När vi vaknade i morse var allt normalt igen, dvs temperaturen gick upp till 28 grader i skuggan och 35 på altanen. Vi hämtade upp paketen med stolarna som vi ställde in i Ljugarstugan och bar upp till huset. Wellpappen var väldigt fuktig, liksom vi själva efter klättringen upp på berget, men stolarna var det inget fel på. De behövde bara skruvas ihop.
Vi skruvade, men mest så pratade vi. Förstår inte hur mycket det finns att prata om. Hela altanen var täckt av blöt wellpack och våta sittdynor. Regnet var så kraftigt att skarvarna i altantaket inte klarade av att hålla tätt igår.
Kvällen, där middagsmaten återigen efter en dags undantag intogs, tillbringades i nya stolar med torra dynor och pratet ville aldrig ta slut …
Idag har jag varit ute på diverse ärenden och det var skönt att tillbringa tiden i bilens AC svala luft. Hjärnan fungerar inte längre utanför bilen och det blev en massa tokigheter.
Åkte förbi lillasyster på hennes koloni och vi satt och pratade en stund. Hon såg trött ut – inte undra på, vem skulle inte vara det efter 90 dagars hårt arbete, varav de senaste veckorna i över 30 graders värme. Jag lyckades övertala henne att följa med till ön. Vet inte om det var mitt lockande om att jag skulle placera henne i en stol, servera kalla drinkar och förse henne med olika trädgårdsböcker som lockade.
Jag levererade henne vid båten, tillsammans med mina nya trädgårdsstolar i platta paket. En nyinköpt skruvdragare och en ryggsäck. Själv hade hon en ryggsäck med lite kläder och en tygkasse med bl.a. sin platta. Hon började bära ner till båten och jag började backa bilen på mitt vingliga sätt – lyckas att inte köra upp på berget eller ner i sjön för att sedan köra upp bilen till parkeringen. När jag kommit en bit på vägen började det falla enstaka tunga droppar, men det var knappt mulet så jag trodde inte att det skulle bli regn den här gången heller. Har en regncape och stövlar i bilen men bestämde mig för att inte vända om. Nästan nere vid bryggorna började det ösregna och jag fick springa. Samtidigt smällde det av ej rejäl knall.
Nu bröt ovädret loss – syrran hade en regncape i sin väska och fick på den, men när åskan small till så nära att man inte hann räkna, bestämde hon sig för att hon inte ville vara på bryggan. Den ena åskknallen efter den andra smällde av runt oss, det var riktigt obehagligt.
Syrran, som lag ner väskan med plattan i båten, sprang dit – trots åsksmällarna. Det hade hunnit bli så mycket vatten i båten under dessa få minuter att det gick över anklarna. Hon fick in sin platta i utrymmet i förpiken – tror jag det heter. I alla fall under tak, inlindad i en handduk – den hade blivit våt. Sedan blev hon kvar i båten och öste, och öste och öste. Detta skyfall höll på nästan en halvtimme.
Jag stod i stanken i sophuset. Tack o lov hade de tömt soporna på morgonen, men en viss lukt dröjer sig kvar från kärlen. Vattnet började forsa ner för den branta backen till parkeringen. Där har man nyligen grävt för fiber och all jord från diket kom nu strömmande ner för backen. Det var så mycket att vattnet vid bryggorna var alldeles brunt. Även i sophuset började vattnet stiga på golvet. Mindre trevligt då jag stod i flip flops. Det är ganska ofräscht där inne och cigarettfimpar och annat, som jag inte ville veta vad det var, började flyta omkring.
Efter ca tre kvart var det så pass lite regn och åskan läte lite mer avlägsen, så jag bestämde att nu måste vi ge oss iväg. Åskan verkade vara på väg tillbaka och det byggdes upp nya, riktigt mörka moln. Vi kom iväg, det blev lite mer än tillåtna 8 knop, lade till utan att låsa båten och fick med oss det viktigaste och gick uppför backen, man springer inte gärna. Genomblöta var vi, men nu var vi åtminstone hemma igen. Regnmätaren visade 50 mm.
