Det pirrar i hela kroppen. Inte på det sättet som det var när jag var tonåring och nykär. Nej, det pirrar bokstavligen … Har varit på min andra yoga-lektion ikväll. Vi är tre svenskor. Den ena har lockat dit oss två andra. Hon är ”gammal och van”, har hållit på i 3-4 år och säger at hon mår så bra sedan hon börjat med detta. Vi två andra har länge beundrat hennes figur – hon ser så ung ut, med tanke på åldern. Så självklart hoppade vi på när hon påpekade att nu sätter man igång en nybörjarkurs. Och i kväll var andra gången.

Jag hamnade mellan de båda väninnorna. Hon till vänster var nybörjaren – och hon stönade och stånkade. Själv är jag lite mer blyg, men instämde till fullo i det tysta – hon fick vara ”ansiktet utåt” :-). På den högra sidan hade jag väninnan med vanan inne, hon påpekade ibland vissa saker som jag skulle rätta till. Jag hade fullt sjå med att töja, sträcka, lyfta osynliga punkter mot himlen och andra osynliga punkter skulle pressas ner i jorden. Mattan var alldeles för tunn – det gjorde ont i handflator, knän och fötter – och i vissa lägen fick jag kramp. Men skam den som ger sig – det gjorde jag inte heller. Väninnan till vänster fortsatte att ge ljud till alla smärtor – vid ett tillfälle blev det skrattsalvor i hela salen – men jag hade lätt att hålla mig för skratt – det var verkligen på gränsen för vad vi klarade av …

När vi plågat oss i 1½ timme var det dags att plocka ihop grejorna och åka hem. Visst, det känns alltid bra när du har försökt att plåga livet ur dig och lyckats att behålla det – detta är genomtänkt plågeri, antagligen mycket bra och – vi betalar för att få vara med … Kommer säkert jag också att tycka om några gånger.

Nu satte frossan in – det blåste snålt på vägen tillbaka till bilen. En varm dusch, fleecemorgonrocken, varmt te och en konjak och jag var till o med varmare än maken – som normalt är kaminen i familjen. Men nu, i skrivande stund, har jag en föraning om att det nog kommer att bli bra det här. När kramperna i den vänstra vaden och i högra lårfästet släpper och de opererade tårna går att böja lite mer. Vi ska ju stå på tå i vissa lägen och de ska vara vinklade i 90 grader – omöjligt just nu, men …

Kära väninna, som lurat dit oss – kanske du har rätt i längden – återstår att se …

(Bilderna är hämtade på Internet)