Det är en historisk dag idag … Jag har registrerat mig i Facebook. Något jag stått emot i det längsta och som jag fortfarande inte är så övertygad om att jag vill delta i.

Jag hann inte mer än registrera mig så ramlade flera hundra s.k. Kontakter in.  De flesta har jag ingen aning om vilka de är, men några vänner kände jag igen. De flesta är barn till personer som jag känner eller känner till, eller vänner till vänner. Jag har dessutom ett oerhört stort ”kontaktnät” i min mail pga. av ordföranderollen i föreningen. Varje gång någon skriver till mig och frågar om något så hamnar de i mitt kontaktnät – enligt min mail. Många av dessa som ”visade” sig idag är släktingar till f.d. medlemmar (känner igen efternamnen).

Jag har tillbringat timmar med att föröka sätt mig in i hur jag ska begränsa åtkomsten till mig. Språket är så flummigt och jag måste erkänna att jag vid några tillfällen bara kryssade i ”nej” rutan – men förstod inte vad de menade. Hoppas jag gjort rätt. Dottern sade för flera år sedan att Facebook är inget för dig – idag förstår jag vad hon menade. Men tyvärr måste man vara med i Facebook verkar det som – åtminstone en liten tid till och i den värld som jag lever i just nu.

Men, vem vet – snart kanske jag kan gå ur igen …

Vet inte om jag skrev att jag försökte lägga upp vår förening på Facebook – men det gick inte. Man måste vara registrerad som person. Nu är jag det, nu ska vi se om jag orkar försöka igen och registrera föreningen på Facebook – men det är nåt om administratör osv. bla. bla … Jag kanske ångrar mig och bara raderar allt …

Kvällen har i vilket fall varit ljuvlig (24 +) och maken o jag tillbringade några timmar på balkongen med lite vin och grillade kycklinglår . Kan det bli bättre …?