Vi lämnade Strängnäs igår, stressigt den sista halvtimmen som vanligt.

En granne, som jag bara hälsat på erbjöd sig att köra oss till tåget. En annan granne har åtagit sig att läsa av elmätaren och vattna blommorna. Har tre hjärtebarn. En Svärmors tunga, som min moster gav mig när jag fick egen lägenhet i januari 1965. En Clivia, som jag köpte på mitt första arbete efter barnledigheten (även om det hette något annat då) och en suckulent, som jag inte vet namnet på. Jag stal skottet på Karin Blixtens farm i Kenya 1992/93. Denna planta har jag tagit med mig skott av till alla de länder vi bott i. När vi rest hem igen har jag lämnat moderplantan och tagit med mig ett skott. Det låter sig inte göras längre pga av tullbestämmelser.

Nu är vi tillbaka i Kapstaden. Har inte riktigt kunna fatta det än.

Resan har gått bra – även om man vissa stunder undrar hur man ska stå ut  … Resan är lååång, speciellt nattetid. Man ska helst vara asiat – liten o nätt – inte skandinav med långa ben och tillhörande överkropp.

Vi grejade det och nu kan vi bara vara i nästan 6 månader …