Trädgårdsstolarna låg kvar i båten, men de är ju utemöbler …
Idag hade vi kärt och trevligt besök. Makens gode vän, som tyvärr inte finns bland oss längre, har en son och han kom till oss med sin familj. Fru och liten son, som snart fyller 3 år. De kom med ”stora båten” dvs Strömma Kanal som avgår från Nybrokajen en gång om dagen.
Barnet lystrar till det vackra, förnäma namnet Edward, en smart liten kille. Kul att ha omkring sig. Han frågade direkt om det fanns ett lekrum här. Det har vi inte, men flera lådor med leksaker. Han blev överlycklig över de bilar som finns kvar sedan barnbarnen var små. Särskilt bärgningsbilar – han ska bli bilbärgare har han sagt.
Vi hade fruktansvärt varmt, och man orkade knappt äta. Men vi pratade desto mer. Det var hyfsat nere på ”gräsmattan” vid hammocken. Jag lade ut en filt för gossen att sitta på och leka med bilarna. Litar inte på att fästingarna är döda – plockade två på mig själv för några dagar sedan. Jag trodde det var ok att gå barfota igen på döda gräsmattan, men någonstans lurade de. Har inte gått barfota här på flera år.
Nu har de åkt tillbaka med stora båten, men på vägen bar vännens son upp de jordsäckar vi bara orkat få upp halvvägs – bara så där. Ok, han medgav att det var tungt i denna värme. Men, nu ligger de här uppe. Tack!
Dags för kaffe o kaka ………..Maken o Edward ”metar …Dags att åka hem …Där åker de …
Hur vi försöker hantera vardagen i den extrema värmen och torkan.
Månen som lyste upp vattnet när den var nästan full – för att inte märkas när det var månförmörkelse igår och hur den just nu flödar över vattnet med sitt ljus.
Hur vi kollar alla vädersajter och spanar efter regn, lyssnar o tittar på alla väderrapporter på radio/TV. Hur vi blir lovade att det kanske kommer en åskskur. Vi förbereder med att ta in dynor, flytta känsliga växter osv. Det kommer inte – regnet.
Idag skulle vi få åskskurar, vi bestämde att vi skulle passa på att handla när det inte var så varmt – det blev bara 27 grader. Innan vi lämnar ön drar vi naturligtvis ur TV-antenn + elförsörjning, router, dator och stänger av vattenpumpen. Alla dynor och el kopplingar förs i säkerhet.
När vi var på väg hem fick vi några prickar på vindrutan och när vi lastade av på bryggan blev där några prickar. Det enda detta förväntade regn åstadkom var att vi fick betydligt fuktigare luft vilket gjorde tillvaron än mer ansträngande. Jag mätte upp 37 grader + på altanen. Det finns bara en plats på tomten där vi kan komma undan den värsta värmen och där vi ibland kan känna att luften rör sig – hammocken … Där har jag tillbringat de två senaste dagarna …
Egentligen gillar jag värme, vi har bott i länder med betydligt högre temperaturer – skillnaden var AC. Där gick man in om det blev för varmt. Det som är tråkigt är att vi inte vågar vattna våra växter. Det är vattningsförbud på fastlandet, men här ute på ön gäller det att behålla sötvattnet i brunnen, att vara mycket restriktiv med vilka växter som ska ha chansen att överleva. Tufft med tanke på att jag en gång i tiden har valt ut dessa tappra som nu står där som dåliga kopior av sig själva.
Nu ska jag lägga mig, om det stämmer med prognosen så ska vi få regn i ottan. Då gäller det att vara alert och springa med vattenkannor – om vatten tunnorna fylls – att det inte bara svämmar över …
Jag har nu lärt mig hur jag får över mina bilder från ”himlen”, men det tar tid – får komplettera i morgon.
