Idag blev det premiärtur till ön. Grannen kom och hämtade oss. Det var riktig vår där ute, inte så grönt som i stan. Vattnet glittrade så underbart genom de skira grenarna med lite grönska på. Kameran låg mycket bra i väskan, där den förblev. Vi såg inga spår av rådjur på tomten – de har kanske inte kunnat ta sig upp i den djupa snön som tydligen varit.

Mössen hade varit relativt hyggliga – men, visst fanns de spår av dem. Det var lite sent innan vi kom ut och vi hann inte röja spåren efter dem idag. Vi vädrade och fick igång vattnet – lika nervöst varje gång. Men den stund vi var kvar märktes inget läckage. Vi ställde på elementen och fick vår gamla skrotfärdiga plåtbåt i sjön. Den enda förtjänst den har är att den är lätt och vi klarar den på två personer – den är dessutom lätt att ro. Men vi glömde ta med lås – fast, vem vill ha en sådan båt … Det skulle i så fall vara någon som desperat behöver ta sig över till ön, eller någon som tycker att den ser så anskrämlig ut att den borde skickas till sjöss …

När vi knutit fast vår plåtjolle åkte vi till sonen och hans familj. Jätteroligt att träffa barnbarnet igen – han hade vuxit minst en dm. De har blivit med hund under tiden vi varit borta, Portugisisk vattenhund tror jag det är. Nu fick vi äntligen se den, en härlig lurvig krabat som verkade mycket snäll och godmodig. Vi hörde inte ett enda skall under de timmar vi var där. De bjöd på en underbart god kyckling med härlig sallad till. Tack! Så skönt att slippa fixa mat när vi kom hem till stan igen.

Maken har redan ramlat i säng, men jag blev sittande och tittade på ett av alla de intressanta och bra dokumentärprogram som SVT sänder. Nu ska jag ta en allerigtablett och nässpray – det märks att det är vår i luften – sedan blir det sängen för mig med …