Jag håller inte längre reda på vaken- eller sovtider numera. Kommer ihåg att jag satt ett bra tag med yngste barnbarnet i vagnen och rullade den över en mattkant. Klockan var 4-5-nånting. Under tiden mer eller mindre sov jag, men inte han. Han verkade nöjd bara han såg mej, att jag satt där, men tillslut så verkade det inte vara tillräckligt och han somnade. Jag kunde då fortsätta sova i horizontalläge, vilket ju faktiskt är bekvämare, även om jag blivit van att sitta o sova under dessa dagar. Sedan fick jag sova till 8.45, kommer inte ens ihåg om jag vaknade av mej själv eller av barnbarnet…

Dottern åkte till sitt arbete – äntligen, ja, inte för att jag ville bli av med henne, men hon har fått ge upp de planerna pga av rådande nattomständigheter. Barnen fanns sej i det och dagen blev riktigt trivsam. Minstingen sov som han skulle och var som ett solsken då han vaknade. Den äldre, som nu fått broderns förkylning och var lite småfebrig, donade med sitt och sade vid ett par tillfällen att hon tyckte det var roligt att vara här. Hon kanske menade på norska, för det var verkligen lungt. Så lungt att hon somnade på pottan, stackarn. Sedan sov hon så djupt att det inte gick att väcka henne ens när mamma kom hem…

Lillebror fick bada i balja på köksgolvet, det tyckte han var jätteroligt, och vi var mycket roade av hans glädje, men måttligt roade när vi skulle torka upp. Båda barnen somnade i god ordning, men den minste vaknade några gånger under kvällen. Mormor fick gå in och lägga honom och ploppa in nappen, men det är inte så lätt att ta napp när man knappt kan andas och näsan är täppt av snuva. Sista gången så satt jag kvar i ca 45 minuter och då sov han i 15 minuter, sedan var det dags igen, men… då somnade han och på den vägen är det än. Nu håller vi tummarna för natten, ja, den är i full gång igen som vanligt… kl är redan 01.15…   (…och så försvann bredbandsuppkopplingen, så detta kommer in i morgon . förhoppningsvis.)

Nalle Puh är väldigt spännande…

……..

Massor med vatten att stänka ut…

Min vana trogen att inte sova hela nätterna, så vaknade jag kl 5.30 i morse efter 5 timmars sömn. Jag försökte somna om eftersom barnen och deras mamma sov. Kors i taket… Jenny sov hela natten i sing säng, vi fick lov att väcka henne så hon kommer in i svensk tid. Alex sov också, åtminstone så hörde jag honom inte och då kunde jag väl ha fått sova ett par timmar till, men inte.

Det har varit full fart idag. Alex har varit jättesnuvig, lite febrig och kräktes ner två omgångar kläder + sin vagn, där vi parkerat honom medan vi åt frukost. Jenny klagade på att det gjorde ont i munnen, dvs i halsen och nu i kväll är hon dålig och somnade inte föränn kl halv tolv. Då var lillebror fortfarande vaken, honom hade jag försökt att hålla så att han inte skulle se sin mamma, för då tjuter han, jag menar faktiskt tjuter. Hans stora syster brukar hålla för öronen, och det behövs i vissa lägen, jag lovar… 😉

Mittemellan allt detta så har vi börjat ”styla” huset, det är ju så inne nu för tiden. Vi ska inte sälja, men det måste anpassas till en viss liten lillebror, och i någon mån hans stora syster. Det är också bra om vi vuxna har någonstans att vara, och nu börjar det ta form. Det är en del kvar att göra, men vi hinner inte så mycket om dagarna, även om vi inte tar någon rast. Fast idag tyckte jag det var läge för en kvart, då jag hann bläddra några sidor i en tidning och dricka en kopp kaffe, sedan var det dags igen…

Vi får se hur natten blir… Storasyster är dålig, men sover just nu. Lillebror börjar bli lite bättre, men sover inte och jag kan höra honom, han galltjuter. Hon börjar känna av sin hals och skulle behöva all den sömn hon kan få. Vad beträffar mej själv, så är det väldigt skrapigt i halsen, och klockan är nu kvart över ett …