Efter en ”besvärlig” dag. Det kändes extra varmt i morse. Maken och jag ligger med öppet fönster – vilket jag vägrat i alla år. Det är bara att kliva in från utsidan. Sedan alla flygfän som vill in, men dem hindrar vi med ett nät, som är upptejpat med maskeringstejp. Finns självhäftande kardborrband med i förpackningen, men de är borta. Väven måste tejpas om varje dag. När jag vaknade i morse var värmen redan där, det har den varit de senaste veckorna, men idag var det extra, extra.
Jag har gått och inväntat lite svalare väder för att kunna måla vår blomlåda som svågern byggde förra helgen. Det blev nu inte så, man har antytt att det kanske skulle kunna komma regn i morgon. Jag ”skuttade” ur sängen och förberedde för att måla. Det blev många pauser, svettningar, illamående och till o med yrsel … Jag är inte 40 längre – trots att jag mentalt befinner mig på 42. Men det tar naturen inte hänsyn till. Det jobbigaste var nog att vara dubbelvikt när jag målade. En kall dusch, en halv öl och jag blev klar med utsidan av blomlådan. Nu inväntar jag svalare väder för att fortsätta med den delen som vetter mot vår sida, grannarnas sida ser jättefin ut.
Efter ytterligare en sval dusch blev det hammocken för min del – enda platsen på tomten som erbjuder luftväxling. Jag har laddat hem en bok från biblioteket och den avnjöts resten av dagen. Det blev lite stödvattning/livräddning, vi vågar inte använda brunnen för mycket. Många av våra växter har dött, men, vissa vill vi inte förlora, även om de ser bedrövliga ut så hoppas vi att de klarar sig.
Ikväll har maken och jag suttit på altanen och väntat in den speciella månförmörkelsen som pågick. Det seglade upp en del moln, men man kunde se en del stjärnor så det var inte helmulet. Så var den där – lite för sent såg vi den – skuggan hade börjat dra sig tillbaka. Men det är mäktigt att titta på detta klot, som så tydligt visade sig vara just ett klot, med en skugga – detta i våra fågelskådarkikare. Tänk att få se detta i en kraftfull kikare. Man kunde också se Mars, den röda planeten, men den var så liten och så långt bort – det blev mest som att titta på en röd rörlig bakterie i ett mikroskop. Man kanske skulle skaffa sig en stjärnkikare eller åtminstone ett stativ.
Jag sitter på altanen, temperaturen är underbar och nu är månen full igen …
Klockan har passerat midnatt. 00.20 säger datorns klocka. Det är mörkt, stor skillnad mot förra veckan. Himlen är nu nästan svart och jag kan skymta några stjärnor. Det som är ljuvligt är att det går att andas, hela kroppen känner av den underbara luften.
Så var det inte för några timmar sedan.
Redan vid frukost hade vi 31C+. Jättemysigt, rena drömtemperaturen för svensk sommar i semestertider – om du inte behöver fungera utan bara njuta. Vi skulle handla idag.
Temperaturen på parkeringen var 36 C +. På ön var det 32 när vi bar kassar och bräder upp för berget. Jag lovar, det är ingen barnlek att bara andas.
Det sägs att man ska kunna gå ner i vikt om man hänger på sig en ryggsäck och bär extra kilon. Att kroppen känner av vikten. Om det var sant skulle det inte vara mycket kvar av maken och mig idag – med alla kilon vi bär med oss till ön – men, kilona sitter där de satt innan …
Detta skriver jag ute på altanen i mörkret – det märks redan stor skillnad mot midsommar. Himlen är nu mörk. Luften/temperaturen är ljuvlig. Men jag ska flytta inomhus – det är en mygga som besvärar mig. Låter fånigt – jag vet – jag, som har ett förflutet i Hälsingland. Men det hjälps inte – en mygga är en mygga för mycket …
