Samma, samma …

Jag skulle kunna kopiera in texten från förra inslaget. Det är fortfarande över 30 grader plus på dagarna. Hjärnan fungerar inte, inte kroppen heller – fast man säger att det ska bli lättare med en stel kropp när det är varmt. Lögn, kanske kroppen fungerar bättre, men man kan inte känna efter eftersom man inte orkar göra något.

Svågern, en arbetsmyra, är här och han arbetar på som om det inte vore varmt alls. Vi andra är jättenervösa för att han ska få värmeslag. Det var dags för en drinkpaus och av en slump hamnade han i hammocken. Det var bra för han slumrade till en liten stund. Det var säkert 40 grader vid husväggen där han snickrade.

Just nu sitter jag själv på en altan som är behagligt skön – rena drömtemperaturen – kortärmat, barfota och härligt ”sval” luft runt huvudet. Det märks att vi passerat midsommar, det är ingen kvällssol, men en underbar – fortfarande ljus kväll. Så underbart efter en helt sanslöst varm dag – igen. Vi har nu haft extremt varma dagar i ca tre veckor, så som vi alltid drömt om i vårt land där det inte är självklart med sol och värme även om det står sommar i almanackan. Något som vi i bästa fall får uppleva någon dag på sommaren – om ens det.

Syster, svåger och hund kom precis tillbaka från badstranden dit man gått för att svalka av – i första hand hunden – men det blev också egna dopp. Det är jobbigt för hunden i vår varma backe – trots kylväst och kylmatta att sova på. Kylvästen är en fiffig uppfinning, en väst av ett absorberande material som blöts ner och som sedan kyler medan vattnet dunstar. Det kanske man skulle uppfinna för människor, kanske redan finns …?

Det har gått en stund och syster o svåger har dragit sig tillbaka, maken slocknade för några timmar sedan, och jag sitter ensam här i mörkret och njuter. Det är lite som afrikansk natt, skillnaden är att när jag kommer inomhus så är värmen fortfarande där, ingen AC som reglerat kylan, tvärtom – isolerade väggar som behållit den extrema värmen.

Man ska inte klaga …

PS. Har nu försökt redigera bilden på den lilla vovven ett flertal gånger, men det blir bara fel, ger upp.

Vår gräsmatta …

Ljuvliga natt …

Klockan har passerat midnatt. 00.20 säger datorns klocka.  Det är mörkt, stor skillnad mot förra veckan. Himlen är  nu nästan svart och jag kan skymta några stjärnor. Det som är ljuvligt är att det går att andas, hela kroppen känner av den underbara luften.

Så var det inte för några timmar sedan.
Redan vid frukost hade vi 31C+. Jättemysigt, rena drömtemperaturen för svensk sommar i semestertider – om du inte behöver fungera utan bara njuta. Vi skulle handla idag.

Temperaturen på parkeringen var 36 C +. På ön var det 32 när vi bar kassar och bräder upp för berget. Jag lovar, det är ingen barnlek att bara andas.

Det sägs att man ska kunna gå ner i vikt om man hänger på sig en ryggsäck och bär extra kilon. Att kroppen känner av vikten.  Om det var sant skulle det inte vara mycket kvar av maken och mig idag – med alla kilon vi bär  med oss till ön – men, kilona sitter där de satt innan …

Detta skriver jag ute på altanen i mörkret – det märks redan stor skillnad mot midsommar. Himlen är nu mörk. Luften/temperaturen är ljuvlig. Men jag ska flytta inomhus – det är en mygga som besvärar mig. Låter fånigt – jag vet – jag, som har ett förflutet i Hälsingland. Men det hjälps inte – en mygga är en mygga för mycket …

Halvvägs …

Är det bara …

jag som inte tittar på fotboll …?

Sitter på altanen i sommarstugan och det är knäpptyst på sjön och på ön. Inte ens fåglarna slåss om körsbären i vårt slokande körsbärsträd.

Torkan är förfärlig, gräsmattan ser ut som stampat jordgolv med lite sprickor och rester av gult, söndertrampat halm. Maken och antagligen resten av alla levande varelser sitter inne och tittar på fotboll. Jag njuter av att solen har försvunnit bakom grannarnas tallar och det går äntligen att andas utan att flämta.

Man ska inte klaga, vi har antagligen en drömsommar för oss människor. Vi får se hur mycket av växtligheten som överlever – men ljuvligt är det i skrivande stund …