Det var lite segt att stiga upp i morse, men jag har blivit ganska van vid det här laget med för lite sömn. Så det var inga problem att komma upp, men med ett skutt var det inte. Några koppar starkt te och sedan körde jag maken till bussen. Han fick åka buss ut till landet, vi var förvarnade om att han inte skulle kunna få plats i bilen.
Ute på Arlande åt jag frukost och inväntade resenärerna, de skulle landa om 20 minuter enligt uppgift. De landade efter 35 minuter, så jag hann få en påtår och vänta otåligt en liten stund. Men sedan stod de där. Jenny hade kört barnvagnen och mamma bagagevagnen + lite till. Jag trodde att Jenny skulle vara jätteblyg, men jag fick krama om henne meddetsamma. Och hon hade vuxit förståss, stora lilla damen. Alex var nyfiken, men blyg. Han slog ned ögonen då jag skojade med honom, men nyfikenheten tog överhanden efter en stund.
Efter några minuter hade vi stuvat in allt i bilen – vi kan aldrig byta bort vår ”gamla vita bil”, (som barnbarnet Leo säger). Det går in hur mycket som helst i den, och lite till …
Resan var mycket lååång, Jenny mådde inte så bra och vi var ju aldrig framme vid båten någon gång, men till slut… Och där låg den lilla båten. Det fick bli två omgångar, en första med packning och en andra med oss. Jenny roade sej med att kasta sten medan vi väntade, det var jätteroligt.
Ja, sedan har det varit full fart hela dagen, nu sover alla och det borde jag också göra…
Här är de… !!
Här är packningen…!!
Här är äntligen vattnet…
Jag har längtat efter att få bära flytväst, och här är jag nu…
Jag tycker det är roligt att åka båt och vill åka mera…
Jag är nog inte lika förtjust som syrran…
Jag älskar att greja och helst med vatten…
Och här satte de mej…
Det är jobbigt att resa så lååångt och mot tiden…