Möss och rådjur …

Nästa gång måste jag ha glasögonen på - vi hade faktiskt mysigt, även om det inte var sommarvärme ...
Nästa gång måste jag ha glasögonen på - vi hade faktiskt mysigt, även om det inte var sommarvärme ...

Vi hade bestämt att åka ut till stugan och se hur det såg ut. Svärdottern har förvarnat om att det varit möss inne. Barnbarnet ringde i gårkväll och ville följa med oss och sova över. Efter frukost gav vi oss iväg och plockade upp barnbarnet. Båten låg redan i sjön – det hade sonen sett till. Vilken lyx!!

Tidigare har vi alltid ringt till grannen och han har hämtat oss och sedan har vi lagt i vår gamla plåtbåt för att komma tillbaka till fastlandet. En hemsk, rank, gammal – men en lätt båt som vi orkar dra ner i vattnet själva, som vi rott i några veckor innan vi känt oss redo att släpa i den vanliga plastbåten med grannarnas hjälp. Nu låg plastbåten i, motorn på, bensindunken på plats och den startade på första försöket. Kan någon förstå hur mycket detta är värt. Antagligen våra grannar.

En av dem suckade för några år sedan: ”Jaha, nu börjar det igen …”

Mössen hade verkligen varit över allt. Det tog hela dagen att dammsuga och våttorka – vi hade inte planerat att stanna över natten då vi ville värma upp stugan först. Det skulle bara bli en dagstur. Det blev verkligen en heldagstur. Vädret var så där – inte den sol vi hoppats på. Det går ju onekligen lättare att värma upp då den hjälper till. Det var 11 grader i huset när vi kom och 13 när vi åkte. Men då hade jag våttorkat hela huset.

Rådjuren har verkligen ”boat” in sig på tomten. Vi får nog ut och sopa upp alla spillningar … De hade för första gången ätit upp min julrosor, blad och allt – bara skaften kvar. Det är ca 15 år sedan jag planterade dem och de har fått stå ifred sedan dess. Bergenian är uppäten – förståss. Har inte hunnit kolla resten, men det verkar som om vi fått en sådan där konstig individ igen. Hon var här i höstas och stod utanför fönstret och tittade på oss och vi satt innanför och tittade på henne. Spelade ingen roll att vi försökte skrämma bort henne – hon fortsatte att glo. Suck! Nu vår vi se hur det blir med fästingar detta år – de var ovanligt få förra året – äntligen …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *