Vi vaknade till en vacker morgon, det var väldigt tyst, som en sommarsöndag på landet. Inga tutande taxibussar som skriker CäjpTåojn för att locka passagerare – ofta flera stycken samtidigt som gör sitt bästa för att överrösta varandra. Skolan har varit tyst sedan någon vecka.

Jag slog mig ned på balkongen med en bok och en kopp te. Nu fanns det inget mer att göra, igår hann jag ut två vändor och fyllde dramaten. Vi är nu försedda med mat. Det var lugnt i butiken. Vi fick köa utanför – 5 i taget släpptes in efter att vi fått sprita händerna och kundvagnen torkats av. Det har ifs alltid funnits våtservetter för att torka av kundvagnarna om man vill vilket jag uppskattat mycket genom åren. Inne i butiken var hyllorna välfyllda och personal överallt, försedda med gummihandskar o munskydd, som packade upp varor. Folk tog det lugnt och höll avstånd. Man hade klistrat markeringar på golvet med 2 m emellan När vi kulle köa till kassan. Kön ringlade runt butiken och höll man inte avstånd var det vakter som påpekade.

Det blev en skön dag på balkongen.