Tack o lov – det går framåt …

Vi trodde att stormen var på väg …

Idag har tre saker klarats av. Man har varit här och bytt fönster – det treglas fönster som fått en ”läcka” och såg ut som om det var missfärgad kondens emellan.

Jag har fixat uppkopplingen till makens ”lekplatta” (med hjälp av en trevlig kille på routerns hjälpcenter)– liksom till min telefon – som inte heller har fungerat på internet sedan jag kom hem. Det har ifs varit ganska skönt att slippa ”kacklet”, men nu är det klart och maken sitter och trycker på sin platta och en gång i minuten frågar han mig … Det är ganska stor omställning att peka direkt på skärmen – ett annat tänk liksom.

Eftersom han försöker fixa bank id kan jag inte hjälpa honom – han måste försöka själv … elaka mig J Ser att han sliter i det lilla hår som finns kvar – men det finns tillfällen i livet när man måste klara saker själv …

Ikväll fick jag tillbaka min dator med nyinstallerad hårddisk och alla mina tidigare nedladdade program. Jag var in till verkstaden idag och frågade efter den gamla hårddisken, som ska levereras tillbaka inom 20 dagar. Hade missat det eftersom jag inte öppnat paketet. De frågade mig om jag ville ha ”nånting” som jag inte begrep. De var trevliga unga män som förklarade och jag förstod att de skulle försöka klona min gamla hårddisk. De lovade inte att det skulle fungera, men om – då skulle jag slippa installera om alla program som skulle försvinna.

Det fungerade – jag fick vänta en stund efter stängningstid, men vad gjorde det. När det hela var klart bad jag honom kolla det jag skickade iväg datorn för. Kameran och mikrofonen, inget av dem har fungerat sedan första stund och jag har kostat på flera hörlurar, utan resultat. Barnbarnen har inte kunnat titta på mormor. Enligt honom fungerade kameran, även mikrofonen – så där. Han rotade runt i en massa lådor efter en adapter han ville ge mig – men eftersom de flyttat dit för ett tag sedan så … Jag vet vad det betyder att flytta och packa ner allt – somligt hittar man aldrig mer – inte i modern tid.

Fick i vilket fall veta hur den lilla ”piggen” skulle se ut till min dator som bara har ett hål – för både högtalare och mikrofon.

Vilka trevliga, omtänksamma människor vi mött hittills i denna lilla stad. Man har ett lugn och en vänlighet – och man tar sig tid …

Vi klarade oss undan …

Man borde sofva …

 

Varför kan inte jag ha samma inställning till nattsömn som alla andra? Varför måste jag hålla mig vaken, vad de flesta kallar halva natten, för att inte missa något.

Dessa timmar sitter jag och funderar och allt faller på plats. Jag försöker verkligen att ändra detta beteende. Men det verkar inte fungera.  Det blir fel … Låt mig vara ifred fram till lunch – och det mesta kommer att fungera.

Nu sitter jag i vår nya bostad i Strängnäs. Utsikten från balkongen –  Himlen/solnedgången/analkande oväder – helt otroligt. Jag har svårt att avstå från att fota solnedgångar – här kommer det att bli värre – kanske rena plågan …

Har en del tjusiga biler – men som vanligt – De kommer imorgon …

Svampbrist …

2013-10-26 06.46.22

Kusinen kom på besök, vi skulle gå ut och leta svamp i det vackra höstvädret. Det gjorde vi också. Solen sken, vinden blåste minst sagt friskt och vi fick några underbara timmar i en vacker Sörmlandsskog. Vi får komma tillbaka nästa år – det fanns ingen svamp. Knappt skräpsvamp. Det hade vi ställt in oss på, men som inbiten svampplockare vill man se med egna ögon det som alla säger: Det finns ingen svamp här i våra trakter …

Kaffet och den obligatoriska äggmackan smakade gott – men lite snopet var det att åka hem utan en enda svamp i korgen.

Vi tog också en promenad i Strängnäs – går ganska fort.  Det är en vacker stad med många fantastiska byggnader och gränder. Vädret var fortsatt vackert och en temperaturen perfekt för långsam promenad. Lunch intogs på en av pubarna i stan och vi kunde studera strängnäs bornas pubvanor. De verkar vara som på andra pubar runt om i världen. De flesta dricker öl, några ”drar” i de enarmade banditerna – även om man inte drar i dem längre.

Kära kusin, det var roligt att du kom och nästa år får vi göra om det hela och förhoppningsvis finns det svamp i skogarna då …

PS. GRATTIS!  kusindotter som fyller år idag

Svamp eller inte – vackert är det i vilket fall …
Brandriska …?
Ärggrön kragskivling …?

.

