Det blev en riktigt varm dag, över trettio grader. Våra gäster och maken gav sej iväg på en bussrundtur, s.k. Hop on hop off. Det hade varit så varmt på bussätena att de brände sej när de skulle sätta sej ner. Själv satt jag kvar vid datorn och jobbade. Det tog hela dagen och blev i alla fall inte klart.

Det var våra gästers sista kväll och vi hade bokat bord på en restaurang, Ritz, som ligger 21 våningar upp i luften och som roterar. Vi hade tur med vädret att det inte var dimma, som i måndags. Utsikten är magnirik och man har knappt tid att äta, för man måste titta. Det var utmärkt service och likaså maten var till allas belåtenhet. Så vackert serverad och så mycket … Ja, så mycket att jag tog med ”doggybag” med min filé, Gemsbock från Namibia. Gott var det, och nu fick nattvakten smaka också, hoppas han tyckte om det.

Vi blev sittande på balkongen och njöt av den härliga värmen innan det var dags för sängen. Själv blev jag sittande lite till, för jag skulle försöka göra av med mina megabits, som skulle försvinna vid midnatt – vilket de också gjorde. Blir lika arg varje gång jag tänker på det. Vi betalar per megabit, men oavsett hur många eller få jag köper, så gäller betalningen bara för en kalendermånad. Då töms kontot, rena robberiet …

Någonstans mellan de två höghusen i fjärran bor vi …

Två förväntasfulla gäster …

Nu börjar det …

Här är det Grande finale …

Och så här kunde det se ut …

Snart så är det dags att åka hem …

Jag tog det lungt i morse, dvs jag försökte att sova ut eftersom uppdateringen av denna sida igår tog så lång tid, jag släckte lampan kl 03.30. Nu fungerar det inte riktigt så, man kan inte sova ikapp på morgonen det som missas på kvällen. Efter en sen frukost, eftersom de andra inväntade mej, så drog vi iväg till Kirstenbosch – botaniska trädgården. Vi hade tur med vädret, det var härligt varmt och i skuggan riktigt skönt. Jag släpade runt våra gäster till några ”måsten”, bland annat Protea trädgården, som ligger högt upp, man fick verkligen ”klättra”. Proteorna blommar just nu, men när det var dags för lunch fick jag den uppfattningen att det var roligare att gå nedåt, och att att det var mycket välkommet … 😉

Damerna beställde in varsin köttbit, och det var verkligen varsin köttbit med lite potatis – inget mer.
Herrarna fick in stora portioner med massor av tillbehör …  Så vi damer kompletterade med friterad cambembert med fikon och stänk av något slags sås, gott var det i alla fall även om vi inte fick den ruccola som utlovats. Sedan bar det av hemåt, bilen skulle lämnas tillbaka. Puh, jag tycker det känns bra att slippa den. Låter kanske lite konstigt, men när den är inlämnad och där inte finns några repor eller annat som hänt, så känner jag en stor lättnad. 😉

Vi tog det lungt ikväll, satt på balkongen och njöt av den sköna värmen – drygt 28 grader. Sedan blev det ost o vin med tillbehör och mycket prat … De andra har lagt sej, en relativt tidigt kväll, de vill upp tidigt i morgon, men jag ju mina plikter …

En behövlig paus i skuggan …

Det är faktiskt små kottar …

”Är det en kaktus eller ett träd …?”

Ser ut som en kaktus …

Vi var alla lite sega och avslagna på morgonen när vi vaknade. Vi åt en sen frukost, maken lagade sin ”berömda” omelett – i alla fall i familjekretsen. Jag låg efter mej med en del uppgifter vid datorn och satt vid den hela dagen. Våra gäster gjorde mer än rätt för sej och monterade vårt nya lås till toan, inköpt i Mossel Bay. Sedan åkte de till Waterfront för shopping.

När det var dags för middag så bestämde vi att vi går ut och äter, ingen orkade ens tänka på att ställa sej i köket. Vi gick till en restaurang i närområdet, The Carving, vanligtvis vill man sitta ute i deras trädgård, men vädret var så fuktigt så det fick bli inomhus. Där får man äta hur mycket kött som man vill. Dvs. de gör i ordning tre olika kötträtter och skär upp vad man vill ha, och jag vill ha deras stek av lamm – bara så gott. Allt serveras med olika grönsaker tillagade på olika sätt, mycket gott och prisvärt. Så mätta och nöjda ”rullade” vi hemåt. Väl hemma så blev vi sittande och pratade medan vi njöt av gott rött vin inköpt på vår vintur tidigare …

Vad skall man välja …?

