Jag har bestämt att jag är ledig idag. Det var ett bra beslut …
Visserligen fick jag inte vara ledig till hundra procent – maken insisterade på att bli klippt. Det var tre månader sedan sist. Så en stol ställdes upp i rummet. Maken placerades däri och efter en stund – då jag letat färdigt efter saxen – så skred jag till verket. Mycket hår blev det på golvet, vilket hade till följd att det blev ganska lite kvar på huvudet. Men det föll ut till belåtelse, enligt maken. Jag kunde ju knappast ha en annan åsikt, då det ju var jag som hade hållit i saxen …
Efteråt tog vi en promenad längs stranden. Den gick i ultrarapid – jag försökte gå normalt och böja min så som man normalt böjer tår då man går. Inget som man ens tänker på då det fungerar. Men jag lovar att jag både tänker på det och upplever det …
Jag hade räknat ut rutten, vi kunde sätta oss och vila efter halva sträckan på ett hotell. Samma hotell som byggdes som en solfjäder och tog största delen av vår sjöutsikt från vår lilla lägenhet i Bantry Bay.
Det var precis lagom att ta en kaffepaus där, vilket jag gjorde. Men det var så mysigt att sitta där vid deras pool och titta på alla gäster som hade semester, så när kaffet var slut så bestämnde jag mig för att ta in en drink. Maken tog Bloody Mary, men jag hade sett hur de bar in en fantastisk annansdrink till en dam, så jag frågade vad det var och om den var söt. Det var den, men servitrisen skulle lyssna med bartendern om han kunde fixa en drink till mig som inte var söt.
Jag fick in ett Martiniglas med något limegrönt, kanten var doppad i salt och det satt en citron skiva på kanten. Jag smuttade och den var bara så friskt och inte det minsta söt i smaken …! Jag skrev upp receptet på baksidan av kvittot, så när och om jag hittar det så skall jag dela med mig av receptet …
På vägen hem köpte vi kött till middag och jag hade bestämt att jag skulle göra Bernaisås. Jag plockade fram ingredienserna och konstaterade att vi inte hade dragon – en ganska väsentlig del för smaken på såsen. Maken skickades ut, mitt i sändningen av DaCapo – reprissändning från Sveriges Radio. Han dröjde – tillslut var jag riktigt orolig, och precis när jag tänkte ringa, så satte han nyckeln i låset. Han hade besökt två av de livsmedelsbutiker som ligger i våra kvarter – inget av dem hade Tarragon, en av dem hade inte ens hört talas om det …
Jag improviserade och använde färsk rosmarin i stället, såsen blev faktiskt god – men, skall testa med drgon vid senare tillfiälle och se om det blir så mycket godare …