sova när natten faller på … så började en norsk visa som jag sjöng på den tiden jag tog sånglektioner. Tanterna grät, men jag vågade inte tala om det för mina jämnåriga kompisar. Jag var fjorton år.

Vet inte om den visan påverkat min livsstil – jag kommer aldrig i säng när natten faller på … Nu sitter jag här igen och klockan är 00.30.

Det blir ingen dagbok här ikväll. Vill bara tala om att vi tagit en låång promenad längs stranden. Vinden var kraftig och tidvis besvärlig – maken måste hålla i kepsen. Vi kom fram till en restaurang där vi åt lunch och en svensk väninna deltog – men hon cyklade. Gills inte riktigt. Vi hade tänkt ta bussen tillbaka, men nu har vi fått upp flåset och det blev promenad hela vägen …

Godnatt!