Blixt o dunder …

Idag har jag varit ute på diverse ärenden och det var skönt att tillbringa tiden i bilens AC svala luft. Hjärnan fungerar inte längre utanför bilen och det blev en massa tokigheter.

Åkte förbi lillasyster på hennes koloni och vi satt och pratade en stund. Hon såg trött ut – inte undra på, vem skulle inte vara det efter 90 dagars hårt arbete, varav de senaste veckorna i över 30 graders värme. Jag lyckades övertala henne att följa med till ön. Vet inte om det var mitt lockande om att jag skulle placera henne i en stol, servera kalla drinkar och förse henne med olika trädgårdsböcker som lockade.

Jag levererade henne vid båten, tillsammans med mina nya trädgårdsstolar i platta paket. En nyinköpt skruvdragare och en ryggsäck. Själv hade hon en ryggsäck med lite kläder och en tygkasse med bl.a. sin platta. Hon började bära ner till båten och jag började backa bilen på mitt vingliga sätt – lyckas att inte köra upp på berget eller ner i sjön för att sedan köra upp bilen till parkeringen. När jag kommit en bit på vägen började det falla enstaka tunga droppar, men det var knappt mulet så jag trodde inte att det skulle bli regn den här gången heller. Har en regncape och stövlar i bilen men bestämde mig för att inte vända om. Nästan nere vid bryggorna började det ösregna och jag fick springa. Samtidigt smällde det av ej rejäl knall.

Nu bröt ovädret loss – syrran hade en regncape i sin väska och fick på den, men när åskan small till så nära att man inte hann räkna, bestämde hon sig för att hon inte ville vara på bryggan. Den ena åskknallen efter den andra smällde av runt oss, det var riktigt obehagligt.

Syrran, som lag ner väskan med plattan i båten, sprang dit – trots åsksmällarna. Det hade hunnit bli så mycket vatten i båten under dessa få minuter att det gick över anklarna. Hon fick in sin platta i utrymmet i förpiken – tror jag det heter. I alla fall under tak, inlindad i en handduk – den hade blivit våt. Sedan blev hon kvar i båten och öste, och öste och öste. Detta skyfall höll på nästan en halvtimme.

Jag stod i stanken i sophuset. Tack o lov hade de tömt soporna på morgonen, men en viss lukt dröjer sig kvar från kärlen. Vattnet började forsa ner för den branta backen till parkeringen. Där har man nyligen grävt för fiber och all jord från diket kom nu strömmande ner för backen. Det var så mycket att vattnet vid bryggorna var alldeles brunt. Även i sophuset började vattnet stiga på golvet. Mindre trevligt då jag stod i flip flops. Det är ganska ofräscht där inne och cigarettfimpar och annat, som jag inte ville veta vad det var, började flyta omkring.

Efter ca tre kvart var det så pass lite regn och åskan läte lite mer avlägsen, så jag bestämde att nu måste vi ge oss iväg. Åskan verkade vara på väg tillbaka och det byggdes upp nya, riktigt mörka moln. Vi kom iväg, det blev lite mer än tillåtna 8 knop, lade till utan att låsa båten och fick med oss det viktigaste och gick uppför backen, man springer inte gärna. Genomblöta var vi, men nu var vi åtminstone hemma igen. Regnmätaren visade 50 mm.

Trädgårdsstolarna låg kvar i båten, men de är ju utemöbler …

PS. Plattan klarade sig.

Efter regn kommer solsken …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *