Jag vaknade till en vacker morgon och det blev te på altanen, inte under körsbärsträdet – maken glömde sej – jag med. Vi njöt en stund, sedan började melodikrysset och efter halva tiden insåg vi att vi skulle iväg. Det blev lite hafsigt med krysset, till slut struntade jag i det. Prick när det var slut ringde syster i Göteborg, hon hade löst allt och jag plankade – men vi hade inte tid att prata.
En stund senare var vi på väg över sjön mot lägenheten i stan där vi duschade och bytte kläder. Vi hade sådan fart att vi plötsligt hade massor med tid över. Vi hann sitta ner och läsa varsin tidning innan det var dags att åka iväg. Regnskurarna kom och gick under färden, och vi hoppades att den blå himmel som vi såg södrut skulle ligga över Dalarö. Så mycket enklare om solen skiner, och värdparet har en underbar terass att vistas på.
Vi blev bönhörda, solen sken i kapp med oss. Barnen öpnnade presenter, vi vuxna smutade på riktig Champagne, sedan blev vi trakterade med utsökt (som alltid) mat i form av bitings, kaffe och chokladkakor. Regnet hann komma ikapp oss, så kaffet intogs inomhus, men sedan kunde vi flytta ut igen. Barnen, kusinerna, trivs verkligen med varandra och det blev ganska livligt ett tag. Det blev ett trevligt kalas och nöjda begav vi oss av mot stan igen. Bara för att hämta mer saker i lägenheten som skulle ut till stugan – bl. a. all smutstvätt från midsommar.
Kvällen blev skön och vi satt ute och grillade, ja, vi vände också ut tv:n och satt kvar på terassen och tittade på en deckare, svensk sommar – stanna ute till varje pris …
Alla barnen har fått presenter …
Woow …
Hjälp mej, den sitter fast …
…….
Här är jag med min nya kompis …
”Vi behöver en tjuv som polisbilen skall jaga …”
Här är de, mina barn med sina familjer … Stolt…? bara förnamnet …