Min arma skalle …

Det går runt och jag vet snart inte hur jag ska få till det … Så mycket manualer, så många apparater som ska fixas innan avresan – och jag som inte fattar …
Jag läser och läser och ju mer jag läser desto mindre fattar jag. Är det utmattningssyndrom kanske? Hjärnan som säger ifrån – nu räcker det så bra med den kunskap du redan har. Men, i den moderna världen är det inte så – där måste man lära sig något nytt varje vecka och ibland flera gånger om dagen.
Min vakna, snälla dotter har laddat ner nya program till mig (har jag skrivit om tidigare) och just nu skriver jag i ett av dessa program. ”Det ska underlätta för dig varhelst i världen du befinner dig och vilken apparat du än använder dig av – du har tillgång till samma information”. Jättebra! Behöver jag verkligen.
Nu har jag ägnat några timmar åt att försöka få lite ordning på sidan. Att det jag skriver läggs in i ”mappar” osv så att jag lätt hittar informationen jag behöver. Det är då det börjar … Jag har läst igenom käcka instruktioner, tittat på smarta (alldeles för korta och snabba) informationsvideos. De har inte tänkt på att det finns tanter som inte är så snabba i huvudet längre som försöker att tränga in i den nya tekniken – som senare generationer av någon anledning har som medfödd begåvning. Vi som föddes innan det ens fanns tjock TV, vi gör det bra – men nu räcker jag inte ända fram längre. Det räcker inte med starkt kaffe – bara händerna som börjar darra.
Berättade om min nygamla dator som var till doktorn och befanns ha en trasig hårddisk – och som nu har fått en ny – ligger i en box som UPS har levererat. Jag har inte öppnat och kollat om den finns däri. Ska göra det när jag känner mig mogen. Installationsskivorna – 6 st ligger i ett kuvert som DHL har levererat. Det var när jag öppnade det som jag började känna mig lite trött. Detta bekymmer ska jag nu emellertid lämna över till några som kan det. Hittade av en slump en firma inte långt från oss som kan göra detta för 400 kr. Jobbet är deras och på måndag lämnas datorn dit – ett litet jobb för dem, men för mig …
Så ska vi se om jag hittar denna anteckning senare. Vet inte var jag skriver – på datorn eller i molnet – har inte lyckats klura ut det än …

Dåligt samvete åtgärdat i trädgården …

Tidigt i morse vaknade jag till av att maken var uppe – det tog några sekunder innan jag visste var jag var. Sovrummet på ön … Solen sken och det var vackert att sitta och titta ut över vattnet och alla höstfärger.
 
Efter frukost var det dags att jobba lite i trädgården. Äntligen blev det av att rensa i rosenrabatten och kupa rosorna. De har blivit bortglömda de två senaste höstarna. En av dem har precis överlevt i år, men inte blommat. Den andra var kraftigt försvagad, men har gjort några försök att blomma – vilket rådjuren har uppskattat och gjort sitt bästa för att knapra i sig knopparna efterhand som de kommit. Nu är de både kupade och täckta med granris – får se om de tackar mig nästa år.
Solen sken och det är gudomligt vackert med alla löv som är kvar på träden och som ligger och lyser på marken. Mindre roligt att se hur rådjuren ha intagit tomten när vi inte varit här. De har varit på altanen och knaprat i sig alla växter som de tycker går att äta. Hibiskus, hortensia, petunia och salvia – endast spretande skaft finns kvar … Det har lämnat diverse högar efter sig och antagligen en hel hjord av fästingar. Vi får se nästa sommar.
Sonen med familj, kompis och hund kom på eftermiddagen och ska tillbringa natten här. De satt en stund i trädgården och njöt? – för mig såg det bara kallt ut …
2013-10-20 07.52.12
Cips o en kall pilsner - kan det bli bättre ...

Vintern nalkas …

Vi hade planerat att åka till ön över helgen och stänga stugan. Det var utlovat snöoväder, hårda vindar och vi var inte roade av att ge oss ut på vägarna. När vi vaknade på morgonen var det snö på marken … Det hade tydligen kommit ganska mycket, eftersom det låg kvar. På bilen var det ca 1 dm, men solen sken och snön på bilen smälte ner ganska snart. Vi startade vår färd mot Stockholm vid ett-tiden. Vägbanan var tidvis våt, men det var plusgrader och ingen halka.
Båten var fylld med vatten, här hade det inte snöat, bara regnat, drygt 20 mm. Den hårda nordvinden man utlovat hade mojnat och medan vi försökte låsa upp båten var det inte alltför kallt. Låset hade hakat upp sig och vi fick doppa nyckeln i bensintanken upprepade gånger och droppa ner i låset. Till slut så gick det att låsa upp och vi kunde åka över.
Någon timme senare var det dags att åka över igen – vi bar bjudna på middag hos grannarna som bor på fastlandet. En jättegod gryta, gott vin och trevligt sällskap gjorde att vi inte bröt upp förrän kl 00.30. Det var nästan fullmåne och vi behövde inte använda våra ficklampor när vi gick ner till båten. På bryggan var det frost och glashalt. Maken halkade ner för rampen – jag vågade inte. Han fick ro in till land och hämta upp mig. Båten var lika hal den, men vi kom över och kröp upp på bryggan på andra sidan. Där var bryggan och snorhal, liksom rampen. Det såg nog ganska kul ut när vi stöttade varandra för att komma upp utan att halka ner igen, eller halka ut i vattnet. Det är ovanligt lågt vatten, så rampen var brant.
Sedan blev vi sittande och tittade på månen som glittrade i vattnet …