Snart hemma igen, man skymtar Taffelberget i horisonten …

Det blåste så kraftigt att lunchen fick intas inomhus, tyvärr, för vi hittade en liten trevlig restaurang som låg på sandstranden. Det gick nästan inte att se ut genom fönstren, allt salt från havet som blåste in hela tiden. Vi fick jättegod grillad fisk, Yellowtail, en laxfisk som finns här nere.

På vägen hem så passerade vi ett pass, Sir Lowys pass, där blåste det än mer. Man fick verkligen hålla i hatten, men utsikten är fantastisk ut mot False Bay och Taffelberget i fjärran.

Det var skönt att komma hem igen, borta bra men hemma …

Frukost före avfärden …

Olika intressen på stranden …

Skylten studeras på den sydligaste udden …

Tudelat par, en på Indiska Ocean sidan en på Atlant sidan …

Här gäller det att hålla i sig …

Helt plötsligt blev vädret så här när vi kommit hem …

Är den på riktigt …?

Vi befinner oss nu i Mossel Bay. Här har det varit ordentlig stormvarning i dag. Vädret var mulet i morse och vi startade dagen med att gå på stan för att shoppa. Om man nu kan kalla det shoppa när man leter efter vekar till oljelamporna. Trots alla hot om elavbrott och alla som inte har el (faktiskt verklighet här), så finns inte den ynkligaste veke att uppbringa. Jag hänvisas hit och dit och dit igen. Jag har fortfarande inte lyckats inhandla dessa vekar.

Det mulna vädret i morse förvandlades till strålande sol, så vi avbröt shoppingen och drog ner på stranden. Våra gäster satt i solen, badade osv – som man gör på en badstrand. Men här kan man inte lägga på för mycket solskyddsfaktor, så ikväll visade det sej att en av dem är kräftröd på alla delar som exponerats för solen. Det spelade ingen roll att det bara var en timmes exponering, i hård, svalkande vind. Och eftersom vattnet är ganska kallt här, som svensk sommar, så är vinden sval – men solen är ”ökensol” och man märker inte att det blir ”för mycket” …

Vi har i alla fall upplevt ett fantastiskt sceneri med vinden och de höga vågorna. Inte blev dagen sämre av att vi avslutade den på en Cubansk restaurang …

Posering på gång …

Uppbrott …

En gammal man med sin Studiobaker (?) …

Restaurangen har förberett för storm …

Skulle inte vågorna bli högre än så här … ?

Ett studiebesök i en ”halvgrotta” som Hottentotterna bebott …

Utsikten från samma grotta …

Detta är de nya hyresgästerna …

Den lilla familje B&B vi hittat var helt fantastiskt… Visserligen typisk gammal sydafrikansk inredning, men så välutrustat… inget saknades. Och när vi kom ut till frukosten, som serverades i ett stort kök, så var den som en hel lunch. Så rikligt tilltaget och vårt trevliga värdpar gjorde oss sällskap och delade med sej av goda råd. Om jag passerar trakterna igen och behöver övernatta så är valet enkelt.

Vi gjorde några omvägar, som värdparet tipsat om, innan vi styrde kosan längs Route 62 mot Mossel Bay, en fantastisk vacker väg. Dagen var varm, med varma härliga vindar. Vi var glada för att vi begärt bil med AC. När vi skulle passera det sista bergspasset, så kom det dåligt väder, vi trodde att vi var inne i molnen, men det visade sej vara mer än moln. Det var en regnfront som kommit in. Vi fick inte se den vackra utsikten, och när vi kom fram till vårt förbeställda B&B, så kunde vi inte sitta ute på balkongen och njuta av utsikten. Men de hade stora fönster, så vi fick sitta innanför.

Posering i ett av bergspassen …

Det finns faktiskt så här gamla bilar som rullar än …

……

Lunch i en liten by längs Route 62 …

Vädret ändrade karaktär, maken var den ende som gick ur bilen …

Vi njuter av utsikten över Mossel Bay, visserligen inomhus …