Jag mår inte så bra …

Nystylat …

Jag får en jordgubbe för varje tugga …

Nu mår jag bättre igen och jag kan vinka på kommando …

Jag får faktiskt plats i den här …

Man kan lugnt säga att det råder ett milt kaos här i vårt hem. Som virvlar i en vårflod, jag känner mej som ett löv som hamnat i dessa virvlar och som bara snurrar med utan att kunna flyta vidare. Det är full fart med andra ord, och det är inte jag som bestämmer vad som skall göras, det är barnbarnen som står för det, speciellt den minste och det är enklast att göra honom glad, då blir också resten av oss glada… 😉

I natt bestämde han sej för att inte sova, ja, inte längre än i entimmas pass. Däremellan lekte vi, han och jag, jätteroligt – om man är road av att leka mitt i natten. Stackars lilla mamma försökte sova, men inte så lätt då barnen väckte varandra. För att hon (och jag) skulle kunna få någon timmes sömn så lades den minste i vagnen, där kände han sej mer hemma och sommnade direkt. Jag hade vagnen bredvid min säng och varje gång han pep så rykte jag ut och ploppade in napp och gungade. Det gjorde inte det hela lättare att barnbarnet blivit snuvig och det är svårt att andas med napp i munnen. Själv visste jag inte att jag fortfarande hade sådan reaktionsförmåga, men jag lyckades jag hålla barnet sovande fram till morgonen och en bra bit till. Detta gjorde att barnet sov någotsånär, men inte jag. När maken kom in kl 6.30 hade det blivit ca 3 timmars sömn.

Maken tog med Jenny på promenad, hon skulle plocka kottar och fick med sej en korg. En lycklig liten tjej kom hem med både kottar och blommor, maken hade plockat vita syrener – jag frågade inte var… Kottarna skulle läggas i vatten, och efter en stund var vattnet lite brunt. Enligt barnbarnet så är det äppeljuice. Barnbarnet är i den ålder då hon ”kan allt” och vill hjälpa till med allt. Det är ganska roligt tycker jag, även om det går lite långsamt. 😉 Vi planterade blommor, körde skottkärra, tvättade baljor och sopade. Vi studerade sniglar som bajsade, mycket intressant, och eftersom det gick i snigelfart så kunde vi gå tillbaka och titta många gånger…

Kvällen avslutades med en övertrött liten tjej som inte ville/kunde sova, en jätteglad lillebror som inte visade några som helst tecken på trötthet. Maken överraskade med att få i lillebror den fruktpuré han tidigare vägrat att äta, så nu vet vi vem som vi skall sätta på matningsuppgiften.
(Det här kommer inte in förrän i morgonbitti. Vi har dragit ut alla sladdar pga av åska.)

Så här kan också sova…

Jag är en snigel…

Jag trivs bra i min vagn…

Jag hjälper mormor med vårstädningen…

Jag vill också hjälpa till…

Titta, den bajsar…

Det blev inte mycket sömn i natt. Båda barnen var jetleggade och stackars lilla, trötta mamma försökte få den minste att somna, men det ville han inte han. Han var så trött, och var på vippen att somna hela tiden, men ren vilja höll honom vaken, liksom mamma och mej. Storasyster sov gott till kl 4, sedan  var det bara mamma som gällde. Så det hjälpte inte så mycket att jag också var vaken. Det slutade med att lilla mamma låg med båda barnen i sin säng, en på var sida, så det blev inte mycket till sömn för henne. Inte för mej heller, men maken, som sov i gäststugan, han hade sovit jättegott sade han.

Vid niotiden kände jag mej redo för livet igen, maken hade redan vankat omkring en stund och var redo att ge sej av för att se om eftersändningen av tidningen fungerat. Det har inte lyckats de två senaste åren, då har vi försökt att få den hit den med Strömma kanal (båten), vilket fungerat alla tidigare år. I år har vi begärt den till fastlandet till den brevlåda som vi har haft i alla år, men som vi inte ens vet adressen till. När maken kom tillbaka hade han faktiskt en tidning med sej, kors i taket…

Vi tog det lugnt, drack vårt morgonte som hann bli förmiddagste, och var lite osäkra på om vi skulle väcka dem eller om det var viktigare att de fick ta igen förlorad sömn. Så småningom satte vi igång radion och började dona med olika saker, bl.a. så kopplade jag in routern och konstaterade att nu hade Telia kopplat in vårt bredband, hurra! Det gör det onekligen lättare med två i familjen som vill ha åtkomst till nätet och vid samma tider. När klockan var 12 så jag bestämde mej för att väcka dem. Det var inte lätt att väcka barnen.

