi, som körde oss ner till Waterfront, där vi åt middag. Syster Kicki åt krokodil till förrätt och struts som varmrätt. Hon tyckte båda smakade gott. Maken o jag åt mer traditionell, tråkig mat som skaldjur o oxfilé. Efteråt så slog vi till med efterrätt. Sedan slog tröttheten till… Vi tog oss hem och här sitter vi nu o gäspar o dricker te. Snart är det läggdags för de andra, får se när jag kommer i säng i kväll…

Det sitter en fågel på en av stolarna!

Jag vet inte varför, men av någon anledning så sitter jag här – igen – dagen efter – dvs långt efter midnatt, och skriver om dagens händelser. Det är ju tur att närminnet är bra, för det mesta, men vore kanske roligare om det inte var dagen efter – är ju lite ”skåpmats”-känsla…

I vilket fall så har vi varit på picknicklunch på Boschendal – vår favorit vingård. Vi har hittills inte hittat någon konkurrent på den titeln… Vädret var lite osäkert under bilresan, det kom till o med lite regndroppar. Men när vi kom fram, så kom solen och vi satt under parasollet och bara njöt av god mat, gott vin och underbar omgivning… Vädret var fortsatt lite skakigt, även om det inte påverkade oss, men det var ganska dramatiskt på bergssluttningen till ett av de omgivande bergen. Vi fick i alla fall en underbar dag… Boschendals picknicklunch är ett måste under vår vistelse här i Sydafrika.

När vi kom tillbaka till staden, så skulle hyrbilen lämnas in. Det var makens uppgift, och den tog han på stort allvar. När han kom tillbaka, frågade vi hur det gått. ”Inget vidare…” fick vi till svar. Det visade sej att det fanns ingen på kontoret för att ta emot bilen, det var samma sak när vi skulle hämta bilen, men då problemet det omvända.. Nu kunde han lämna nycklarna till personalen på bensinstationen, men det kändes inte riktigt tryggt. Så maken försökte nå någon på företaget, som är ett stort internationellt uthyrningsföretag, med det var telefonsvarare eller inget svar alls. Efter en halvtimme lyckades han få kontakt och kunde meddela att han lämnat bilen och ville veta att det var ok. Jo, det verkade ok… så vi får väl tro att det är så.

Vi tog en lång promenad i Sea Point, vi skulle gå till ett hotell med en bar och restaurang – 21 våningar upp. Restaurangen snurrar – sakta, men den var tyvärr fullbokad, men i baren kunde vi sitta o titta på solnedgången. Den blev inte så tjusig som vi trott, det kom moln ivägen, så vi tog hissen ner och hamnade på en italiensk pizzeria – prata om god pizza… Om inte annat, så fråga vår nattvakt… han fick resterna av min pizza, jag orkade inte äta upp den. Så det fick bli doggybag. Sedan gick jag hem för att uppdatera denna dagbok, medan maken och syster gick på internetcafé. När de passerade vakten så sov han jättegott…

Ja, sedan blev det som det brukar bli – det är jättesent… borde ha varit i säng för flera timmar sedan…

Efter en slow morning, som vanligt, så hade vi bestämt att vi skulle åka söderut. Vi har länge talat om att kontakta svenska Barbro, som jag fått kontakt med via SVIV, Svenskar i Världen. Så jag ringde till henne och jag hade tur, hon svarade, vi hade ännu mera tur, de skulle vara hemma idag. Så vi bestämde att vi skulle åka dit och hon skulle bjuda på svenskt kaffe…

Efter ett besök hos optikern, både syster Kickis och mina glasögon hade tappat en skruv till skalmen, samma dag… Nu fick vi det fixat och sedan bar det av. Vi hittade deras hus meddetsamma. De driver B&B sedan några år i Fish Hoek, som ligger vid False Bay. Ett mysigt hus i vitt med grönt som ligger lite högt med utsikt över False Bay från balkongen. När vi knackade på så mötte vi två trevliga människor och vi blev bjudna på svenskt kaffe. Gott! Både kaffet, bullarna och att få sitta o tala svenska. De talade om att de är fullbokade till o med mars, tror jag det, det var ett mysigt ställe. Tiden flög iväg och vi blev kvar, antagligen för länge.

De tipsade om en klädbutik, dit vi gick och där blev vi också kvar alldeles för länge. Maken skickades till en inrättning där han kunde få en öl och läsa en tidning. Ölen hann han dricka upp och tidningen läste han ut… Syster Kicki handlade nästan hela butiken, ja inte riktigt, men hon fick mycket för pengarna och är mycket nöjd. Jag nöjde mej med att prova nästan allt i hela butiken, men köpte inte mycket alls, är dock nöjd med det jag handlade…

Vi åt lunch vid halv 5-tiden, det var gott, och nu slipper vi att laga middag ikväll…

idag har vi varit i Franschok, vi startade med att leta efter Bellingham, men missade gården. Det gjorde inte så mycket, det finns gott om vingårdar med goda viner. Vi valde La Motte, som är en av våra favoritgårdar. De hade gjort om och det var så fint att vi knappast kände igen oss. Tyvärr misslyckades mina foton inomhus. Jag lägger in en bild ialla fall…

Efter provningen så drog vi upp i bergen för att leta efter en restaurang som vi varit på för många år sedan. Den fanns kvar och var totalt överbokad, man fick inte ens vänta… Det gjorde vi inte heller, vi tog ett foto över utsikten och drog till nästa ställe. En prisbelönt restaurang som låg insprängd i berget i form av ”jordkällare” – modell flottare dock. Det var fullbokat, tyvärr. Vi bad att få använda oss av deras damrum, och det gick så bra så.

När vi kom ut, så fick vi meddelandet att de fått ett återbud, så vi kunde få ett bord. Hurra! Vi såg inte fram emot att åka runt och leta efter parkering och lediga bord på pizzerior o andra restauranger nere i stan, bland de andra turisterna… 😉

Menyn var svårvald, så mycket man ville smaka, och restaurangen hade gjort det möjligt genom att det var två priser. Ett för en mindre portion och ett för full portion. På så sätt kunde man äta fler. Vi valde gratinerad getost med massa gott tillbehör och grillad fisk med färsk pasta o massa gott tillbehör, bl a stekt portabello och en underbar cremé fraiche sås… Vinet var bara så gott, vi uppsökte deras butik och köpte en flaska – man hade även vinprovning, men det hoppade vi över.

Vi gav oss av mot Van Ryhn, brandytillverkaren. Där hade man gjort om, flott värre. Man kunde välja mellan att smaka brandy, tre sorter eller ta kaffe, brandy och choklad. Jag frågade om det var ok med bara kaffe o choklad, men det var inte ok, så jag valde den 15-åriga brandyn, yummy… bara såååå god. Tyvärr så var jag chaufför, så jag smakade, läs smuttade, som jag blivit tillsagd att göra, med mörk choklad med apelsinsmak – som skulle dra smaken ur brandyn. Och det var faktiskt en höjdare. Det blev några smuttar och sedan fick syster Kicki och maken njuta av resten.

Det slutade med att vi köpte med oss varsin flaska. Ja, det var faktiskt syster Kicki som ville betala för vår. Vi köpte också varsin vinväska, en väska i jute med plats för sex vinflaskor, med avskilda fack. Blir nog trevlig att använda när vi skall gå på systembolaget i hemma, om det inte blir kartongvin förståss, men den går nog i den också.

På vägen hem var det en jättefin utsikt över Table Mountain och Devils Peak, där de sticker upp över ett tunt moln som lagt sej runt om.