Vi kom i säng i går kväll i hyfsad tid, och jag somnade, men hade den mest bisarra dröm. Jag vaknade av den – tack o lov, men då var jag så slut och det tog flera minuter innan jag fattade att jag låg i en säng och att jag antagligen deltagit i en dröm. Det tog ytterligare minuter innan jag förstod att det var verklighet – dvs. att det bara var en dröm – att jag låg i sängen – vilken lättnad. Visserligen tog det lång stund innan jag somnade om, men – ack sån gott jag sov då – hade nog kunnat ligga där än för att ta igen mig.

På vägen tillbakamot Cape Town passerade vi Mr Price Home. Där inhandlades diverse nödvändigheter – med makens tillstånd och överensstämmande. Nu har vi tillräckligt med tallrikar, bestick och glas, för att bjuda hem folk. Till o med maken verkar nöjd med inköpet. Och än mer nöjd blev han då han insåg att vi har Hilda här i morgon. ”Vi kan väl låta Hilda diska detta”, var hans fråga. Skulle ju gärna vilja tänka att det är om omsorg om min arbetsinsats – men nada …

För första gången hyrde vi en automatväxlad bil – vilket jag anser vara en nödvändighet här i denna kuperade stad. (Har dessutom kört automatväxlat sedan mitten på sjuttiotalet.) Och, då hade vi naturligvis bil för endast två dygn och körde bara på landsväg  …