Det blev mycket mys- mys förra gången jag skrev. Vi är nu tillbaka i stan, det känns inte fel det heller nu när kvällarna blir mörkare och tillgången till WC med elektriskt lyse – helmys …! Visserligen är det lite exotiskt att tända fotogenlyktan på kvällen, men …
Idag har jag varit till stan och ätit lunch med Sweorna i Stockholm. Det var lika trevligt som vanligt, och ”som vanligt” behövde man bara komma i närheten för att vet vart man skulle ta vägen – det hörs nämligen … 😉 Så roligt kvinnor kan ha det tillsammans, ändå kommer vi alla från olika håll, en del av oss har aldrig sett varandra förut – det spelar ingen roll. Vi bara ”tar vid” och pratar och skrattar på.
På vägen hem gjorde jag en sväng förbi ”hovleverantören” Claes i sjön – som maken kallar butiken. Där fick jag inte tag i det jag ville, men kom hem med en skarvdosa. På inköpslistan stod det extra hårddisk (extra pris på samma märke som min tidigare), minihögtalare till datorn, metkrokar och metrev.
Hade en del förberedelser inför kvällens telefonkonferens som jag skulle delta i då det blinkar till på Skypen. Det är dottern (som var på väg till Sverige) som skriver att hon är tillbaka på marken efter några minuters färd i luften. Och tack o lov för att hon var nere i det skick att hon kunde Skypa. Som hon själv sa: Ner skulle jag ju i vilket fall ha kommit.
Det plan hon reste med krockade med en stor fågel som sögs in i motorn. Dottern ser inte fågeln, men att motorn brinner. Efter en kort stund säger kaptenen att de skall landa igen. Hon beskriver några hemska minuter då hon tror att de skall landa på åkrarna utanför Sakramento, de har ju knappt kommit upp i luften än. Men i vilket fall så lyckas piloten vända och landa det fulltankade planet på flygplatsen utan vidare incidenter. Motorn var helt förstörd. När hon berättat för mig, med fler detaljer än vad jag skriver om här, så var jag helt skakis. Tack o lov är hon nu tillbaka i bostaden och verkar må ok igen.
Detta är min absoluta mardröm, trots att jag flugit så mycket så vänjer jag mig aldrig vid start och landningar. Tvärtom, det blir bara värre och värre för varje gång. Långt tillbaka tyckte jag det var spännande och facinerande att starta och landa. Nu vill jag helst hoppa över dessa två moment på flygresan. Jag tänker ofta på riskerna med alla dessa fåglar som man ser då man väntar på avgångarna på flygplatserna. Sannolikheten att planet krockar med dem är inte särskilt stor, men den finns där och i NY drabbades ett plan av en fågelflock som kom in i båda motorerna. Ni minns väl den mirakulösa landningen i vattnet utanför Manhattan för inte alltför länge sedan.
Stor eloge till dessa piloter som behåller sitt lugn och plockar fram sitt kunnande som de lärt sig i simuleringsmaskinerna. Men, det är trots allt bara i maskiner de tränat, kan ju inte vara samma sak när passagerarna är fiktiva och de själva sitter på marken. Verkliga haverier i luften är något annat …
Puh …