Vi har varit till den stora staden – där vi bodde för några år sedan. Medan vi letade efter parkeringsplats i våra gamla hemtrakter konstaterade vi att vi inte längtar tillbaka. Vi fick en plats i närheten av vår gamla bostad. Känns lite hemtamt att stå där, vi vet precis med bussar osv.
Det regnade och var väldigt mycket höst när vi tog oss till Scala Teatern. Maken hade beställt biljetter till ”Man måste ju få lira” med Jerry Williams. Foajén var fylld med rullatorer och en och annan rullstol. Vi tillhörde definitivt medelåldern 😉
Vi klämde ner oss i de trånga bänkarna – har inget minne av att det var så trångt förra gången vi var där. Det var som att sitta på flyget. Fanns inte en chans att någon kunde passera om vi inte reste oss – och knappt då.
Jerry gjorde en helt fantastisk föreställning. Jag hade satt telefonen på vibration och trodde att den ringde hela tiden – det var handväskan som vibrerade. Vilka musiker, vilken härlig upplevelse, bara att rekommendera.
Efteråt promenerade vi mot Odenplan, vi var bjudna på middag till Kalle o Eira. De har en lite Edward som är dryga året. Han går nu och är ett riktigt charmtroll – totalt orädd. Vi hade köpt byggklossar och han var i sitt esse, och kom underfund om att det lät väldigt bra om man kastade på golvet till skillnad mot att kasta på mattan.
Det blev en försenad middag, Edward var precis som alla barn – han visste att mamma och pappa ville göra annat och vägrade sova …
