Sitter här helt uttröttad och nästan apatisk – visst låter det dramatiskt och intressant. Hur är man då? Så lätt att ta till en massa ord som väcker intresse? – eller funderar man inte på vad de egentligen betyder.
I mitt fall betyder de att jag har ont i fotlederna, är helt slut och pirrig kroppen. Det blev stavgång i kväll – det var mer än en vecka sedan sist och dess emellan en massa god mat (oemotståndliga chips) och goda viner. Maken och jag var dessutom ner till Waterfront idag och gjorde en del inköp – som vanligt satte vi oss på en av favoritkrogarna och beställde in en av favoriträtterna. Av gammal vana även vin. Deras goda husvin. För sent kom jag ihåg att jag skulle gå stavgång i eftermiddag …
Det blev tungt kan jag lova – den första halvan var inte rolig, men efter lite vila och vatten var jag på gång igen. Det blev 8 km – kanske inte hastighetsrekord, men jag gjorde det …
Kan också berätta att igår gjorde maken och jag en drygt 6 kilometer lång promenad – som belönades med god mat och gott vin – det var ju söndag …
Ja, vi har ju våra laster – långa promenader menar jag …
Laster är ju något positivt!? Själv sliter jag som sjutton för att ha vissa kroppsdelar i skuggan, har redan blivit ordentligt röd i panna o näsa. Men man får tåla mycket för att kunna ha semester från ledigheten. Kram på er!
Jo, jag försöker tänka positivt – både åt ena o andra hållet. Summan är att det nog inte är så tokigt när det jämnar ut sig. Bara lite besvärligt när vissa faser pågår. Vad beträffar solen så verkar det äntligen som det där med att vara nattmänniska innebär något positivt – speciellt som det fortfarande är närmare 30 än 20 grader i mörkret …
Må så gott där borta i värmen. Kram