När vi vaknade var det vackra vädret putsväck. Dimman var tät utanför fönstren och det var ruggigt på balkongen.

Inte blev jag mycket gladare av att få höra att våra svenska vänner, 2 familjer, fick meddelande om att de är bokade med flyget den 8: e. De hade dessutom lyckats med att beställa biljetter vidare från Tyskland. Man får bara hjälp dit sedan får man klara oss själva.

Jag blev förstås avundsjuk och orolig varför inte vi fått meddelande om avresa. Har de tappat bort oss eller går man i bokstavsordning. Båda familjerna har H och vi har W.

Det blev lite halvdan packning och plockande med kläder, tvätt osv – men jag har känt mig rastlös hela dagen av ovissheten.

Maken försökt ringa till ambassaden – möttes av telefonsvarare om öppet tider. Han skriver då ett mail och får ett automatsvar att brevet är mottaget. Bara att vänta. Läste en bok till.

Stackars maken som måste vara instängd med en rastlös hustru …