Det var strålande sol ute när vi vaknade. Maken masade sig ur sängen, men jag låg ledbruten kvar. Dvs inte hela jag, men fötterna och vekryggen. Efter några ”kattsträckningar” och lite viftande med fötterna så kom jag upp och efter en stund kunde jag gå normalt igen. Vet inte vad jag skall göra. Kommer att tänka på en sådan där smörjkanna, som det fanns förr, med en lång pip. Kanske skulle en sådan komma till pass. Ett litet hål mellan stortån och pektån och sedan in med pipen och ”tryck till” – eller hur man gjorde. Detsamma i ryggen. Man kan ju göra så mycket nuför tiden, så något borde väl kunna ordnas.

Jag körde några maskiner och det blåste torrt på nolltid på balkongen. Var rädd att det skulle blåsa bort till o med. Själv satt jag vid datorn (har ni hört det förut?) och jobbade på hela dagen. Jag kom ikapp ett av mina dåliga samveten, men än återstår några. Maken ville ut i det sköna vädret, men jag föredrog fötterna i högläge. Men visst skulle jag ha velat promerna i det härliga vädret – men det kommer väl fler dagar i sommar hoppas jag.

På kvällen gick maken till Årsmötet i vår bostadsrättsförening, själv stannade jag hemma och fortsatte vid datorn. Men, jag hann faktiskt också göra majonäs, vill inte köpa den färdiga när jag läser på innehållsförteckningen. Det blev med vitlökssmak den här gången. När maken kom hem så tittade vi på ett av de program jag spelat in, och sedan avslutade vi kvällen med ett avsnitt av Skenet bedrar, som går i en av kanalerna. Sedan kryper man till kojs med smilbanden i rätt läge …