Det var en del som skulle inhandlas så maken och jag tog Jenny med oss och åkte. Vi hittade allt utom barnmaten, ja, hundmat och kattmat + all annan mat, inga problem. Efter en lång stunds letande så frågade jag en mamma med ett litet barn om hon visste var barnmaten fanns. Jo, den var längst bort i andra änden av butiken…, bortom alla presenter o papper osv… Vi fick även tag i jordgubbar, svenska, jättegoda, de vi köpte till Mors dag står kvar i kylskåpet i stan …

Kvällen avslutades, åtminstone när jag skriver detta, med att jag hade minsta barnbarnet, han ville inte sova, vilket hans mamma ville och var tvungen till. Hon skall upp tidigt i morgonbitti och åka till arbetet. Lillebror höll sej vaken ca en timme, sedan lade jag honom och tog till det gamla knepet jag använt på hans mamma, då hon var liten. Jag helt enkelt stryker honom över pannan och ner över ögonen, så han är tvungen att blunda varje gång. Efter en stund så brukar de somna. Men den här lille krabaten var ovanligt envis, jag försökte sluta två gånger, arbetsställningen är inte den allra bästa… Men se det gick inte, han vände sej direkt och tittade på mej, så det var bara att fortsätta. Sista gången han tittade på mej så drog han en djup suck, tog sin Spöket Laban, ”gosedjuret” och drog honom över ögonen, sedan somnade han. Då försökte jag att räta på ryggen, flytta på stela ben som fastnat i konstig ställning och att smyga mej ut. Försök det ni med knarrande golv. Jag fick ta ett jättekliv och hålla mej i dörrposterna, det gick vägen utan att jag ramlade eller väckte honom. Puh!, nu håller jag tummarna…

Det blev packning idag också…

Jag skriver inköpslista, precis som mormor…

Mmmmm…

Var snäll o lägg en jordgubbe där också…

Det var lite segt att stiga upp i morse, men jag har blivit ganska van vid det här laget med för lite sömn. Så det var inga problem att komma upp, men med ett skutt var det inte. Några koppar starkt te och sedan körde jag maken till bussen. Han fick åka buss ut till landet, vi var förvarnade om att han inte skulle kunna få plats i bilen.

Ute på Arlande åt jag frukost och inväntade resenärerna, de skulle landa om 20 minuter enligt uppgift. De landade efter 35 minuter, så jag hann få en påtår och vänta otåligt en liten stund. Men sedan stod de där. Jenny hade kört barnvagnen och mamma bagagevagnen + lite till. Jag trodde att Jenny skulle vara jätteblyg, men jag fick krama om henne meddetsamma. Och hon hade vuxit förståss, stora lilla damen. Alex var nyfiken, men blyg. Han slog ned ögonen då jag skojade med honom, men nyfikenheten tog överhanden efter en stund.

Efter några minuter hade vi stuvat in allt i bilen – vi kan aldrig byta bort vår ”gamla vita bil”, (som barnbarnet Leo säger). Det går in hur mycket som helst i den, och lite till …

Resan var mycket lååång, Jenny mådde inte så bra och vi var ju aldrig framme vid båten någon gång, men till slut… Och där låg den lilla båten. Det fick bli två omgångar, en första med packning och en andra med oss. Jenny roade sej med att kasta sten medan vi väntade, det var jätteroligt.

Ja, sedan har det varit full fart hela dagen, nu sover alla och det borde jag också göra…

Här är de… !!

Här är packningen…!!

Här är äntligen vattnet…

Jag har längtat efter att få bära flytväst, och här är jag nu…

Jag tycker det är roligt att åka båt och vill åka mera…

Jag är nog inte lika förtjust som syrran…

Jag älskar att greja och helst med vatten…

Och här satte de mej…

Det är jobbigt att resa så lååångt och mot tiden…