Det måste vara ett ålderdomstecken när dagarna bara rusar iväg, och man sitter där på kvällen och undrar vart de tog vägen… Jag hade ställt in mej på att sitta med bilder framför datorn, vi skulle ju få dåligt väder och förhoppningsvis lite regn. Det blev den mest strålande höstdag, vinden var måttlig, iallafall på vår sydsluttning. Så jag bestämde mej för att försöka hinna med lite batik, vilket jag också gjorde. Jag fick verkligen motion…
Normalt är det inte så motionskrävande att färga batik, men håller man till på en veranda, och sköljer nedanför på gräsmattan, då blir det mycket spring i trappan. Vill man dessutom ta vara på vattnet, så att går inget till spillo, då blir det spring till rabatterna. För varje sköljning så blir det många steg, och många sköljningar är det… Under tiden som sköljningen pågår, så pågår också en ny omgång infärgning, där skall det röras om hela tiden. Jag utnyttjar allt färgbad, det får gå i flera omgångar, då får jag nyanser i samma färgton, de blir bara ljusare för vart bad, och det gillar jag. Detta höga tempo är för att jag skall hinna med så mycket som möjligt medan det är torkväder. Trädgården såg bitvis ut som ett lapptäcke, idag utnyttjade jag dessutom klädstrecket för att hinna med att få det torrt.
Jag fick tyvärr sluta innan jag själv tänkt, det kom ett rejält regnväder, men bara så pass att jag plockade undan allt och trädgården blev blöt, så många millimeter var det inte och sedan var det full sol igen, men då satt jag framför datorn …
Hade tänkt titta på Miss Marple i kväll, men hela paketet pajade. Dvs, jag vet inte om det är TV:n eller digitalboxen, antennen eller sändningarna som felar. Tv:n lyser blå och jag kan se vilken kanal jag väljer, men det förblir blått. Ett tag stod det att jag skulle kolla antennen, men sedan försvann det också. Visst blir man trött, och det är jag nu och skall gå i säng.
Strax klart att börja …
Inte den mest praktiska arbetsmiljön …