Måndag igen, men för mig kan det lika gärna vara vilken dag i veckan som helst – utom fredag. Då är det något speciellt, då blir det lite extra festligt med maten – är åtminstone tanken – ett avslut på vardagen och en början på helgen. De senaste veckorna har det dessutom varit lunch med damerna i föreningen. Vi är så trevliga …

Men jag kan inte förlika mig med att tiden går så fort – har skrivit om det tidigare, jag vet – men den går i alla fall för fort. Har snart varit här i två månader – hur är det möjligt. Jag som ser fram emot en lång tid här i mitt älskade Sydafrika. Med den här takten är jag snart hemma igen. Visserligen gillar jag Sverige också, men det är inte det som är problemet – det är tiden. Får den gå hur fort som helst …

Maken har ju blivit pensionär – han har hur mycket tid som helst att spendera på vad han vill. Jag har hur mycket som helst att göra, en dålig kombination. Idag blev det i alla fall bestämt att vi skulle åka till Waterfront och titta på den andra filmen av Stig Larssons filmatiserade böcker. Jag lämnade datorn och vi styrde kosan mot vår gamla favorit restaurang, de hade gjort om den del … Det har inte hänt på flera år – jo, de satsade på större parasoller som inte far iväg i stormen för några år sedan. Vi kände fortfarande igen en del av personalen, men vår ”egen” kypare var inte kvar. Jag tänkte fråga om honom, men maken tyckte det skulle vara pinsamt. Eftersom jag inte kände igen damen i receptionen så lät jag det vara. Så nu lever jag i ovisshet om han finns kvar eller ej.

Det var riktigt roligt att vara tillbaka i Waterfront – så jag måste försöka komma ifrån lite mer. Jag tänker alltid – efter det här osv …

Filmen var bra, men det är mycket våld – det är det ju i böckerna också. Jag vet inte om jag skrivit att jag har blivit med hörapparater. Måste säga att det är helt suveränt. Jag kopplar upp mig på hörslingan som finns i alla moderna lokaler – i biosalongen idag och konsertlokalen i förrgår, eller var det igår …? Tiden …

Jag slipper alla de problem som jag haft genom åren. Inte minst att behöva hålla för öronen när det blir för mycket bas eller för högt ljud. Jag har numera mitt egna inbyggda ”bio-surond ljud”. (hur nu det stavas?) Fungerar helt fantastiskt hur än det stavas. Jag hör också vad de säger även om det ligger musik i bakgrunden – det har jag inte gjort på flera år. Skall bli spännande att se hur det fungerar när jag kommer på en föreställning med massor av skratt – har ju inte hört slutet på en rolig historia på flera år.

Vill också meddela att Kompisen mår bättre och bättre. Ett stort problem verkar däremot vara mailprogrammet Thunderbird. Enligt det har jag ca 3500 mail – har rensat 1000 idag innan jag åkte till Waterfront. Men när jag startade om programmet när vi kom tillbaka så låg flera av mina raderade mail kvar i inboxen. Jag skriver nu om min gmail adress. Öppnar jag gmail i Google så har jag bara dryg tre hundra …

”Ja, ja – du och dina datorer”, som mina barn säger. ”Ja, ja – jag och mina datorer”. Men jag vill lägga till : ”och mina urmelkottar …”