Kusinen är hemma i Sverige igen, men jag sitter här och minns …
Så var det sista dagen på kusinens besök. Allt har ett slut och dessa veckor har rusat. Jag tror att ingen av oss riktigt fattade att nu var den i början så långa perioden till ända.
Vi tog bilen till Hout Bay och lunchade på The Dunes – en liten primitiv restaurang som ligger på stranden. Maten är ingalunda primitiv och vi serverades en alldeles utmärkt frukost. Vi var tvungna att sitta inomhus, det var storm i byarna utanför och vi hade svårt att öppna bildörrarna och undvika att sanden stormade in i bilen. Drivorna låg längs gatan och vi fick plumsa in genom grinden men i sanddrivor, inte snödrivor. Solen sken från en blå himmel och det var varmt. En traktor körde hela tiden och skopade undan så att gatan inte skulle ”snöa” igen.
Efteråt fortsatte vi till The T-bag Design. Där tittade vi på introduktionsfilmen, men tackade nej till kaffe – vi hade precis ätit vår frukost. Vi blev visade runt – verksamheten har vuxit sedan jag var där förra året. Det var roligt att se. Några inköp blev det .
Sedan hemfärd och kusinen försökte pressa ner det sista i resväskan. Med förenade krafter efter andra försöket gick det. Vi startade färden mot flygplatsen och incheckningen. Innan vi släppte in henne genom säkerhetskontrollen satte vi oss på en restaurang och tog adjö. Det kändes lite sorgligt.
Kusinen passerade genom kontrollen och vi fick stanna utanför. Det blev en avskedsvink och vi vände hemåt till Sea Point. Kusinen har välbehållen landat i Stockholm och är nu hemma igen …
Middagen avslutades med efterrätt som flamberades vid bordet …
