Jag har idag för första gången ätit surströmming inomhus i vår stuga, och med levande ljus på bordet… Ja, det är faktiskt andra gången som vi överhuvudtaget ätit surströmming här. Det är något som tillhör vistelsen i Hälsingland. Förra gången vi åt, för ganska många år sedan, så var det sommar och maken och jag satt ute på altanen. Eftersom det blev fluginvasion, så har vi aldrig ens tänkt tanken igen.

Varför det blev nu? Jo, vi hade bestämt – sedan många veckor – att vi och ett par, som vi lärde känna i Ghana, skulle träffas och äta surströmming. Då var det fortfarande sommar och varmt, de skulle komma med sin båt. Burken har stått i kylskåpet sedan dess, och nu blev det äntligen av. De kom med bil, båten är redan upptagen för vintern och det var inte till att tänka på att sitta ute. Kanske det hade varit möjligt med hjälp av värmare, men ingen av oss kom ens på tanken. Jag trodde att vi skulle känna lukten resten av kvällen, men tror inte att det är så. Jag satte korsdrag och inbillar mej att all lukt är borta…

Sedan blev det en lugn kväll, kvällarna börjar ju tidigare nu – det var mörkt före sju. Vi tillbringade den, fantasifullt nog, framför TV:n. De visade en av mina favoritfilmer: ”My Big Fat Greek Wedding”. Den kan jag nog se hur många gånger som helst, jag blir lika glad varje gång. Sedan blev jag sittande med mitt pussel – som blev färdigt … Och nu är det alldeles för sent – igen …

I vår familj är det Oskars surströmming som gäller …

Snapsen inspekteras …

Dags för hemresa …

Äntligen, 1000 bitar på rätt plats …