Sista rycket …

Nu är vinden tom, men desto mer i lägenheten – fattade inte att så mycket rymdes på den vind som jag i alla år klagat på att den är så liten. Det var tydligen bara takhöjden det var fel på. Vi har kunnat lagra hur mycket som helst och livet före 1996 ligger nu i högar i lägenheten istället. I morgon kommer Stadsmissionen och vi hoppas att det mesta är attraktivt för dem. Då bär de bort – annars är det maken och jag som måste bära bort och köra till återvinningen.

I detta gamla hus, bygg i slutet på 40-talet, går hissen inte upp till vinden. Inte ner till källaren heller. Varje pryl har vi burit ner för en svängd trappa för att komma till en minimal hiss. Jag är nu stark som om jag varit på gym och lyft tyngder regelbundet. Skillnaden är jag lyfter lådor och prylar hela dagarna, flera dagar i sträck. Underligt nog har mina ryggproblem försvunnit – den värk som gjorde att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur sängen för drygt en månad sedan är borta och jag är stark som en uroxe. Jag påbörjade en sjukgymnastik behandling som jag fick lov att avboka då detta inferno började, p.g.a. av tidsbrist. Visst hugger det till ibland, men det gäller att hålla in magen medan man bär – det enkla rådet fungerar – och att ta paus med jämna mellanrum så att man inte blir för trött … Mot onda ryggar kanske man ska ordinera flyttning med tunga lyft – bara man kommer ihåg att hålla in magen medan man bär … 🙂

Allt på vinden hade ett lätt betongdammlager över sig. Man gjorde något arbete där för ett tag sedan och detta damm har vi nu på oss, på allt som burits ner i lägenheten och det har även spritt sig i lägenheten. Har hjälpligt försökt att torka av det som jag ska försöka locka stadsmissionens gubbar med. Några prylar vill jag faktiskt inte skänka – vet att de betingar ett viss värde och om jag så bara får ett par hundringar så känner jag att det är dags för det nu. Jag är alltid fel i fas med allt, men jag måste försöka. Om det inte fungerar så har vi en välgörenhets organisation rakt över vattnet i Strängnäs som jobbar mot afrikanska länder och då får de ta emot resten. Men en sak har jag glömt, jag har flera stickmaskiner i en ”bortglömd” garderob. Någon som är intresserad … ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *